Det är dags för ett nytt avsnitt av The Jonny Hector Show. Den här gången är det en tysk produktion. Jonny återvänder gärna till Nürnberg, där han för övrigt vann för två år sedan. Den öppna turneringen började i går kväll (torsdag) och avslutas redan söndag kväll. Det är sju ronder, kort och intensivt. Jonny fick en flygande start i första ronden:
Jonny Hector
Diana Hannes
Richter-Veresov-angreppet (D 01)
1.d4 Sf6 2.Sc3 d5 3.Lg5 Lf5 4.f3 h6 5.Lh4 c6 6.Dd2 Sbd7 7.0-0-0 Da5 8.e4 Lg6 9.e5 Sg8 10.e6 fxe6 11.Ld3 Lf7 12.f4 Sgf6 13.Sf3 0-0-0 14.Se5 Sxe5 15.fxe5 g5 16.Le1 Se8 17.h4 Lh5 18.Le2 Lxe2 19.Dxe2 Tg8 20.hxg5 hxg5 21.Dg4 Sc7 22.Th3 Da6 23.Se2 b6 24.Ta3 Db7 25.Tf3 Kd7 26.Ld2 c5 27.Th1 Sb5 28.Th7 Sxd4 29.Sxd4 cxd4 30.Lxg5 Te8 31.Tg3 Da6 32.Dd1 Dc4 33.Th4 Lg7 34.Txd4 Dc7
35.Txd5+!! exd5 36.Dxd5+ Kc8 37.Da8+ Kd7
Eller 37…Db8 38.Tc3+ Kd7 39.Dd5+.
38.Td3+ Ke6 39.Dd5+ Kf5 40.Df7+ Kxg5 41.Tg3+ Kh4 42.Df4+ Kh5 43.Dg5 matt
Hemsida. Direktsändning – se vänsterspalten!
En öppen turnering i Skovbo, Danmark har lockat bland andra Daniel Semcesen, Axel Smith, Michael de Verdier och Mladen Gajic. Spelschemat är lite annorlunda. Den här helgen fredag-söndag med start i dag klockan 18 spelas fyra ronder. Resterande fem ronder spelas nästa helg torsdag-söndag.
Hemsida. Direktsändning – se vänsterspalten!
I Ungdoms-EM har både Nils Grandelius och Inna Agrest tätkänning med 3/4. Europamästarna i de tio grupperna koras på onsdag. Direktsändning - se vänsterspalten!
INTERVJU MED BENGT HAMMAR
Bengt med Bamse och Lily.
Sedan ett par år tillbaka är Bengt Hammar västindier halva året och har återupptagit sin sedan många år vilande schackkarriär. Nu tjänstgör han som tränare för Barbados herr- och damlandslag. Han var förbundskapten för svenska landslaget 1977-1984 och var som sådan med om olympiaderna i Buenos Aires 1978, Valletta 1980 och Luzern 1982. Bengt spelade med i SM-gruppen tio gånger i följd, den första 1977, och kom sexa ett antal gånger.
I Amsterdam lyssnade jag på Ian Rogers och Yasser Seirawan när de recenserade olika schack-OS. Hur rangordnar du de olympiader du var med om som förbundskapten?
- Att rangordna är svårt, men det var i alla fall mest problem på Malta, både med själva spelet och kringarrangemangen. Bland annat kom finska laget första kvällen och ville kvarta på vårt köksgolv, dom hade inte fått några rum. Därtill kom att alla våra väskor hade försvunnit på flyget. En tillresande svensk hittade min andra dagen på flygplatsen så hela laget fick dela på mina prylar ett par dagar. Ganska minnesvärt att ha hållit damlaget med kallingar – tala om kaptensroll! Dessutom hade Axel Ornstein, som kom dagen före oss, snott mina matbiljetter så jag fick slåss med matsalsvakten varenda dag. Annars var nog bästa mat och dylikt i Buenos Aires och bästa spellokalen i Luzern.
Jag vill minnas att ni bodde på något slags studenthem – för egen del bodde jag på ett litet hotell utanför Valletta – och för att hålla värmen hade ni ugnen på hela natten, med öppen ugnslucka. Den värmekällan verkade inte helt tillförlitlig.
Vilken match minns du med mest glädje och vilken vill du helst glömma?
- Det är en svår fråga. Jag tycker att vi kämpade väl efter förmåga nästan alltid, och mer kan man ju inte begära. Någon särskild match som jag vill glömma kan jag inte erinra mig, bara några enskilda partier och värst partiet Ulf Andersson–Walter Browne där bland andra jag försökte få Ulf att spela något som han inte ville, vilket medförde hans enda torsk i Luzern. Sedan finns det naturligtvis en massa små tråkigheter i form av missade chanser, men den ganska långa listan kan vi kanske vänta med.
Numera är det ju rökförbud, men från rökperioden har jag ett svagt minne av att du lämnade in en protest mot ett av motståndarlagen på grund av deras cigaretter. Hur var det nu med den saken?
- Nej, någon sådan protest har jag inte lämnat in. Jag var ju rökare själv på den tiden, numera rökfri dock sedan fem år. Det skulle kunna vara så att ryktet har uppstått för att vi ganska starkt misstänkte att en indonesier som spelade mot Lasse Karlsson rökte cigaretter som inte enbart innehöll tobak.
Matcherna mot Sovjetunionen var ju alltid speciella, en utmaning av övermakten. Några speciella minnen från de dusterna?
- Ja, nog var det ett antal minnesvärda matcher där vi hade fina chanser. Det tråkigaste som hände var i Luzern. Det började med att Ulf enkelt remiserade som svart mot Kasparov i Bogoindiskt och Harry Schüssler remiserade korrekt mot Polugajevskij. Sedan hade Lasse elegant spelat till sig en liten men varaktig fördel mot Beljavskij och Lars-Åke Schneider hade fint angrepp mot Tal. Med några minuter kvar på klockan missade L-Å en vacker mattvariant med damoffer på h6 och torskade efter ett typiskt tidsnödsdrag.
Schneiders dam står på h3, Tals bonde på h6. Lars-Åke överväger sitt 30:e drag. Foto: Lars Grahn
Michail Tal
Lars-Åke Schneider
30.g3??
L-Å kommenterade i Schacknytt nr 10/82: ”Det kändes att draget var fel. Jag såg 30.Sxh6+ Lxh6 31.Txf8+ Kxf8! 32.Td8+ (32.Dxh6+ Ke8) 32…Kf7 33.Dd7+ Kf6 och den svarta kungen marscherar segerrikt in i vits ställning. Många åskådare såg däremot 30.Dxh6!! och det läckra hotet 31.Dh8+! Lxh8 32.Sh6 matt framtvingar 30…g5 31.Dxg5 Dxb2 varpå det blir kvalitet och bönder över genom 32.Sh6+! Kh7 33.Sf5. Gissa om jag fick äta upp den missen! Slutet gick i tidsnödens tecken.”
30…h5! 31.Sg5 Dxb2 32.Se6 Txf1+ 33.Dxf1 Lf6! 34.Td8+ Kf7 35.Sg5+ Ke7 36.Sxe4 Kxd8 37.uppg.
- Sedan räddade sig Beljavskij och vi förlorade en match som åtminstone vi tyckte skulle ha slutat 3-1 till oss. Det allra tråkigaste var kanske inte att L-Å missade Dxh6 utan något helt annat. Givetvis stod vi alla runt omkring och såg det, men när han i stället gjorde g3 brast Kasparov ut i ett så kallat flatskratt, väldigt hörbart och demonstrerade bristande sportsmanship. Det hade vi sett prov på redan på Malta, men det är en annan historia.
Jag utgår ifrån att du menar den uppståndelse som uppstod i följande ställning:
Garri Kasparov
Krum Georgiev
Axel Ornstein kommenterade i Schacknytt nr 10/80: ”Här blev det plötsligt liv och rörelse i spellokalen. Georgiev såg helt lugn ut, men tydligen fungerade inte alla förbindelser upp till hjärncentralen, han råkade nämligen spela 21.Le7xd6!?. Kasparov krävde då att vit skulle göra draget 21.Txd6??. Tävlingsledningen avgjorde dock tvisten till vits förmån, eftersom han först vidrört löparen på e7.”
Jag kan inte påminna mig att jag har sett något om detta intermezzo i någon av Kasparovs många böcker. Däremot skrev Tony Miles om det i sin spalt i New Statesman:
”This was really rather a silly stunt since it was blatantly obvious to anyone who knows how to move the pieces that White has only one move. However, there were four eye witnesses: two Russians who saw Georgiev touch the pawn, one Bulgarian and a non-aligned bystander who saw him playing Bxe7. One would have thought that the matter could have been settled quickly and quietly, but no. First the local arbiter arrived, then a more senior one and then the chief controller, Lothar Schmid. Soon there were at least half a dozen controllers and thirty onlookers clustered round the board in noisy debate. Unfortunately I happened to be playing on the adjoining table. After 10 or 15 minutes of failing to concentrate I asked the controller that the melée be moved to the analysis room (which seemed an exceedingly sensible idea) or for permission to stop my clock. The latter was, slightly grudgingly, granted. Meanwhile the disturbance continued for something like half an hour with games around still trying to continue. Eventually Georgiev was allowed to play 21.Bxe7 and a disgruntled Kasparov went on to lose. Such an incident scarcely reflects well on Kasparov – who clearly has not learned how to lose – or on the controllers. That a relatively trivial dispute could go on for so long was ridiculous; that it did so, noisily, in the middle of the tournament hall and all the other games, quite absurd.”- Innan domslutet föll kontaktades William Lombardy och jag av Viktor Baturinskij, som ville få oss (vi stod båda vid bordet som åskådare, USA och Sverige spelade i samma hage) att vittna felaktigt till Sovjets förmån. Självfallet vägrade vi båda varefter hans vänlighet mot oss var över. Men det gjorde inte så mycket, jag tyckte att gubben var äcklig och William och jag blev goda vänner i stället! Även Garri var närvarande och hade tydligen inte något att invända mot Baturinskijs agerande, därav min åsikt om bristande sportsmanship.
Sambon Eya och Bengt på dansgolvet.
Jag vill minnas att Thomas Ernst vid något tillfälle i Thessaloniki sjukskrev Tom Wedberg för att han så hemskt gärna själv ville spela. Ibland måste det ha varit svårt att hålla spelsugna spelare utanför laget?
- Nej, jag hade aldrig några sådana problem. I allmänhet diskuterade vi oss fram till nästa laguppställning i väldigt demokratisk anda.
Var det vid något tillfälle problem med att sätta upp fyra villiga spelare på matchlistan?
- Aldrig. Det enda som någonsin förekom i den riktningen var att det kunde vara problem att få upp Harry och spela avbrott tidigt på morgonen.
Minns du någon särskilt smart disponering av laget eller någon särskilt smart prepp?
- Vi preppade ju en del på våra träningsläger, men den prepp jag minns bäst var Tom Wedbergs Budapest-prepp mot Vaganian i Buenos Aires som sånär gav en hel poäng. Om vi hade någon särskilt lyckad uppställning vid något tillfälle kan jag inte minnas, och i så fall var det hela lagets förtjänst – se ovan.
Har du några speciella minnen av de första svenska stormästarna, Ståhlberg och Stoltz?
- Ja, jag har lite sådant. I Avesta 1961 deltog Stoltz sista gången i ett SM och Ståhlberg var där som referent. Under SM-veckorna hade jag spelat av Badarn Malmström (känd stockholmsk schackprofil som sedermera tragiskt knivmördades i Tantolunden) en del pengar på blixt. Med anledning av hans stora minusstatistik och en del obetalt ansåg han mig "lovande" och arrangerade en bankettmiddag för fyra: Badarn, Gideon, Gösta och lillponken från landet. Det blev en originell och i vissa avseenden minnesvärd afton. Det fanns ju också en tredje koryfé, heders- och sportsmannen Erik Lundin, och honom minns jag bättre. Vi spelade ett parti, det var i den då nya allsvenska serien 1969. Jag vann efter spännande förvecklingar och fann senare till min häpnad att Erik hade publicerat partiet i en av sina böcker. Senare träffades vi många gånger och enligt min uppfattning kan man inte hitta en bättre representant för svenskt schack.
Vem var Badarn Malmström?
- Badarn hette egentligen Bo Malmström och kom ursprungligen från Skåne. Det var en rejäl påg, cirka 193 cm och 130 kg. Smeknamnet berodde på att han var badmästare på Centralbadet i Stockholm huvuddelen av sitt tyvärr alltför korta liv. Han ansåg sig vara Sveriges starkaste (i schack alltså) mästarklassare med egen variant i Budapestgambit som särskild merit. I något SM mötte han bland andra Gideon Ståhlberg i blixtfinalen och där såg jag en sorts Georgiev-variant. I ett dubbelt tornslutspel med dålig tid för båda stod Badarns torn på h7 och a6, och Gideons på h6 och a7. Badarn, som var vid draget löste problemet genom det briljanta Th7xa6!! varpå Ståhlberg blixtsnabbt utjämnade genom Th6xa7!!! och spelet fortsatte till remi så småningom. Jag tror att jag var ensam om att se det. Det gick ganska fort men blev ett oförglömligt minne av de båda tjockisarna.
Vilket är det bästa parti du har spelat?
- Jag har ju fått skönhetspris en gång. Det var i Junior-SM i Kiruna 1960 (mitt debutår). Hammar-Bergström: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0-0 Sxe4 6.d4 b5 7.Lb3 d5 8.dxe5 Le6 9.De2 Sa5 10.Sbd2 c5 11.Sxe4 dxe4 12.Lxe6 exf3 13.Lxf7+ Kxf7 14.Dxf3+ Ke8 15.Td1 Dc8 16.e6 Db7 17.Td5
17…Td8 (Adam-Seibold, korr 1938: 17…De7 18.Lg5 Dxe6 19.Kf1 uppg.; Malmgren-Gavelin, korr 1940: 17…Ld6 18.Txd6 Dxf3 19.gxf3 Ke7 20.Td7+ uppg.) 18.Txd8+ Kxd8 19.Lg5+ Ke8 20.Td1 Sc6 21.Dxc6+ uppg.
- Det var alltså inte jag som hade uppfunnit partiet, det var bara de sista fyra dragen som var mina egna. Jag kände till Malmgrens och Adams partier. I själva verket hade vit det bättre 18.Df7+ i stället för 18.Txd8+, men jag valde det senare för att eventuellt få in det som hände i partiet. Bengt Hörberg, som kommenterade partiet i TfS nr 8/60, visste dock inget om föregångarna utan delade Badarns uppfattning om min genialitet.
- Jag skulle nog bedöma att det bästa parti jag har spelat var det avgörande i korrlag-SM 1974 mot Kjell Krantz. Det finns i Schacknytt nr 4/75, men också i BLASKAN där den mycket kräsne KaKa (Kjell Krantz) skrev "mitt i särklass intressantaste korrparti". Hammar-Krantz: 1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Lb4 4.e5 c5 5.a3 Lxc3+ 6.bxc3 Dc7 7.Sf3 Se7 8.a4 b6 9.Lb5+ Ld7 10.Ld3 Sbc6 11.0-0 h6 12.Te1 Sa5
13.Lf4 Sc4 14.Dc1 Tc8 15.h4 Db7 16.h5 Tc7 17.Sd2 Sc8 18.Dd1 cxd4 19.Dg4 Kf8 20.cxd4 Le8 21.Teb1 a5 22.Tb3 Se7 23.De2 Sf5 24.c3 Tg8 25.Sxc4 dxc4 26.Lxc4 g6 27.Tab1 gxh5 28.d5 b5 29.axb5 exd5 30.Ld3 Tc4 31.Dd2 Ld7 32.Te1 Tg6 33.Tb2 Kg8 34.f3 Tc8 35.Kh1 Db6 36.Ta1 Dd8 37.Df2 Tb6 38.De1 Ta8 39.Ta4 Dc8 40.Ld2 De8 41.Tf4 Dc8 42.Db1 Se7 43.Tf6 Txf6 44.exf6 Sf5 45.b6 uppg.
- Det här var ju före datoråldern, så allt från mitt nya 13.Lf4 var helt mitt eget. Det var ju för övrigt det som David Levy köpte med min översättning, som du säkert minns. En liten detalj till om just Lf4; jag frågade Smyslov vad han tyckte om draget den dagen då han och jag harvade blixt "från morgon till kväll". I förstone menade han att han i princip ville ha löparen till a3, men efter ett par timmar (vill jag minnas) sa han plötsligt att det nog inte var sa dumt alls! Han hade bearbetat ställningen medan vi harvade. Slutresultatet minns jag inte men jag gjorde gott motstånd. Det var ju just 1974 som jag vann Blixt-SM så formen fanns.
Jo, jag minns att David Levy, Raymond Keenes svåger, köpte dina översatta kommentarer och att de skulle publiceras i en bok om nya idéer i Franskt. Den boken har jag inte sett röken av. Och det var bry med att få honom att betala. I vilket sammanhang mötte du Smyslov?
- Det var när Burevestnik kom till Sverige för att slå ut LASK ur Europacupen 1976 som jag mötte Smyslov. Jag var där i egenskap av domare för den dubbelrondiga matchen som spelades i den aula där SM gick av stapeln 1974. Den lediga dagen mellan ronderna ville "ungdomarna" Balasjov, Gulko m.fl. gå på porrfilm hela dagen, men gubbarna, det vill säga Smyslov och Taimanov, var inte roade så vi stannade hemma och spelade blixt i stället. Om jag inte minns fel var Calle Erlandsson med oss merparten av dagen, så du kan kanske få hans gissning om hur det gick. Själv gissar jag cirka 2-1 i snitt till honom. Senare lyckades vi få Mark att riva av en Rachmaninov och till och med få Smyssan att sjunga några strofer. Han hade en vacker skolad operatenor.
- Ytterligare ett minne från denna minnesvärda dag var att när vi (Smyslov, Taimanov, jag och någon mer, kanske Calle) hade paus och åt lunch på någon Domusliknande lokal, dök helt plötsligt min gamle vän Rolf Martens upp vid bordet när Smyssan och Mark var på toan. Med av vansinne glödande blick frågade han mig skarpt hur jag kunde äta tillsammans med sådana. ”Va??”, sa jag. ”Vet du inte att Sovjet förbereder en invasion", fortsatte han. Lyckligtvis avslutades samtalet där för grabbarna var på återkomst till bordet. Det var ett tragiskt slut på vår gamla vänskap, bland annat grundad på ett antal blixtturneringar land och rike runt. Jag fick aldrig tillfälle att möta honom igen.
Katthult, bostället på Barbados.
Hur har det gått i din comeback vid schackbrädet i Västindien?
- Den återupptagna karriären har ännu inte gett så stora framgångar, men jag började med att vinna en snabbschackturnering för snart tre år sedan på Barbados. I den saknades dock deras två bästa spelare, Kevin Denny och Delisle Warner. Senare samma vinter mötte jag dom och även trean, Terry Farley, i en dubbelrondig turnering och vann delat på 4/6. En liten minnesturnering utan dessa tre med deras två bästa juniorer vann jag året därpå, och i våras vann jag första omgången i Barbadosmästerskapet, som tyvärr färdigspelas denna och nästa vecka. (Jag befinner mig för närvarande i Sverige.)
- Jag har deltagit i deras stora internationella årliga turnering "Heroes Day Cup" de två senaste åren, men det har gått väldigt dåligt båda gångerna, liksom en turnering på Jamaica i våras varför mitt elo-tal har gått ner under 2300. Det ska dock bli ändring på detta år!
- Annars har jag haft workshop ett tjugotal lördagar med lite blandat deltagarantal, och en del teoriföreläsningar med damlagets medlemmar. En extra kul grej var att jag ombads hålla en minnesföreläsning om Bobby Fischer veckan efter hans död (min vurm för hans partier har väl lyst igenom ibland) och det accepterade jag tacksamt. Nu hör det till saken att jag spelar bridge varje vecka med en av deras bästa, Tony Watkins, och han hade redan tidigare berättat att hans fru Helen, som är född och uppvuxen i Kanada, hade datat Bobby en hel vecka i sträck 1962. Hon var då sexton år och Bobby var inkvarterad hos hennes pappa, som var IM. Så minnesrunan inleddes med intressanta minnen om den unge galningen och sedan blev det visning av några av mina favoriter. På Jamaica berättade jag detta för Alfonso Romero Holmes som just höll på med en ny bok om Fischer, så där kom både Helen och jag med! Den spanska utgåvan är klar och jag väntar på den engelska som snart ska komma.
Barbados ju var med i schack-OS i Dresden förra året. Blir det start även i Chantien-Mansien nästa år? Om så är fallet: finns det en chans att du är med som kapten (eller spelare)?
- Det blir säkert start i Sibirien trots att det gick så dåligt i fjol, men då var två av de bästa inte med. Kevin Denny fick inte ledigt från jobbet och Terry Farley blev pappa under tiden. Jag hade hoppats vara med som spelare men min ansökan om residentskap avslogs tyvärr i vintras, den nya (sedan 2007) regimen är väldigt återhållsam med sådant. Dock hoppas jag att kunna vara med som kapten, vilket är tillåtet för icke medborgare eller residenter. Några av spelarna har redan föreslagit detta till den för i år nya styrelsen. (Den förra ordföranden tog med släktingar i stället.)
- På The Chess Drum visas att Karibiengrabbarna inte är att leka med – se partiet Elliot-Hammar. Särskilt intressant ar att varken Spasskij eller Kasparov, som kommenterat ställningen före Sf5!, sett draget och dess vackra följder. Pitterson och Warren Elliot fann det med Rybka efter att ha kollat 92 av mina gamla partier! Därmed får jag säga farväl till en gammal kärlek som gett mig många poäng under ett fyrtiotal år.
Jazz på Waterfront Cafe. Bengt med sin tenorsax.