Balkongvy från Grand Hotel Azzurra i Lido Adriano. Foto: LGMed på bilfärden från Bologna till slutmålet för resan, Lido Adriano, fanns danske veteranen Bjørn Brinck Claussen och litauiske GM Sarunas Sulskis. Bjørn och jag hade kommit med olika flyg, Sarunas hade blivit strandsatt på centralstationen på grund av en nationell strejk bland delar av järnsvägspersonalen. Under bilfärden berättade Sarunas bland annat om de tre VM-turneringar han varit med om, som den i Tripoli, och om belgiska lagmästerskapet som han förra helgen var med om att vinna. Bjørn förklarade att schack-OS i Havanna 1966 var den roligaste tävling han hade varit med om. Han OS-debuterade redan 1962 i Varna.
Vi kom fram sent till Grand Hotel Azzurra. Vid receptionen var det inte ”Good evening” från den vänliga receptionisten utan ”Buona sera”. Tycker om när jag får användning för mitt lilla italienska ordförråd. Köket stängde klockan tio men den var halv elva när vi bad om ett kvällsmål. Och visst, det gick att ordna. ”Grazie” sa jag. Jag fick inte frågan om jag ville ha vin till det kallskurna utan i stället: ”Rosso o bianco?” - rött eller vitt? Vi höll oss fortfarande till mitt grundläggande italienska ordförråd.
Hemmavid hade grannen Stellan skrämt upp mig när jag förklarade att jag tänkte resa utan laptop.
- Men du måste ju preppa!
- Varför? Jag har ju inte mycket till repertoar att preppa med? Jag tänker bara försöka ställa ut pjäserna på förnuftiga fält.
- Tänk om du får möta nån av de högst rankade – utan prepp är du fullständigt chanslös.
- Det är jag nog även med prepp.
- Varför åker du över huvud taget?
Jag tog med min laptop – men glömde att jag också borde ha haft med en och annan partifil. Det trådlösa internet som finns i receptionen går ner ungefär var femte minut, och jag har inte lust att blanda mig med dem som sitter där nere och för en frustrerande kamp i partifilärenden. Det har i stället blivit så att jag skickar ett sms till Stellan och berättar vem jag ska möta. Sedan ringer jag upp honom och får en halvminutskonsultation. Det är nästan avgörande för mina tre första drag i partiet. Jag är kanske den ende i turneringen som har en stormästare som sekundant, om man inte räknar med oskiljaktiga stormästarbröderna Andrej och Jurij Vovk som sitter vid datorn och tycks hjälpa varann. Inte för att det är en ofantlig ambitionsnivå som styr mina nya prepprutiner, det handlar om nån slags självbevarelsedrift. Helt utan prepp är man ju dödsdömd.
Prepp är en medicin som bör intas en gång om dan, men man får inte överdosera. Bjørn berättade att han gjort det under en turnering i Budapest och då hade det gått helt galet. Han var helt enkelt alltför trött när han väl skulle till att spela. Nu tidsbegränsar han preppen till två timmar.
I första ronden, fullständigt opreppad, stod jag som vanligt lite sämre som vit efter ett dussin drag. Jag kämpade emellertid på bra mot italienaren Damiano Ghinassi och lyckades vända och stå bättre. Fördelen förstorades efter hand och mot slutet av dragserien missade jag en snygg avslutning:
Lars Grahn – Damiano Ghinassi
Vit drar
Eftersom jag inte kan räkna som i min ungdom, intalar jag mig själv gång på gång under partierna att jag ska spela praktiskt och inte försätta mig i svår tidsnöd. I partiställningen kollade jag flyktigt på 34.Tc7 Dxc7 och direkt slag på f6. Men jag fann inte något särskilt och hade i tidsnöden redan siktat in mig på en stark dammanöver. Jag missade i hastigheten att efter 34.Tc7! Dxc7 slår man inte direkt på f6 utan helt enkelt 35.Dh6+! Kh8 38.Sxf6 och uppgivet. Nåväl, ingen skada skedd:
34.Dh6+ Kg8 35.Dg5 Sd5 36.Dc1!
Jag har nyligen skrivit en spalt i Sydsvenskan där jag nämnde den undersökning som säger att långa diagonala damdrag bakåt är de som är svårast att förutse. Det tänkte jag på när damen var på väg till c1. Springaren måste flytta och sedan kliver tornet in på c7 med avgörande verkan.
36...b5 37.Tc5 Sf6 38.Tc7 Sd7 39.e5 h5 40.Sf6+ Kg7
Här hade vi klarat av första dragserien, men jag fick inte min utlovade extra halvtimme direkt på uret. Det gjorde mig osäker: hade vi verkligen gjort 40 drag? Lurigt. Jag kastade in ett 41:a drag för säkerhets skull, vilket ju är ett klassiskt misstag. Men den här gången förstörde det ingenting.
41.Txa7 Db4 42.Df4
Kungen kan gömma sig på h-linjen och det är indirekt hot mot f7. Det är i princip slut. Återstår ett par dödsryck.
42...Sxe5
Efter 42...Sf8 kan jag välja mellan springarschack på e8 eller h5.
43.Dxe5 Txd4 44.Sd5+ uppg.
I andra ronden skulle jag möta en grabb som har följande presentation på turneringshemsidan: ”IM Michail Zaslavsky (Israel, 2431) has been Israeli champion U10, U12, U14 and U20. Apart from playing chess, he is a professional dog trainer. He has been playing lately at many international tournaments pursuing his GM title and intends to build up a career as a chess teacher.”
Michail Zaslavsky – Lars Grahn
Aljechin (B 04)
1.e4
Stellan berättade att 1.e4 var hans standarddrag men att han någon gång mot lågrankade spelare kunde tänkas göra 1.Sf3. Jag kände mig nästan smickrad när han valde 1.e4.
1...Sf6
I efteranalysen berättade Michail att han hade preppat mot Philidor. Om man kollar mina gamla partier i partibaserna, ges man intrycket att jag alltid spelar Philidor mot 1.e4. Där finns dessbättre inte mina blixtpartier mot Fredrik och Göran med. Han hade alltså preppat mot Philidor och funnit nånting riktigt starkt för vit. Det förvånar mig inte. Nu ville jag för första gången i ett tävlingsparti pröva Aljechins försvar. Jag har två fullklottrade A4-ark som är tänkta att täcka in alla varianter i den öppningen.
2.e5 Sd5 3.d4 d6 4.Sf3
I efteranalysen frågade han om jag visste att han spelade 4.Sf3 och jag berättade att det fanns med i min sekundants rapport.
4...dxe5 5.Sxe5 c6 6.Le2 Sd7 7.Sd3
Jag hade bara 7.Sf3 i mina papper. Han påstod att 7.Sd3 är huvudvarianten … Det får jag kolla upp när jag kommer hem.
7...g6
Här inträffade något som kunde ha utvecklats till en pinsamhet. När jag kollade på schackuret stod vi båda fortfarande på 1:30. Min första tanke var att det var något fel på uret. Jag tittade försynt på motståndaren, sedan på en turneringsledare och på uret igen. Jag upprepade proceduren ett par gånger för att få någon av deras uppmärksamhet. Jag ville inte störa motståndaren för att meddela vad jag hade upptäckt, och turneringsledaren förstod inte min vink. När jag var som mest brydd slog hans ur plötsligt över till 1:29 och det gick upp för mig vad det handlade om. Vi spelade ju med en halv minuts tidstillägg efter varje drag, något som jag aldrig har gjort förut. Jag kände en stor lättnad över att inte ha gjort bort mig.
8.c4 Sc7
Idén med g6 och Sc7 hade Michail aldrig sett förut. Inte jag heller ... Han tyckte att idén var intressant och jag nickade instämmande. Det ser faktiskt inte så tokigt ut. Det normala är ju att den springaren hamnar på b6 varefter det är dåligt manöverutrymme för den efter b2-b3. Nu kan e6 vara en intressant destination framöver.
9.Le3 Lg7 10.Sc3 0–0 11.f4
Min strategi var att genomföra e7-e5, hans att förhindra det.
11...Sb6
Jag övervägde 11...Se6 och det är säkert ett bra alternativ.
12.Se5 Le6 13.b3 f6 14.Sd3
Han gillade inte 14.Sf3 Lg4.
14...Lf7 15.0–0 Sd7
En förberedelse för e7-e5. 15...Se6 var återigen ett intressant alternativ.
16.Dc2 e5 17.Tad1
Här kände jag mig lite grann som åsnan mellan hötapparna. Både slaget på d4 och det på f4 har sina förtjänster. Till slut bestämde jag mig för att slå av på f4 och försöka bearbeta d4.
17...exf4 18.Sxf4 De7 19.Lc1 f5 20.Lf3 Tfe8
Om han spelar ett torn till e1 så byter jag blixtsnabbt av och får bra spel.
21.Kh1 Df6
Det förhindrar d4-d5 och är helt okej. Michail hade förväntat sig 21...Sf6. Även 21...Tad8 kommer i fråga. Jag hade definitivt överlevt öppningen.
22.Sa4 Tac8
Även det draget är riktat mot d4-d5. Grundtanken är ju att förhindra det draget och sedan öka trycket mot d4.
23.Df2
Ett indirekt hot mot a7.
23...Dd6 24.d5
I efteranalysen menade Michail att det hade varit utjämnat efter 24...cxd5 25.Sxd5 Sxd5 26.Lxd5 Lxd5 27.Txd5 Dc6. Jag avstod på grund av 28.Dxa7, men efter 28...Te2 har svart bra spel för bonden.
24...c5? 25.Se6!!
Usch, en otäck magsugare. Jag kollade en massa på avslag på e6 och fann bara mög. Så med ett par minuter kvar till tidskontrollen vid fyrtionde draget beslöt jag mig för att köra ett bluffangrepp. Skit samma.
25...Le5 26.Saxc5 Sxc5 27.Sxc5 b6 28.Sd3 Lxh2 29.Lb2
Där satt den. Nu är Dd4 på gång och det finns inte något motgift.
29...Te7 30.Dd4 Kf8 31.Dg7+ Ke8 32.Lf6 Lg3
På 32...Te3 följer 33.Tfe1.
33.Lxe7 Dxe7 34.Tfe1 Se6 35.Txe6 uppg.
Det positiva jag tar med mig från det partiet är att jag klarade öppningen helt okej och att jag hade de rätta mittspelsidéerna.
Och solen skiner.
