Ungefär var tionde bloggbesökare kommer från Danmark och därifrån fick jag häromdan ett mejl och en bild som väckte minnen. Tack, Morten Fabrin (som hette Hansen på den tiden)! Bilden på mig är tagen på en campingplats i Luxemburg sommaren 1971. Jag minns inte mycket av turneringen som jag var med i, men glömmer aldrig en kväll på en pub där vi schackspelare satt i en ring och sjöng visor från våra respektive nationer. Det var en oförglömlig kväll. Nu för tiden tycks de flesta schackspelare vara mer upptagna med att umgås med sina datorer på kvällarna.
Jag plockade fram gamla Schacknytt för att se om jag skrev något om Luxemburg Open. Det finns inte något turneringsreferat men väl ett parti mot tysken Clever, där jag hade vit och var vid draget i följande ställning:
21.Txd4?!?! cxd4?
Svart har klar fördel efter 21...Lb7!.
22.Dxe4! fxe4 23.Tf8+! Sxf8 24.Lf6 matt
Äventyrligheterna uppkom efter att jag hade spelat fyrbondevarianten i Kungsindiskt, min favoritvariant vid den tiden. Jag var mycket bättre på att ta risker då än nu. Jag åkte på en och annan smocka i de eftersträvade oklara ställningarna, men belönades nog oftare. Inspirationskällan till att spela fyrbondevarianten var en artikel av Sture Olsson, ”Kring ett skönhetspris”, i TfS nummer 4/1969. Datorerna har sedermera rivit Vladimirovs vackra bygge.
Under veteranturneringen i Täby i våras kom Börje Jansson fram till mig och undrade: ”Du brukade ju spela vilda saker, som fyrbondevarianten.” Det var efter ett parti i Täby där jag som så ofta på senare år hade spelat en ganska harmlös öppning. Jo Börje, en gång i tiden var jag ung och småvild. Jag önskar att jag varje morgon kunde stå upp och sjunga det här, men det finns det tyvärr inte helt täckning för.
Morten och många andra har önskat mig lycka till inför veteran-NM i Allinge, som börjar på lördag. Hjärtligt tack. En måttlig målsättning får vara att jag ska ta fler poäng de fyra första ronderna än jag gjorde i Riga Open.
