Kandidatsemifinalen i Malmö 1968. Bent Larsen och Boris Spassky i efteranalys. Runt bordet från vänster: Harry Golombek, Lizzie (Bents dåvarande hustru), Igor Bondarevskij, Ingemar Hansson och Lars Grahn.Kandidatsemifinalen i Malmö 1968 mellan Boris Spassky och Bent Larsen har inte fått mycket uppmärksamhet. I Larsens i mitt tycke bästa bok, ”50 udvalgte partier 1948-69” (Samlerens forlag, 1969), ägnas matchen bara två meningar: ”En månad senare vann jag med stort besvär kandidatmatchen mot Portisch, men i juli förlorade jag semifinalen mot Spasski, som världsschackförbundets president av märkliga skäl hade låtit arrangera på mycket dåliga villkor i Malmö. En deprimerande affär.”
Hur hamnade matchen i Malmö? Det var dåvarande Fide-presidenten Folke Rogard som bad Claes Lindskog om hjälp att ta hand om arrangemanget. Sveriges Schackförbund och dess ordförande Nils Kellgren var inte beredd att stå som arrangör för ett sådant evenemang parallellt med SM i Norrköping. Efter kandidatmatchen blev det ett irriterat meningsutbyte mellan Rogard och Kellgren i TfS nr 6/68. Dessa båda inlägg upptog en och en halv sida. Själva matchreferatet fick ungefär en sida.
Fide hade ekonomiska minimivillkor för semifinalen och de kunde förre bankdirektören Claes Lindskog ställa upp på. Det var han som lättade på plånboken. Sedan överlät han åt sina vänner i Malmö Schacksällskap att sköta det praktiska genomförandet i Rådhushallen. De hade ingen erfarenhet av arrangemang av den digniteten. Det ligger nära till hands att tro att det inte fanns någon annan som erbjudit sig att ta hand om matchen och att detta var ett slags nödlösning.
Harry Golombek var huvuddomare och Bror Engholm hans bisittare. Harry Arnek tog kontakt med mig och undrade om jag kunde tänka mig att ta hand om ett av de två demobrädena. Det gjorde jag gärna. Ingemar Hansson tog hand om det andra. Engholm var högröstad och kontroversiell, Arnek blid och mycket sympatisk.
Engholm satt några meter från spelbordet och när det utfördes ett drag så skrev han ner det på två lappar, som Ingemar och jag gick och hämtade. Jag har ett starkt minne av att Engholm slet ut sidor ur kollegieblocket och rev A4-arken till mindre lappar. Även om jag aldrig varit med om ett sådant evenemang förut, så förstod jag att pappershanteringen störde de båda VM-kandidaterna. Det tog Engholm inte någon notis om. Okänsligt.
Spassky hotade att åka hem redan innan matchen hade kommit i gång. Det var av ekonomiska skäl. Det fanns uppenbarligen oklarheter om arrangörens förpliktelser och det fördes intensiva diskussioner mellan Rogard och ryssarna för att reda ut problemen. Det fanns inte något rum till Spasskys sekundant Igor Bondarevskij och det löstes genom att Larsen avstod från sitt rum på Savoy och flyttade in hos vänner. Det improviserades en hel del.
Denna kandidatsemifinal blev en stor missräkning för Larsen, som vid den tiden betraktades som världens kanske bäste turneringsspelare. Han kom under med 0-3 och det var bud på 0-4. Spassky vann matchen med 5,5-2,5, besegrade sedan Viktor Kortchnoi i kandidatfinalen innan han detroniserade Tigran Petrosian i VM-matchen året därpå.
Min tanke är att skriva en bok eller åtminstone ett häfte om kandidatsemifinalen i Malmö och jag skulle därför vara mycket tacksam för ögonvittnesskildringar och annan information av värde. Den gången var jag inte med bakom kulisserna. Jag stod mest vid demobrädet.
"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.
Google Translate
