Tomas Blom 1948–2019. Foto: Hans Svedbark
När Ingemar Johanssons dotter skulle döpas fick hon förnamnen Maja och Pilar, det senare efter en romankaraktär i Hemingways Klockan klämtar för dig, som skildrar fyra dygn i partisanen Robert Jordans liv under spanska inbördeskriget. Efter att ha fullföljt ett uppdrag ligger romanens hjälte dödligt skadad i en skogssänka. Robert Jordan vet att han ska dö men det är en sista insats han vill göra. Och han tänker på sådant som har saknats i striden, som Jag skulle ha haft med mig ett reservben också. Då tänker jag på det sista mejlet jag fick från vännen Tomas Blom fyra veckor innan han dog. En något lättsam fundering hos Jordan om ett reservben, och i Tomas fall en vinkning.
Hej Lasse!
För en tid sedan fick jag vid ett besök på Huddinge det väntade beskedet – även om det ju kunde ha dröjt något längre efter den andra operationen i maj – att jag hade fått ett andra återfall. Till skillnad från det första är cancern denna gång inoperabel. Detta visste jag redan att den skulle vara.
Det rör sig om månader, inte år, men ingen vågar förstås gissa hur lång tid jag har kvar. Det kan vara fyra månader eller nio eller två. Ingen vet.
Jag är i goda händer. Min onkolog på Huddinge, Kathrine Wode, är en riktig stjärna. Hon har bland mycket annat, trots att det strängt taget är onödigt, redan enrollerat mig i ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet). Några synnerligen sympatiska människor från ett av Stockholms sjukhems team kommer hit minst en gång i veckan och är just sympatiska. I och för sig följer de min minsta vink, men jag har ännu ingen anledning att vinka.
Lev väl, gamle vän
TomasI mitt svar skrev jag om vilken stor betydelse Tomas har haft i mitt liv. Vi tog farväl av varandra. Tårar kan sätta synliga spår på brevpapper men inte i mejl.
Det var Ingemar och Tomas jag vände mig till när jag hade språkfrågor, och de stöttade mig helhjärtat under mina tjugo år som redaktör för Schacknytt. När det krävdes mer ordning och reda bildades Tidskriftsföreningen Schacknytt. Tomas blev ordförande och Ingemar sekreterare.
Jag kunde också göra Tomas en tjänst. Då jag skrev recensioner till Bibliotekstjänsts sambindningslista fick jag 1976 en schackbok där det vimlade av faktafel vilket jag påpekade i min recension. Det var Forum som hade gett ut boken och en person knuten till förlaget skrev till mig och undrade om jag kunde precisera vilka faktafel det rörde sig om. Hon fick en lång lista. Jag avslutade brevet med frågan varför Forum inte hade anlitat en kvalificerad fackgranskare och jag nämnde att där kunde Tomas Blom ha gjort stor nytta. Följden blev att förlaget kontaktade Tomas och det ledde i sin tur till att han sa upp sig på det statliga verket och anställdes av Forum som lektör. Han stannade i förlagsvärlden till pensioneringen.
Utan parhästarna Tomas och Ingemar hade mitt liv varit mycket fattigare och nu är de borta. När klockan klämtar för mig hoppas jag att jag har tillnärmelsevis samma styrka som de innan ridån går ner en sista gång.
Tomas Blom och Ingemar Johansson, 1975. Foto: Lars Hanning
