Efter fjärde ronden kommenterade Hikaru Nakamura ett par statistiska fakta: ”Alla talar om min dåliga statistik mot Magnus, ingen talar om min fina statistik mot Fabiano.” Det var alltså inför partiet mot fullpoängaren Fabiano Caruana, som inte verkade särskilt påverkad av statistiken när de möttes i femte ronden. Hikaru kom bäst ut ur öppningen men Fabiano lyckades neutralisera motståndarens initiativ och helt ta över efter 30.f4?. Fabiano: ”Det var ett konstigt feldrag; jag fick alla de vita fälten och efter det hade jag klar fördel.” Fabiano var lite orolig i tidsnöden för att sätta bort pjäs när Hikarus dam schackade runt, men det slutade med en ny vinst för Fabiano, för övrigt hans första vinst mot Hikaru. Det börjar jämna ut sig i statistiken.
Som Maurice Ashley påpekade för Fabiano fanns det en utsökt chans att sätta punkt i ett tidigare skede:
Hikaru Nakamura – Fabiano Caruana
Svart drar
Fabiano spelade 44...fxg4, det näst bästa draget. Bättre är 44...Lh4! med idén 45.Lxh4 T8c3! och damen är fångad (46.Dd2 Tc2). Den missen kan Fabiano säkert leva med.
Magnus Carlsen noterade sitt första vinstparti i turneringen och det var mot Levon Aronian, som förlorade för tredje ronden i följd. Veselin Topalov tycks ha kommit i gång efter sina inledande förluster och det gick ut över Maxime Vachier-Lagrave.
Rond 5
Hikaru Nakamura – Fabiano Caruana 0-1
Levon Aronian – Magnus Carlsen 0-1
Veselin Topalov – Maxime Vachier-Lagrave 1-0
Det finns rondreferat hos TWIC, Chess24, Chess.com och Chessbase.
Poängställningen efter fem ronder:
Fabiano Caruana 5; Magnus Carlsen och Veselin Topalov 2,5; Maxime Vachier-Lagrave 2; Levon Aronian och Hikaru Nakamura 1,5 poäng.
Vi har kommit halvvägs i turneringen och måndagen är fridag.
Rond 6 (tisdag klockan 21)
Fabiano Caruana – Veselin Topalov
Magnus Carlsen – Maxime Vachier-Lagrave
Hikaru Nakamura – Levon Aronian
* * * * *
”Boken erbjuder dock mycket mer än dokumentation kring matchens förspel och förlopp, sofistikerade partianalyser och pikanta schackhistoriska notiser. Vi får en personligt hållen berättelse om hur den unge Lars Grahn, i rollen som biträdande matchfunktionär (med ansvar för demonstrationsbrädet), omsider kom att bli personlig vän med den danske världsstjärnan och om matchens avgörande betydelse för många av hans egna vägval i livet.
Resultatet av hans forskarmödor har blivit precis så intressant som man kunnat förvänta sig av Nordens ledande schackpublicist och borde inte saknas på någon schackväns bokhylla!”
Sture Olsson, Upsala Nya Tidning
