Wahlboms regel

På studentkaféet Aten i Lund kring 1970 kunde Magnus Wahlbom ibland predika bland schackborden, omgiven av blixthajar, om dubbelbönder i centrum och deras himmelska styrka. Det blev ”Wahlboms regel”. Det är säkert inte möjligt att rekonstruera något av alla de blixtpartier där Magnus bevisade regelns giltighet, men i veckan som gick såg jag en slutställning från matchen mellan unga stjärnor och erfarna äldre i Amsterdam som passar in på det här temat, det vill säga urstarka dubbelbönder i centrum:

David Howell – Peter Heine Nielsen
Svart gav upp


Ett praktexempel på ”Wahlboms regel”.

* * * * *

Som den uppmärksamme säkert upptäckt lägger jag till direktsändningslänkar i högerspalten då och då. Idag tillkommer en till en snabbschackmatch över åtta partier i Miskolc, Ungern mellan Peter Leko och Boris Gelfand.

* * * * *

Jan Johansson var rankad nia i den öppna turneringen vid schackfestivalen i Olomouc och slutade nia. Chansen till turneringsseger försvann i näst sista ronden med förlusten mot ryssen Gennadij Ageitjenko. Då hade Janne ändå haft nästan en vilodag dagen innan:

Jacek Stachanczyk – Jan Johansson
Philidor (C 41)
1.e4 e5 2.Sf3 d6 3.d4 exd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 Le7 6.Lf4 0–0 7.Dd2 Sc6 8.0-0-0 Sxd4 9.Dxd4 Le6 10.Le2 a6 11.Lf3 Sd7 12.De3 Lf6 13.Sd5 Lxd5 14.Txd5 Sb6 15.Th5 (Dumdristig optimism.)


15...Lxb2+ 16.uppg. (Förvånansvärd pessimism. Nog kunde han ha spelat 16.Kb1 och kämpat på lite i uppförsbacke med sitt kungsangrepp?)