John van der Wiel i Thessaloniki 1984. Foto: Lars Grahn ©I Bilden berättar nummer 2 skrev jag om Viktor Kortchnois avhopp i Amsterdam 1976 och något om reaktionerna i Biel där interzonturneringen pågick. Det fanns fem sovjetiska spelare i Biel och fyra av dem höll sig på sin kant när nyheten om Kortchnoi kom ut. Den femte var Boris Gulko. Han sökte kontakt med övriga spelare och ville veta mer, och gjorde det trots att Viktor Baturinskij fanns i lokalen. Gulko var sedan en av dem som inte skrev under det officiella fördömandet av Kortchnoi. För det riskerade han i likhet med David Bronstein repressalier från de sovjetiska myndigheterna. Året därpå lyckades Gulko i alla fall vinna Sovjetmästerskapet.
1979 ansökte han och hustrun Anna om tillstånd att emigrera. Deras ansökan avslogs och efter det inskränktes deras möjligheter att spela schack väsentligt. I samband med interzonturneringen i Moskva 1982 genomförde Gulko en demonstration utanför spellokalen och arresterades. Under de följande åren genomförde Anna och Boris hungerstrejker som uppmärksammades utomlands. Det var samtidigt med en sådan protest som schack-OS arrangerades i Thessaloniki 1984, och då är vi framme vid bilden ovan. När Holland mötte Sovjetunionen i fjärde ronden ställde holländaren John van der Wiel upp i en tröja med texten ”GULKO”. Ingen kunde missa budskapet. Vad gäller matchen i fråga så förlorade Holland med 1,5-2,5. För den enda holländska vinsten svarade van der Wiel mot Vladimir Tukmakov.
Kanske var det internationella påtryckningar som till slut gav resultat: Boris och Anna tilläts emigrera till Israel 1986. Efter en kort tid där slog sig paret ner i USA, där Gulko vann mästerskapet 1994 och 1999. Han är den ende som har varit nationell mästare i både Sovjetunionen och USA, och är en av få som har plusstatistik mot Garri Kasparov. Gulko gjorde aldrig någon OS-start för Sovjetunionen men har representerat USA i OS nio gånger.
"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.
Google Translate
