Jag älskar att lyssna på Ulf Andersson när han berättar minnen från sitt liv som schackmästare. SR Västmanland har kommit på den goda idén att göra honom till en av kanalens sommarpratare. Du kan lyssna på Ulf Andersson här.
Ulf berättar bland annat om sitt första och enda möte med Gideon Ståhlberg. Det var i ett tv-rum på Kronborgsskolan i Malmö 1966. Ulf fick en språklektion av en man som tillbringat många år i Sydamerika. Många av Ulfs berättelser i programmat handlar också om besök i just Sydamerika. Som när vännen Miguel Quinteros i början på 80-talet i Buenos Aires presenterade Ulf för en liten grabb som enligt Miguel kunde förväntas bli en av världens främsta fotbollsspelare. Grabbens namn: Maradona. Eller när Ulf träffade Pele i Brasilia. Autografen finns nu inramad hemma i Arboga.
En del historier får mig att associera till andra händelser. Ulf berättar om när han spelade en turnering i Geneve 1977 och stod utanför hotellet. Plötsligt dök det upp en man som mer eller mindre krävde att Ulf skulle hjälpa till med resväskan. Han tog Ulf för en bärare. En paff Ulf grabbade tag i väskan och släpade i väg den till stationen. Han fick varken ett tack eller dricks. Det får mig att minnas när han och jag promenerade förbi ett hotell nära Hovedbanegården i Köpenhamn. Det kan ha varit samma år, det vill säga 1977. En taxi stannade framför hotellet och till min stora förvåning rusade Ulf fram och öppnade taxidörren för passageraren. Han sträckte fram handen förbindligt och fick dricks! Sedan knallade vi vidare. Jag fick mig ett gott skratt.
Ulf berättar också om nervpressen som blivit allt värre med åren. Jag vet att det finns en och annan hjärtlös person som inte förstår vad det handlar om. Ett citat från sommarprogrammet: ”Man kan tycka följande: det är ju bara ett parti schack, men för mig är det inte bara ett parti schack.”
