Ulf Andersson släppte bara två remier på de nio ronderna. Foto: Lennarth Eriksson
BENGT HAMMAR:
Som en del i firandet av Stockholmsolympiadens hundraårsminne anordnade Stockholms schackförbund veteranernas snabbschack-SM tisdag-onsdag. Spelplats var Eriksdalshallen och hela sextiosju deltagare hade anmält sig till de nio ronderna med halvtimmes betänketid utan tillägg. Särskild glans kastades över tävlingen då Ulf Andersson, som dessutom fyllde 61 år andra speldagen, ställde upp. Arrangörsstaben skötte sig perfekt och utan minsta obehagligheter kunde tävlingen slutföras på ett mycket trevligt och sportsmannamässigt sätt. Alla deltagare fick minnespriser med olympiamotiv och här är slutresultatet.
Att Uffe skulle vinna var förstås vad alla hade väntat, och han spelade verkligen på ett imponerande sätt. Tyvärr var jag ju tvungen att hålla ögonen på mina egna partier så jag kunde trots att jag mest satt alldeles intill honom bara se valda delar, men det jag såg var fantastiskt. Hans sätt att med positionella medel och med utsökt tidskontroll långsamt och fullständigt skoningslöst mangla ner motståndarna var i flera fall en ren njutning att bese. Det är synd att till exempel partierna mot Börje Jansson och J-O Lind inte protokollfördes. Att hans vinstmarginal blev så oväntat knapp innebär inte att det fanns risk att han inte skulle segra, han hade säkert kunnat pressa till sig någon extra halva om han hade tyckt att det behövdes mot mig eller Nils-Åke Malmdin (det var hans enda poängförluster).
För min egen del gick tävlingen över förväntan och med en god portion tur och en del hyfsat spel var jag tvåa med en hel poängs marginal till trean Kurt Ekelund i detta starka fält. Ett exempel visas i partiet nedan från rond åtta. Dessutom fick jag tillfälle att lära känna ett antal nya schackvänner som i flera fall spelade överraskande starkt (för mig alltså). Det verkar som om svenskt veteranschack går en ny vår till mötes och i detta sammanhang kan jag inte låta bli att berätta att Ulf hade ett förslag han tänkte lägga fram för kongressen: när en veteran har fyllt hundra år börjar han om och får starta i juniorklassen! Ett slags evighetsmaskin alltså som egentligen bara saknar lite hjälp från läkarvetenskapen.
Bengt Hammar - Kurt Ekelund
Jugoslaviskt (B 09)
1.e4 d6 2.d4 Sf6 3.Sc3 g6 4.f4
Naturligtvis måste Fischer hedras! (Fischer-Perez 1965)
4...Lg7 5.Sf3 0-0 6.Ld3 Sc6 7.e5 dxe5 8.fxe5 Sd5 9.Sxd5 Dxd5 10.c3
En känd ställning och här spelade Perez i ovan nämnda parti 10...Lg4 och vit fick fördel efter 11.De2. Kurt väljer i stället det drag som Christer Niklasson spelade mot Magnus Wahlbom i särspelet om SM 1974.
10...Le6 11.0-0 Tad8 12.Lf4 Dd7
Parerar hotet c4 jämte d5 som förut inte gick av kända skäl.
13.De1 f6
Här spelade CN i ovan nämnda parti 13...Ld5 och lyckades klara sig efter 14.Sg5 Dg4. Vad han hade planerat på det starkare 14.Dh4 vet jag inte. I varje fall verkar ställningen hemskt tråkig efter byte på f3.
14.Dh4?!
Spelat mest på intuition och med tanken att svart skulle fortsätta som i partiet, vad som hade hänt på bondeslag på e5 är inte helt klart, men nog verkar Sg5 farligt.
14...Sxe5 15.Lxe5 fxe5
16.Lxg6!
Detta var poängen med Dh4. Nu följer några forcerade drag, för att avböja offret med 16...h6 ger en hopplös ställning efter 17.Sxe5.
16...hxg6 17.Sg5 Tf5
På 17...Tf6 följer förstås 18.dxe5, och 17...Tf7 för till partiet.
18.Dh7 Kf8 19.Dxg6 Tf6 20.dxe5
Här funderade Kurt länge och såg dessvärre den vackra forcerade slutvarianten 20...Lf7 21.Txf6! exf6 22.Sh7+ Kg8 23.Sxf6+ med matt eller damvinst och gav mig genom att ge upp inte detta nöje.
20...uppg.