Lido Adriano Open – del 2

Mitt gårdagsmöte med GM Yair Kraidman. Foto: Mishko Tutkovski

Det finns en önskebrunn vid Basilica di San Vitale i Ravenna, som ligger en mil inåt landet från Lido Adriano. Jag var där igår och slängde i ett mynt med en önskan om framgång i eftermiddagspartiet i rond 5. Bjørn Brinck Claussen, som jag umgås med dagligdags här i Italien, sa då med glimten i ögat att min motståndare Yair Kraidman redan kastat i ett mynt och att det förmodligen var myntens faktiska värden som skulle fälla avgörandet. Min investering i lyckan var en dansk krona, som åtminstone är mer värd än en svensk krona.

Jag vet inte om jag har Ravennas skyddshelgon San Vitale att tacka för något, men som jag redan har meddelat i mitt twitterflöde blev det remi efter hård kamp. Vi kan ju börja från den ställning som fotografen fångat i bilden ovan.

Lars Grahn – GM Yair Kraidman
Svart drar


Här hade jag just klarat av dragserien och tidsnöden. Jag kunde se att jag skulle ha remischackar efter 40...Dxe5, men i mitt något omtöcknade tillstånd kunde jag inte riktigt se räddningen efter 40...Df7. Dock fanns det nu tid att försöka finna en lösning på problemet.
40...Df7 41.Kg2 Df2+ 42.Kh3
Lyckligtvis kan fribonden aldrig springa iväg från kungen utan att det blir remischackar på andra planhalvan.
42...Dh2+ 43.Kg4


43...h5+!?
Eftersom jag över huvud taget inte beaktat det draget, hade det viss chockverkan. Jag tror att jag log när det kom. Men rätt snabbt förstod jag att det ju inte förändrade något i grunden.
44.gxh6+ Kxh6 45.Dc8
Inga remischackar på sjunde och åttonde raden, men väl ett matthot på h8 som heter duga.
45...De2+ 46.Kxg3 Dxe5+ 47.Kg4
Så länge vits kung uppehåller sig på g3, g4 eller h3 finns matthotet kvar, och svarts dam kan inte hålla dessa tre fält samtidigt.
47...De2+ 48.Kg3 De1+ 49.Kg4 De2+ 50.Kg3 De5+ 51.Kg4 Df5+ 52.Kg3 remi
Om Kraidman spelat 52...De5+ hade jag skrivit ner mitt svarsdrag 53.Kg4 i protokollet, tillkallat turneringsledaren och krävt remi på grund av dragupprepning. Men ska man stoppa schackuret innan turneringsledaren tillkallas? Medan jag grunnade på det sträckte Kraidman fram handen och sa ”remi” utan att göra ett drag. Det är i alla fall ett felaktigt remianbud, men vem är jag att ställa till med en scen i det läget? Jag var fullständigt utmattad och glad att det var över. Turneringschefen Diana: ”Du ser ledsen ut. Förlorade du?” Ibland är det lätt att förväxla trötthetssymptom med bedrövelse.

Som jag nog redan berättat har jag med mig en teoribok till Lido Adriano, en om Holländskt som jag har lånat av grannen Stellan. Eftersom jag ärligt talat inte har mycket till öppningsrepertoar, så är min tanke att i den här turneringen spela Holländskt med både vit (Bird) och svart, ett i mitt tycke praktiskt beslut. I ronden innan var det premiär för 1.f4 mot irländaren Jim Murray. Han svarade med 1...e5 och jag var ute ur boken. Jag försäkrar, det är rätt tufft att behöva improvisera från drag 2. Det gick dock bra. Det följde 2.fxe5 d6 3.Sf3 dxe5 4.Sc3 Sc6 5.e4 och vid ett besök på internet efteråt kunde jag konstatera att GM Henrik Danielsen, som ju kan sådana här saker, har valt samma uppställning som vit vid ett par tillfällen. Och jag vann så småningom.

Det blev verkligen Holländskt i förhand, det vill säga Bird, mot Kraidman. I klassiskt Holländskt ska svart enligt boken eftersträva e6-e5 vid lägligt tillfälle. Med omvända färger gjorde jag e3-e4 vid olägligt tillfälle och stod sämre efter dussinet drag. Den gamla vanliga visan. Men jag kan i alla fall kämpa och slita, och med lite himmelsk hjälp från Ravennahållet blev det alltså en halva. Möjligen borde jag ha framställt en önskan om vinst i stället för framgång när jag kastade i myntet, men man ska kanske inte gapa över för mycket i kontakterna med helgon.


Bjørn Brinck Claussen avnjuter en cigarr utanför hotellet inför mötet med GM Dmitri Svetusjkin. Foto: LG

Bjørns vinst mot GM Dmitri Svetusjkin (2543) kändes inspirerande även för mig. Veteraner kan. Avslutningen var lysande:

IM Bjørn Brinck Claussen – GM Dmitri Svetusjkin
Vit drar


Svart har just spelat Dd7-a7 med matthot.
51.Tg8+!! uppg.
Svetusjkin litade på att Björn skulle finna 51...Kxg8 52.Dg6+ Kf8 53.Dh6+ Tg7 54.Dh8+ Tg8 55.Txf6+ eller något ännu starkare.


Slutfasen i Bjørns parti mot Svetusjkin. Jag finns på åskådarplats, ståplats kortsida i mitten. Foto: Mishko Tutkovski

Lido Adriano är en turistort vid havet ungefär som Wijk aan Zee. Båda orterna har högsäsong på sommaren och då kryllar det av turister. De båda schackevenemangen har placerats in under dödsäsong när hotellen annars skulle stå nästan tomma eller stänga. Ett smart drag och det passar mig alldeles utmärkt. Jag kan mycket väl leva med att det här i Lido Adriano, med en temperatur kring tjugo grader, inte finns vatten i hotellpoolen eller nät på tennisbanorna. I gengäld slipper jag trängas med busslaster av andra turister. Det är inte något problem att få ett trottoarbord på det som har blivit mitt stamställe, Caffè Le Bistrot, snett mittemot hotellet. Där kan jag sitta med min ljuvliga cappuccino, studera mänskor som passerar; matronor, äldre gestikulerande män, modemedvetna ungdomar. Och de talar italienska. En motorcykel drar förbi och mina tankar går till den där magiska motorcykelscenen i Amarcord. Detta är ju Felliniland. Det påminns jag om hela tiden. Jag har redan bestämt mig för att återvända hit till kommande turneringar.


Mitt stamställe Caffè Le Bistrot. Foto: LG

Jag har mycket dålig koll på tätstriden. Bjørn berättade för mig att bröderna Vovk var i delad ledning på 3/3, och när det skulle möta varann i fjärde ronden var det inte en fråga om resultatet utan hur många låtsasdrag de skulle göra. Men den som är intresserad av poängplockningen här i Lido Adriano har en länk under Aktuella turneringar i den oumbärliga högerspalten med resultatservice. För egen del vet jag med bestämdhet att jag har 2,5 poäng efter fyra ronder.