Aleksej Troitski
”Vit vinner” (Troitski)
Det är förstås fribönderna på b6 och f6 som ska vara vinstvapen. Svart har två pjäser som kan tänkas stoppa dem: tornet från b5 och f5, löparen från a3 och f4. Temat för studien är interference, för att tala engelska, det vill säga att vit tvingar fram en ställning där svarts ena pjäs står i vägen för den andra.
Troitskis tilltänkta lösning: 1.Sd3! Txd3 (1…La3 2.b4 och tornet kan inte hålla koll på både b6- och f6-bonden) 2.f7 och nu 2…La3 3.b4 Lxb4 4.b7 och löparen hindrar tornet från att ingripa från b3, eller 2…Tf3 3.b7 och om 3…Lf4 så har tornet inte längre uppsikt över f-bonden. I båda fallen kommer alltså löparen i vägen för tornet.
Vackert, eller hur? Det tyckte i alla fall Emanuel Lasker när han tog med studien i sin bok, ursprungligen utgiven i Tyskland med titeln "Lehrbuch des Schachspiels" år 1926.
När man blandar in Fritz i det här, så faller konstverket pladask till marken. Det tar datormonstret ungefär en sekund att finna den grå vederläggningen. Svart kan i olika lägen lägga in en mellanschack på h3 och låta tornet sköta bevakningen av fribönderna från h8. I utgångsställningen ska svarts bönder hindra tornet från att nå åttonde raden samt hindra löparen från att nå h6. Men tornet har som synes inga problem att nå åttonde raden på annat sätt. Svart vinner utan prut.
Vad var det nu Axel Ornstein sa? Något om att ungefär hälften av alla gamla studier är inkorrekta. När han kom med den domen för ett antal år sedan satt inte Fritz i juryn, och jag minns att studieexperten Alexander Hildebrand opponerade sig starkt mot domen. Axel var säkert inte ute i ogjort väder.
