Ibland lämnade jag SDS-huset på Krusegatan samtidigt med Sydsvenskans chefredaktör Peter Melin, och eftersom vi skulle åt samma håll hemåt så slog vi följe en bit på vägen. Han bodde i Kirseberg tjugo minuters rask promenad från tidningshuset. Jag frågade honom aldrig varifrån han fick sin enorma energi och entusiasm. Det var i regel Peter som ställde frågorna. Han ville veta hur det stod till i schackvärlden och det var ett äkta intresse. Peter var inte tävlingsspelare, han nöjde sig med att utmana schackdatorn hemmavid. Det var en ynnest att ha en chefredaktör som intresserade sig för vad jag skriver om i Sydsvenskan sedan många år tillbaka.
På ett lunchmöte i dag med Sydsvenskans etikgrupp föll Peter Melin ihop och avled. Han skulle ha fyllt sextio om några veckor. Det känns overkligt. Här minnesord från några av hans kolleger.
