Ulf Nyberg tar en morgondopp från hamnpiren i Svaneke varje dag, han har hyrt en cykel och gör sina förmiddagsutflykter, han äter banan under partierna och har i likhet med Vladimir Kramnik en termos. Nu ska genast tilläggas att till skillnad från Kramnik har han inte med sig termosen till spellokalen. Där sitter han med en drambuieflaska i plast fylld med mineralvatten. Där är några av ingredienserna i hans poängplockarsoppa här vid veteran-NM i Allinge. Han har klarat sig bäst av svenskarna så här långt. Ulf har förlorat två partier, mot stormästarna Heikki Westerinen och Jens Kristiansen. Imorgon möter han den tredje, Fridrik Olafsson. Nu har det uppstått ett litet problem. Ulf glömde drambuieflaskan i spellokalen igår och nu har den försvunnit. Jag deltar i sökandet. När Ulf tappade cykelnyckeln häromdan så var det jag som fann den. Det är den typen av problem vi brottas med här på Bornholm.
Ulf var alltså skyldig mig en gentjänst med tanke på den upphittade nyckeln och den fick jag inför femte rondens möte med Jørgen Hvenekilde. I mina förberedelser räknade jag med att Jørgen skulle spela Kungsindiskt, liksom han gjorde när vi möttes i Politiken Cup för ett antal år sedan (kampremi). Jag nämnde något om det för Ulf, som då berättade att han har ett danskt häfte om Fajarowiczgambit hemma och där var Jørgen representerad med flera fina partier. Den varianten fanns inte med i min tankevärld och även om Jørgen inte har spelat den på flera år så kunde den ju tänkas dyka upp som ett överraskningsvapen. Här krävdes studier.
Partibaserna är mina teoriböcker och där fick jag en uppfattning om vad som gäller i denna ovanliga gambit, 1.d4 Sf6 2.c4 e5 3.dxe5 Se4. Julio Granda Zuniga, han som överraskade positivt i världscupen nyligen, spelade 4.Sd2 Sc5 5.b4 för ett par år sedan och efter 5...Se6 6.a3 a5 7.b5 b6 8.Lb2 Lb7 9.Sgf3 d6 10.exd6 Lxd6 11.g3 hade svart inte någon kompensation för gambitbonden. Mina efterforskningar förde mig vidare till ett parti där ingen mindre än Fajarowicz själv fick på nöten efter 7...d6 8.exd6 Lxd6 9.Se4 och så vidare. Ju mer jag tittade på det här, desto mer övertygad blev jag att Fajarowiczgambiten förlorar sitt sting efter 5.b4.
Så slog vi oss ner och det visade sig att Jörgen ville överraska mig.
Lars Grahn – Jørgen Hvenekilde
Fajarowiczgambit
1.d4 Sf6 2.c4 e5 3.dxe5 Se4 4.Sd2
Jag visste att 4.a3 är den allmänna rekommendationen, men jag var fast besluten att gå i den store Granda Zunigas fotspår.
4...Sc5 5.b4 Se6 6.a3 a5 7.b5 d6 8.exd6
När jag tittade upp så stod Ulf där och log. Dagen innan hade jag visat den här ställningen för honom och förklarat hur jag tänkt mig att behandla den. Det är ungefär andra gången på de senaste tio åren som jag får in en prepp. Första gången var mot Julius Bahner i Pardubice för ett par år sedan.
8...Dxd6
Här lämnar vi min prepp, men det är samma idéer för ställningstypen som gäller.
9.Lb2 Sd7 10.Sgf3 Sdc5 11.g3 Le7 12.Lg2 0-0 13.0-0 f5 14.Dc2 Lf6
Jag hade tänkt besvara 14...f4 med 15.Tad1.
15.Lxf6 Txf6 16.Tfd1 De7 17.e3
Vits ställning utstrålar harmoni. Svart har ingen kompensation för gambitbonden.
17...Ld7 18.Se5 Le8 19.Ld5 Tc8 20.Sb3 Sxb3 21.Dxb3 c6 22.bxc6 bxc6 23.Lxe6+ Dxe6 24.f4 c5
En av de bästa springare jag har haft glädjen att spela med. Svart får sätta sitt hopp till spel på den långa diagonalen.
25.Td2 Da6 26.Tad1 Tb6 27.Dc2 g6 28.Td8 Tbb8 29.T1d6 Db7 30.Txc8 Dxc8 31.Dd3 Kg7 32.Dc3 Kh6
33.Dxa5
Under min ängsliga period, som förhoppningsvis är över, hade jag tvekat länge innan jag slagit den bonden och öppnat för motspel. Min tanke var nu att så länge jag har försvarsmöjligheten Td2 så är allt under kontroll. Fritz vill briljera: 33.Td7! Lxd7 34.Sf7+ Kh5 35.Df6 och svart har bara ett par hämndschackar. Det var tidsnöd och jag kunde inte ägna tid åt sådant.
33...Tb1+ 34.Kg2 Db7+ 35.Kh3 Tg1 36.Td2 Db1 37.Dd8 Df1+ 38.Kh4 Txg3
39.Kxg3
Och inte 39.hxg3?? Dh1+ med matt.
39...Dg1+ 40.Kf3 Df1+ 1-0
Efter 41.Tf2 slinker kungen undan.
Igår med svart mot Lars-Åke Svensson nobbade jag ett tidigt remianbud och stångade sedan min panna blodig mot hans försvarsmur. Enligt Fritz fanns det ett par tillfällen där jag borde ha lagt in det förberedda b7-b6. Om jag påstår att b-bonden var fastlimmad så är det väl ingen som tror mig, så jag lämnar frågan varför jag inte gjorde det obesvarad. Det har blivit många remier, men jag är trots allt hellre en remipølse, som danskarna säger, än en loser (Rigavarianten).
Jens Kristiansen och Jørn Sloth delar ledningen en halv poäng före Fridrik Olafsson.
Igår kväll samlades de flesta av deltagarna för en diskussion om nordiskt veteranschack. Frågan om hur man får fler deltagare i veteran-NM togs upp. Arrangörerna på Bornholm har verkligen bäddat för en fin turnering här i Allinge och det är sorgligt att vi bara är 32 deltagare. Det finns ett förslag att turneringen framöver ska öppnas även för icke-nordiska spelare.
I princip tycker jag att klubbmästerskap ska arrangeras för klubbens medlemmar och Nordenmästerskap för nordiska spelare, men man kan inte blunda för att det måste bli åtminstone dubbelt så många deltagare för att det ska bli ekonomi i det här. Så vad gör man? Det talades om att informera bättre om mästerskapet, men det är nog bara ett önsketänkande att det skulle kunna påverka deltagarantalet i nämnvärd grad. Hur många veteraner kan säga att ”Hade jag bara känt till turneringen så hade jag ställt upp.” Någon? Här krävs en rejäl lösning. Jag lyssnade på argumenten i går och har nu bestämt mig. Det blir en rådgivande omröstning i morgon bland de 32 deltagarna om vad vi tycker: Om turneringen ska fortsätta att vara uteslutande för nordiska spelare eller om den ska öppnas för omvärlden och att den bäst placerade nordiske spelaren ska bli Nordenmästare. Efter moget övervägande tänker jag rösta för den öppna varianten. De ekonomiska realiteterna bankar hårt på porten, man kan inte bara ignorera det och låtsas som om problemen nog löser sig. Av Nordens alla veteraner är det en begränsad skara som spelar internationellt. Så är det.
Frågan om klockslag för rondstart var också uppe och där har jag en mycket bestämd uppfattning. Jag menar att alla spelare ska mötas på lika villkor. I Allinge börjar ronderna klockan 13. Det är okej (mitt favoritklockslag är 15). De som önskar ägna sig åt turism kan i likhet med Ulf göra det på förmiddagarna. Men nu finns det många morronpigga veteraner som vill ha rondstart redan klockan 10. En del av dem tror att alla mänskor jobbar som dom klockan nio till fem, som inte förstått att i dagens värld fungerar det inte så, eller också tycker de att deras eftermiddagsturism är viktigare än att spelet försiggår på hyfsat lika villkor. Anledningen till att veteranvärldsmästaren Jens Kristiansen inte var med i veteranernas lag-EM i Dresden var densamma som min: Rondstart klockan 9.30.
Finns det plastflasksdetektorer?
