Dottern Lisa har varit uppe i ringen igen efter att ha klivit ner därifrån för över ett år sedan. Träningsdosen har minskat betydligt under det gångna året. Det var i Öresundscupen i Rosengårds sporthall i söndags som Lisa plockade fram tandskyddet igen och gjorde comeback. Jag var där och försökte hålla min adrenalinpump i schack. Faktum är att jag numera upplever dessa föreställningar med skräckblandad förtjusning. Tidigare var det mest skräck. Att det senare elementet har smugit sig in måste bero på en avtrubbningseffekt. Det är förmodligen samma mekanism som träder i kraft när människor måste uthärda svåra situationer under lång tid. Jämförelsen haltar säkert, men det finns nog några där ute som förstår vad jag menar. Min fascination för boxning har naturligtvis inte ett dyft med förnuft att göra.
Hur många mer än jag har autografer av både Lennart Risberg och Thörner Åsman? Och Sonny Liston? Och hans hustru Geraldine? Och de två sparringpartners som Liston hade med sig till Malmö i min ungdom? Mitt boxningsintresse är alltså urgammalt, men jag hade väl inte i min vildaste fantasi trott att min kära Lisa skulle uppträda i en boxningsring efter att ha sett henne som en av älvorna i Gryningsteaterns uppsättning av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”. Älvan har tagit av sig vingarna och jobbar hårt med att skära av ringen.
Dottern Moa satt också vid ringside och kollade boxning live för första gången i sitt liv. Hennes kommentar efter matchen: ”Men pappa, var det inte du som var emot att Lisa boxades?” Jo, men … Dessa två ord sammanfattar min inställning på ett alldeles utmärkt sätt. Det kan inte sägas bättre.
I ungefär samma veva som Lisa slutade i teatergruppen började Moa intressera sig för de tiljor som föreställer världen. Hennes fifteen minutes of fame var kanske när hon i en film spelade mot Erland Josephson på Dramatens stora scen. Erland Josephson och Moa Gran; hon agerar Dramatenelev och repeterar en scen ur Gogols ”Revisorn”. I mina ögon är Josephson trots allt större än Åsman, Risberg, Liston och Ingemar Johansson tillsammans. Boxningen tillfredsställer vissa dunkla behov, teater kan i bästa fall ge levnadsvisdom.
Just det: resultatet, det är ju viktigt. Lisa besegrade norskan Britt Jane Mardal med 3-0. Resultatlistan. Tidigare i år vann Mardal sin viktklass i Norgemästerskapet. För Lisas del är det nu tolv matcher och tolv vinster. Älvan dansar vidare och jag har återfått min normala puls. För egen del skulle jag önska att min adrenalinpump fungerade bättre när jag spelar schack. Jag önskar att jag kunde betrakta ett schackparti lite mer som en boxningsmatch än som en stunds intellektuell förströelse. Den förmågan saknar jag. Plötsligt får jag en idé: jag borde kanske komma till nästa seriematch med tandskydd, bara för att komma i rätt stämning. Nja, det skulle väl bara ställa till med problem vid koffeinintaget.
MONTCADA. Spanska lagmästerskapet, högsta divisionen grupp 2 spelas med start i dag klockan 16 - se vänsterspalten. Emanuel Berg, CA Solvay och Evgenij Agrest, SCC de Sabadell ät på plats.