Rubrik med en historia.
När jag började intressera mig för Bent Larsens gode vän Palle Ravn (1928–2012) visste jag inte ens att Palle var Danmarksmästare 1957. Jag har tidigare berättat varför jag blev intresserad av Palle och att jag hade en artikel om honom på gång.
Ju mer jag lärde känna Palle Ravn, desto mer fascinerad blev jag av hans liv. Det var inte bara hans schackkarriär som fångade mitt intresse. De sympatier jag har för en av Danmarks största schacktalanger genom tiderna förstärktes när jag träffade Camelia Ravn. Hon var en ovärderlig källa.
Bland dem jag talade med i min research fanns också Fritz Videbech som bidrog med en kostlig historia om sitt umgänge med Palle Ravn och Bent Larsen. Det blev Videbechs sista bidrag till att berika schackhistorien; han dog den 28 november i fjol, 84 år gammal. Det är ännu en påminnelse om att vi måste ta kontakt med de äldre schackspelarna och bevara deras historier.
Min berättelse om Palle Ravn har nu publicerats i Skakbladet nummer 4/2017 – som finns här i pdf – under rubriken ”At kunne uden at ville”. Låt inte det danska språket hindra dig från att läsa mitt porträtt av Palle Ravn. Rubriken lånade jag från ett Torssonalbum med titeln ”Att kunna men inte vilja”, som i sin tur är en fyndig förvrängning av en latinsk sentens: ”Posse est velle” som betyder ”Att vilja är att kunna”. Jag minns för övrigt när Schacknytts redaktion besökte den legendariska krogen Röda rummet i Stockholm efter ett redaktionsmöte. Vi slog oss ner vid ett bord och framåt småtimmarna skrålade några av oss fram ”Det spelades bättre schack på Gideon Ståhlbergs tid” baserad på denna Torssonlåt. Vi blev inte utkastade.
Det var Bent Larsen som på allvar intresserade mig för dansk schackhistoria och det var med glädje jag skrev artikeln till Dansk Skak Unions medlemstidskrift Skakbladet, vars redaktörer Jan Løfberg och Lars Schandorff nappade på mitt artikelförslag med entusiasm. I det sammanhanget kan nämnas att många danska schackspelare finns med bland den här bloggens stamgäster.
Faktiskt är det fler som länkar hit från Danmark än från Sveriges Schackförbunds schack.se. Anledningen är rätt uppenbar: för två år sen bestämde de ansvariga för schack.se tydligen att det inte längre skulle länkas hit i deras inlägg och det är konsekvent genomfört. (Det finns en länk ett par kilometer ner i deras vänsterspalt.)
Det påminner om när jag en gång i tiden förbjöds att dela ut provnummer av Schacknytt på förbundets tävlingar. Enligt detta inskränkta synsätt är jag blott en konkurrent, inte en tillgång för svenskt schack. Detta efter att ha startat min bana som schackjournalist för jämnt femtio år sen. När jag påpekar denna korkade oginhet för styrelseledamöter i Sveriges Schackförbund bemöts jag med nonsenssvar och axelryckningar. Med tanke på tidigare erfarenheter borde jag kanske inte vara överraskad. Det är enfald satt i system.
Men jodå, det finns åtskilliga svenska schackspelare som ändå hittar hit. Tillräckligt många för att det efter elva år med nästan dagliga inlägg – en tidskrävande och helt igenom ideell syssla – fortfarande är skoj att hålla på med det här.
