För nio år sedan producerades ett häfte om göteborgaren Eric Jonsson (bilden) i serien ”SK Kamraternas småskrifter” med Per-Erik Björlin som redaktör. Jonsson var en av landets främsta spelare under en lång följd av år och ingick i svenska laget vid två olympiader, Antwerpen 1928 och Stockholm 1937. Han var under hela sin karriär medlem i SK Kamraterna.I förordet nämns i förbigående att Jonsson spelade remi med Reuben Fine. Det finns mycket mer att säga om det partiet.
I samband med att den då tjugotvåårige Reuben Fine deltog i Wasa Schackklubbs jubileumsturnering i Stockholm 1937 spelade han matcher mot Gideon Ståhlberg (5–3), Eric Jonson (2,5–0,5) och Ernst Larsson (3–0). Därtill blev det några simultanföreställningar.
Jeff Sonas har räknat fram elotal för forna tiders mästare och enligt dessa beräkningar var Reuben Fine i början av 1937 världssjua. Några år senare var amerikanen att betrakta som världsetta.
Remin noterades i sista matchpartiet. Det anmärkningsvärda är att Jonsson stod på vinst i slutställningen, men han var i tidsnöd och fann för gott att acceptera Fines psykologiska remianbud.
Reuben Fine – Eric Jonsson
Semi-Slaviskt (D 46)
Tredje matchpartiet, Göteborg den 14 februari 1937
1.Sf3 Sf6 2.d4 e6 3.c4 d5 4.Sc3 c6 5.e3 Sbd7 6.Ld3 Le7 7.0-0 0-0
Jonsson hade säkert studerat partiet Fine-Horowitz från USA-mästerskapet i New York året innan. Där följde 8.e4 dxe4 9.Sxe4 b6 10.De2 Lb7 11.Sg3 c5 12.Le3 o.s.v. I Göteborg bestämmer sig Fine för att i stället utveckla svartfältaren till b2.
8.b3 Te8 9.Lb2 b6 10.De2
Här har man sett Garri Kasparov spela direkt 10.e4.
10...Lb7 11.Tfd1 Dc7 12.e4
I det här läget kunde vit ha behållit spänningen i centrum med 12.Tac1.
12...dxe4 13.Sxe4 c5 14.dxc5 Lxe4 15.Lxe4 Sxe4 16.Dxe4 Sxc5 17.Dg4 Lf8 18.Sd4?
Efter 18.Le5 Db7 19.Td4 kan vit satsa på dubblering på d-linjen. Nu är det i stället svart som tar initiativet i centrum.
18…Tad8 19.Df3 De5! 20.Te1 Dg5 21.Tad1 e5! 22.Sc6 e4 23.De3 Txd1 24.Txd1 Dg4 25.Td5?
Det hade varit en god idé att ge löparen på b2 en hjälpande hand med 25.Td2. Fine måste ha underskattat Jonssons svarsdrag.
25…Sd3 26.h3
Enda sättet att parera dubbelhotet mot b2 och d1.
26…Dc8 27.Sxa7 Da8 28.Lc3 Lc5!
28...Dxa7 besvaras med 29.Txd3, men svart kan fortsätta med 29…Dxa2 följt av slag på b3 och sitta med en säker fördel. Men partidraget med indirekt hot mot f2 är ännu starkare.
29.Dg5 f6 30.Df5 Sxf2 31.b4
Vit kunde ha sparat tid med direkt 31.Td7.
31...Sd1+ 32.bxc5 Sxc3 33.Td7 Se2+ 34.Kf2 e3+! 35.Kxe2
Han kunde ha framtvingat ett dambyte med 35.Ke1 Dxg2 36.Dd5+, men efter 36…Dxd5 37.Txd5 Sf4 38.Td4 g5 väntar e3-e2 följt av en springarschack.
35…Dxg2+ 36.Ke1 Dg1+ remi
Efter 37.Ke2 Dh2+ 38.Ke1 Kh8 är e-bonden på gång och det finns inte något försvar mot det. 39.Dh5 faller på 39...Df2+. Det otåliga 38…e2 är onödigt på grund av 39.Txg7+ Kxg7 40.Dd7+, men efter 40…Kf8 41.Dd6+ Dxd6 42.cxd6 Ta8 borde det hur som helst vara kört för vit. Men det är som sagt en onödig omväg.
