Jan Lundin fick till det mot stormästaren. Foto: sahcg.me
Slutronden i Europacupen blev en minnesrik tillställning för SG Berlins femtebordsspelare Jan Lundin. Han fick möjlighet att möta en stormästare och förvaltade den chansen på bästa möjliga sätt. Han vann det partiet och kunde efter de sju ronderna sätta in 30 poäng på sitt elo-konto. Jan har kommenterat partiet speciellt för denna blogg.
Jan Lundin – Eduardas Rozentalis
London-systemet
Den sympatiske 56-årige litauern Eduardas Rozentalis är en produkt av den sovjetiska schackskolan och åtnjuter stor respekt i schackvärlden för sitt positionsspel och sina kunskaper i slutspel. Han har även utvecklat öppningsteorin i såväl Sicilianskt (Alapin) som Spanskt (avbytesvarianten). Jag träffade honom för första gången när jag i början av nittiotalet tjänstgjorde i Vilnius, men hade fram till detta parti aldrig haft äran att få spela mot honom. Han rör sig ju rankingmässigt på en helt annan nivå. Det härliga med att få delta (i SF Berlins lag) i Europacupen är ju att man ibland ändå får chansen att spela med de stora grabbarna. SF Berlin drabbade i sista ronden samman med danska Køge SK, med norske GM Jon-Ludvig Hammer på första och GM Axel Smith på sjätte och sista bord. Jag sattes att spela vit mot GM Rozentalis på femte bord. Ett par ronder innan hade jag blivit rejält tilltvålad som svart mot Moskvas schackklubbs GM Michail Kobalia (elo 2608). Nu gällde det att skärpa sig, så att min seger i Køge Open i april i år inte skulle framstå som oförtjänt ...
1.d4 Sf6 2.Sf3 e6
Likt på sin tid Karpov spelar Rozentalis konsekvent nimzo-/damindiska uppställningar mot 1.d4. Jag hade i förväg bestämt mig för att spela det solida men inte giftfria s.k. London-angreppet med Lf4 som basverktyg. Jag var stärkt av ett intressant parti i samma variant mot Wasas Göran Åström några ronder tidigare, vilket efter hård kamp slutat med remi.
3.Lf4 b6 4.e3 Le7 5.h3 Lb7 6.Sbd2 0-0 7.Ld3 c5 8.0-0 d6 9.c3
Detta har spelats tusentals gånger tidigare. Åström valde här liksom majoriteten av svartspelare i nästan samma ställning att byta bonde med 9...cxd4, varpå det uppstår en typställning efter 10.exd4 där vit söker slå hål på svarts damflygel, och svart väntar på rätt tillfälle att kontra, ofta i centrum med e6-e5. Rozentalis väljer att inte slå på d4, utan vill ha mer spänning i centrum – en rimlig men inte riskfri strategi för en stormästare med 250 ratingpoäng mer än motståndaren.
9...Sc6
Och här kunde 9...Sbd7 ha övervägts, vilket har fördelen att inte blockera löpardiagonalen, men nackdelen att eventuellt tillåta en vit bondeframstöt till a5, vilket jag också plågade Åström med.
10.De2
Svart började hota att spela e6-e5 om löparen på d3 inte garderas.
10...a6
Rozentalis anade nog att jag inte är för fin för att överväga La6 och avbyte av den starka svarta vitfältslöparen till förmån för intrång via a-linjen så småningom. Bondedraget stoppar det resolut, och förbereder förstås även en eventuell expansion på damflygeln.
11.Tfd1
Mina teorikunskaper var nu slut och jag började fundera på varför svart för det mesta byter bonde med cxd4 i dessa ställningar. Kan det vara för att e3-e4-e5 annars blir ett hot? 11.Tfd1 antyder ju något i den riktningen, inlett av bondebyte dxc5, för någon öppen c-linje vill vi inte ha.
11...Te8?!
Detta förbereder ju framstöten e6-e5 men blir lite ett slag i luften efter vits kommande drag. Bättre var nog att först slå på d4, trots allt.
12.dxc5!? bxc5 13.e4!? d5 14.e5 Sd7 15.Sf1
En struktur liknande Franskt mot 1.e4 har uppstått, något Rozentalis ofta spelar med svart. Alltjämt är ställningen balanserad, men ...
15...c4?!
... detta drag ångrade Rozentalis själv i efteranalysen, och förordade istället direkt 15...f6 eller till och med 15...Sf8. Fördelen blir en mindre statisk bondestruktur i centrum, något som kommer att straffa sig. Nackdelen är att vit då i vissa lägen kan ställa både dam och löpare pekande mot h7, och framkalla försvagningar i den svarta kungsställningen. Datorn verkar i valet mellan dessa drag agnostisk som så ofta.
16.Lc2 f6?!
Förhindrar att vit kopplar nacksving på kungsflygeln med drag som Sh2-g4, även om det inte är lätt att bryta upp den svarta ställningen. Nackdelarna med bondedraget visar sig dock snart.
17.exf6 Lxf6 18.Se3!
Härmed etablerar vit en fördel, för det visar sig att 18...e5 inte funkar på grund av 19.Txd5! exf4 20.Dxc4 Kh8 21.Dd3 med ett avgörande dubbelhot.
18...De7
Bort från det vita tornets röntgenstrålar.
19.Td2 Tf8 20.Te1!
Det tog emot att mot en stormästare låta löparen på f4 stå ogarderad på halvöppen f-linje, dit därtill ett torn flyttat i föregående drag. Men jag lyckades övertyga mig om att det brådskade om jag skulle kunna konsolidera min positionsfördel, och att det "uppenbara" 20...Lxc3 faktiskt strandar på 21.bxc3 Txf4 22.Sxd5! varpå den svarta ställningen rasar samman.
20...Tae8 21.Dd1!
Där satt den! Östtyske GM Wolfgang Uhlmann gjorde fordom slika damjusteringar i sina försök att dräpa Uffes igelkott. Nu hade jag faktiskt svårt att se hur svart skulle undkomma hoten Sxc4, Sxd5 och Sf5, men väntade andäktigt på Rozentalis motdrag. Ty stormästare äro hala. Rozentalis såg inte helt glad ut, dock. Och han började få ont om tid.
21...Dc5
Datorn föreslår istället 21...Sb6, men konstaterar ändå att "White is winning" efter 22.Sxd5 eller 22.Sf5.
22.Sxd5
Inget svårt drag. Men visst var det en speciell känsla. Under tre minuters tid trodde jag dock att Rozentalis gillrat ett slags fälla med varianten 22...exd5 23.Txd5 Db6 24.Txe8 Txe8 25.Txd7 Dxb2 varvid bonden på c3 hänger och allt verkade vara en enda röra.
analys
Men så såg jag till min glädje att 26.Dd5+ Kh8 27.Dh5! rätt och slätt leder till matt. Övningarna i variantberäkning har börjat ge resultat. Inte för tidigt ...
22...Ld4
Vad säger man om ett sådant drag? GM Alon Greenfeld lyckades slå mig ur fattningen med liknande tricks vid ett parti i våras (se nedan) där jag trots tre merbönder och vinstställning blev lurad, som hämnd för min vinst mot honom vid Europacupen i Rogaska Slatina 2011.
23.Sc7
23.Lxh7+ är lika bra, tycker datorn. Allt är över.
23...Txf4 24.Sxe8
24...uppg.
Och här räckte Rozentalis stoiskt fram handen, varpå vi gick och analyserade utan hard feelings. En stor upplevelse i mitt schackliv, förstås. En lustig parallell är den lika snabba segern mot GM Robert Rabiega i Berlin för tio år sedan. Även där avgjorde Sxd5! Lars Grahn skrev om det partiet på denna blogg den 5 juli 2009.
Jan Lundin – Alon Greenfeld
Bundesliga division 2 norra, 24 mars 2019
1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 Sc6 6.Sb3 e6 7.g3 b6 8.f4 Lb7 9.Lg2 Le7 10.Le3 0-0 11.g4 d5 12.e5 Sd7 13.0-0 Lc5 14.Lf2 La6 15.Sxc5 bxc5 16.Te1 Da5
17.Sxd5 exd5 18.Dxd5 Sb4 19.Dxd7 Tad8 20.Dxa7 Sxc2 21.Dxc5 Dd2 22.Le3 Dd3 23.Lf1 Dg6 24.Lh3 Ld3 25.Tad1 Sxe1 26.Txe1 Lf5 27.Db6 Le6 28.Tf1 Tb8 29.Da6 De4 30.De2 Txb2 31.Dxb2 Dxe3+ 32.Df2 Dxh3 33.f5 Dxg4+ 34.uppg.
* * * * *
Fides GP i Hamburg – final, särspelet
Jan-Krzysztof Duda och Alexander Grisjtjuk i särspel. Foto: FIDE.com
Jan-Krzysztof Duda vann det första särspelspartiet, men Alexander Grisjtjuk lyckades utjämna i andra partiet sedan Duda gått vilse redan i 14:e draget. På Twitter förklarade Sergej Karjakin att Grisjtjuk var bäst preppad. Det vittnade ett par av partierna om.
Grisjtjuk vann även det tredje partiet och sedan kunde han kosta på sig att ta remi i en vinstställning i fjärde särspelspartiet. Det säkrade finalsegern.
Återstår GP-turneringen i Jerusalem den 11–23 december och då sitter Grisjtjuk på åskådarbänken. Det ska mycket till för att han inte ska få en av de två biljetterna till kandidatturneringen. Det spelar roll i fråga om GP-poäng om man vinner minimatcherna med eller utan särspel. Det enda som kan peta bort Grisjtjuk är om Sjachrijar Mamedjarov slår Maxime Vachier-Lagrave i en final i Jerusalem utan särspel. Då är det Sjach och MVL som kniper de båda kandidatplatserna.
Finalen
Alexander Grisjtjuk – Jan-Krzysztof Duda 3,5–2,5
Partier
* * * * *
Upplands öppna DM
De två toppborden i rond 4 av Upplands öppna DM i Uppsala i helgen. Erik Blomqvist,
Axel Ornstein och Thomas Ernst. Hur många Sverigemästartitlar rymmer bilden?
Foto: Sture Olsson
STURE OLSSON:
Upplands öppna DM – numera benämnt Uppsala Möte (den historiskt intresserade får forska på namnet) – och parallellturneringen Novemberslaget för spelare med ranking under 1632 (ännu ett fall för amatörhistoriker) lockade i år tillsammans cirka 70 deltagare till den vackra Vaksalaskolan i centrala Uppsala. Högt placerade på favoritskalan återfanns inte mindre än tre Sverigemästare (kunde ha varit fyra, men hemmaspelaren Börje Jansson lät sig denna gång inte övertalas att medverka).
Erik Blomkvist var säkerheten själv och gick obesegrad genom de sju ronderna (tre snabbschacksronder och fyra med normal betänketid) och noterade med (+5 =2 –0) sin tredje seger i Uppsala Möte på de fyra senaste åren, före Axel Ornstein och Adrian Söderström. Den parallellt anordnade lågrankingsturneringen såg Patrik Buzleta, Arvid Fridman och Björn Forsberg på prispallen.
Erik Malmstig är en härdad och vass tidsnödsvirituos; ibland kan man misstänka att han av taktiska skäl bara väntar på att få motståndaren med på handgemäng under stor tidspress. Ibland slår taktiken väl ut, ibland inte. Här följer två exempel från Uppsala:
Erik Malmstig – Thomas Ernst
Svart drar
Med 28...Dg6 hade svart kunnat satsa på segt försvar med bonde under, men sånt ligger nu inte för Thomas Ernst:
28...Df5? 29.Dh8+ Kf7 30.Lxf6! Te2 31.Dg7+ Ke8 32.Td2 Df4 33.Lg5! De4 34.Txe2 Dxe2 35.Dxb7 uppg.
Nästa gång var Fru Fortuna inte lika nådig.
Adrian Söderström – Erik Malmstig
Svart drar
Efter heroiskt försvarsspel i svår tidsnöd återstod "bara" att säkra poängen med 32...Kf6, men ...
32...Txg8?? 33.Dh6+ Kg4 34.Dh4 matt
Resultat
* * * * *
Conny Holst rapporterar att halva svenska veterantruppen i Bukarest deltog i blixtturneringen på fridagen. Och minsann, Magnus Wahlbom segrade i gruppen 65+. Han tappade bara två remier på de sju ronderna. Blixtspelandet på studentkaféet Aten i Lund kring 1970 och den sentida träningen vi har haft i Ulf Kormans vardagsrum har uppenbarligen gjort nytta. I gruppen 50+ gick det bäst bland svenskarna för Conny som slutade på sjuttonde plats.
