Det finns tillfällen när vi känner att det döljer sig en utmärkt fortsättning i ställningen framför oss. Vi räknar och räknar men klarar inte av att reda ut varianterna i botten. Frågan uppstår om vi ska byggnadsklassificera vår idé som ett luftslott.
När jag satt i ett sådant läge vid veteranernas lag-EM i Slovenien 2012 mot norrmannen Øystein Johnsen, hade jag haft några motiga dagar och självförtroendet var inte det bästa.
Øystein Johnsen – Lars Grahn
Svart drar
Helst hade jag velat förpassa min springare till närmsta papperskorg för att ge damen och tornet fritt fram att avsluta partiet. När jag räknade på 13...Da3+ 14.Kb1 Sb4 15.c3
analys
kunde jag inte finna vinsten. Tanken att tvingas retirera med springaren och tillåta slag på d5 gav mig byxångest. Det är lättare att se vinsten med diagramställningen framför ögonen. Springaren hör hemma i en hjälteroll, inte i en papperskorg: 15...Sxa2! 16.Kc2 (16.Dxa2 Tb6+ 17.Ka1 Dxc3+ med matt) 16...Tb6 17.Kd3 Tb2 18.De1
analys
18...dxc4+ 19.Ke3 De7+ med matt.
Det var den 1 april 2012 och efter den dagen beslöt jag mig för att i högre grad våga lita på min intuition, att ge mig in i kombinationer även om jag är osäker på konsekvenserna, att ta risken att det hela bara är en nonsenskombination. Det värsta som kan hända är ju att det blir en nolla i tabellen, och den situationen har jag överlevt många gånger.
I första diagramställningen valde jag bort 13...Da3+ till förmån för 13...Se7 – och jag förlorade så småningom partiet. Ganska bittert.
Då har jag på krokiga vägar kommit fram till en partiställning som Torbjörn Glimbrant hade i lördags mot spanske stormästaren Miguel Munoz i pågående Sant Marti Open, Spanien.
Miguel Munoz – Torbjörn Glimbrant
Svart drar
Jag misstänker att Torbjörn funderade på vad hans f-bonde skulle vara värd efter avbyte på e3. När vit slår på a7 finns det tre förbundna fribönder som uppträder hotfullt. Vad har f-bonden att komma med mot alla dem. Datoranalyser visar att f-bonden vinner den fajten, till exempel 32...Txe3! 33.fxe3 Se2 34.Se4 Td1
analys
Vit måste överge löparen på f1 och sätta sitt hopp till sina damflygelbönder: 35.Txa7 Txf1 36.Sd2 Sg3 37.c5 Tf2 38.Td7 Sf1 39.c6 Sxd2 40.c7 Sc4+ 41.Kc3 Sb6
analys
Där försvinner c-bondens promoveringsdrömmar. 42.Td6 Lg3 43.Txb6 Lxc7 44.Tc6 Txa2 och svart vinner.
I stället följde 32...Tde8 och när f3-bonden föll tio drag senare var det upplagt för vits damflygelbönder. Stormästaren vann. Hela partiet.
Dagen efter hamnade Torbjörn i ett slutspel med torn och löpare mot torn. Det slutspelet uppstod efter drag 64 och då hade han alltså 50 drag på sig att uträtta något. Den gränsen passerades utan att motståndaren krävde remi. Följande ställning uppstod efter 119 drag:
Torbjörn Glimbrant – Luis Busquets
Vit drar
Efter 120.Tg2 Ta3 121.Th2+ Th3 122.Lf6+ Kg3 123.Le5+ Kh4 124.Tg2 noterades remi i protokollen. Jag förmodar att det var Busquets som till slut krävde remi. I diagramställningen är det bäddat för en känd vinstmanöver: 120.Tb3 Td5 121.Tb8 Kh3 122.Tb2 med matt. Nalimovs slutspelsbas har alla detaljerna. Men innan dess hade Busquets förmodligen krävt dragräkning ...
Resultat och partier
