Det har varit stiltje ett tag i världselitens krets, men på lördag återupptas den konstnärliga verksamheten på högsta plan. Då startar den stora schackfesten i Wijk aan Zee.
Det är något visst med turneringarna i Wijk aan Zee. I Grand Chess Tour delar man visserligen ut en del wildcards men grundtanken där är att samla världens högst rankade spelare i en serie turneringar. I Wijk aan Zee är man inte ute efter att maximera snittrankningen. Världsmästaren och hans tuffaste konkurrenter får inbjudningar men tanken är också att samla ett intressant startfält och då får även lägre rankade spelare chansen att vara med. Därtill kommer att vinnaren i föregående års B-turnering är direktkvalificerad.
I fjor segrade Wesley So närmast före Magnus Carlsen med Adhiban Baskaran som överraskande trea.
Här är startfältet med placering i världsrankningen inom parentes:
Magnus Carlsen 2834 (1)
Fabiano Caruana 2811 (2)
Sjachrijar Mamedjarov 2804 (3)
Wesley So 2792 (6)
Vladimir Kramnik 2787 (7)
Peter Svidler 2768 (10)
Vishy Anand 2767 (11)
Sergej Karjakin 2753 (14)
Anish Giri 2752 (15)
Wei Yi 2743 (22)
Maxim Matlakov 2718 (32)
Hou Yifan 2680 (64)
Baskaran Adhiban 2655 (96)
Gawain Jones 2640 (127)
Det har varit tunnsått med svenska spelare i toppgrupperna de senaste decennierna och de lyser med sin frånvaro denna gång. Nils Grandelius har fått chansen tre gånger: 2010 i grupp C, 2013 och 2017 i grupp B. Senast vi hade en svensk i toppgruppen var 1990 då Ulf Andersson delade andraplatsen med Lajos Portisch en halv poäng efter John Nunn. Ulf vann för övrigt toppgruppen i Wijk aan Zee 1983. Glory Days.
* * * * *
Det var många år sedan senast men nu träffades vi på ett av mina favoritkaféer, Gunnar och jag. Vi gjorde sammandrag av vad vi gjort sedan senast då vi bodde kollektivt ihop tillsammans med våra dåvarande flickvänner på 1980-talet. I ett rum satt jag då med schackspel och skrivmaskin, ett par rum bort satt Gunnar med sin gitarr. Det var skön musik till arbetet med Schacknytt. Nu avhandlade vi också dagsläget och framtidsdrömmarna. Det är ack så viktigt att inte helt fastna i det förgångna.
Efter tre och en halv timme med en och annan påtår fick vi bordlägga. Gunnar är universitetslektor i klassisk gitarr vid Musikhögskolan i Malmö och han kan avnjutas här.
