onsdag 30 september 2009

Magnus Carlsen: vinst, vinst och nästan vinst

Jag hade egentligen helt andra planer för den här dagen men blev sittande framför datorskrärmen. Genom frukosten och genom lunchen. Det handlar om svårkurerad Magnusfeber. Det är i sådana stunder jag försöker intala mig själv att detta är nödvändigt för att jag ska kunna fullgöra mitt jobb.

Efter rivstarten med två vinster i Nanjing – partierna finns genomspelningsbara under ”Aktuella partier” i vänsterspalten – såg det ut som om det skulle bli även en tredje vinst för Magnus. Men sista draget i tidsnöden gav Wang Yue chansen att rädda en halva.

Wang Yue–Magnus Carlsen
Grünfeldindiskt (D 83)
1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 d5
Det ligger kanske alltför nära till hands att tillskriva coachen Kasparov alla lyckade spelöppningsval. Kasparovs klockarkärlek till Grünfeld är i alla fall känd.
4.Lf4 Lg7 5.e3 0-0 6.Tc1 Le6!?
Ett gammalt drag som möjligen fick Wang Yue ut på rätt okänt vatten.
7.c5 c6 8.Ld3 Lg4
Svart har två sprängningar i tankarna. I första hand e7-e5, i andra hand b7-b6.
9.Dc2 Sfd7 10.Lxb8
Han siktar på att förhindra e7-e5 med f2-f4, men idén att byta bort svartfältslöparen på det här sättet kan ifrågasättas.
10…Sxb8 11.h3 Lc8
De två hemvändarna har fortfarande goda framtidsutsikter.
12.f4 b6
Plan B …
13.Sa4


13…e5!
… i kombination med plan A. Allt för att spränga vits centrum i bitar och utnyttja håligheterna kring vits kung. Bondeoffret sparar värdefull tid.
14.dxe5 f6 15.exf6 Dxf6 16.Sf3 De7 17.Kf2 b5 18.Sc3 Sa6!
Mästerligt. Han kunde ha tagit tillbaka bonden direkt på c5, men ville hellre ha springaren där än damen.
19.Dd2 Sxc5 20.Lb1 Kh8
Det eliminerar offerhotet mot d5.
21.b4 Sb7 22.Se2
Han visar intresse för bonden på c6.
22…Sd6!
Helt enkelt. Efter 23.Txc6 Sc4 är tornet fast i fiendeland.
23.Sed4 Sc4 24.Dd3 Ld7 25.h4
Vit har en uppenbar motspelsplan: att skicka fram h-bonden som en murbräcka.
25…Tae8 26.Tce1 Dxb4 27.h5 Sd6
Svart måste ta itu med motspelet på diagonalen b1-h7 och här finns olika motmedel. Magnus väljer att omgruppera springaren till e4.
28.hxg6 Se4+ 29.Kg1 h6 30.Tc1 Db2 31.Dc2 Da3 32.Sb3 c5 33.Te1 Lf5 34.Sh4 c4 35.Sxf5 Txf5
Varför inte ett mellanslag på b3? På grund av 35…cxb3 36.Txh6+!! Lxh6 (36…Kg8 37.Dc6!) 37.Dc7 o.s.v.
36.Sd2


36…Txf4! 37.Dd1
37.exf4 faller på 37…Ld4+ med matt.
37…Tf6
Här var det svår ömsesidig tidsnöd.
38.Sxe4 dxe4 39.Dd7
Det är trippelhot mot b5, e8 och h6.
39…De7 40.Dxb5


40…De6?
Sista draget före tidskontrollen och otillräckligt med tid för att se konsekvenserna av 40…Txg6!. Poängen är att efter 41.Dxc4? avgör 41…Txg2+! 42.Kxg2 Dg5+, t.ex. 43.Kh3 Le5 44.Thg1 Dh5+ 45.Kg2 Df3 matt, eller 43.Kf2 Tf8+ 44.Ke2 Dg2+ 45.Kd1 Td8+ med matt.
41.Th4 Tf5 42.Da4 Tef8 43.Txe4 Dxg6 44.Te8!
En räddande avveckling.
44…Txe8 45.Lxf5 Df7 46.Dd7 Dxd7 47.Lxd7 Td8 48.Td1 c3 49.La4 Txd1+
Så får vi ett slutspel med olikfärgade löpare som är lika remi som när tornen var kvar på brädet.
50.Lxd1 Le5 51.Kf1 Kg7 52.Ke2 h5 53.Kd3 h4 54.Lf3 Kf6 55.Kc2 Ke6 56.Kd3 Kf6 57.Kc2 Ke6 58.Kd3 remi

Efter tre ronder är Magnus fortfarande den ende som har lyckats vinna något parti. Ställningen efter tre ronder: Magnus Carlsen 2,5; Tejmur Radjabov, Dmitri Jakovenko och Wang Yue 1,5; Veselin Topalov och Peter Leko 1 poäng.

Det blir till att jobba över i kväll. Och sju ronder återstår borta i Nanjing …

tisdag 29 september 2009

Weekendturneringen i Kristiansund - del 2

I föregående inlägg nämner Axel Smith sitt slutspel mot Torbjörn Ringdal Hansen. Här är det med Axels kommentarer:
Axel Smith–Torbjörn Ringdal Hansen, svart vid draget


39...a5
På 39…Kxe6 vinner 40.b5.
40.bxa5 bxa5
Jag hade tidigare försökt undvika ett slutspel med löpare och g- plus h-bonde mot springare, efter dålig erfarenhet av det mot Silas Lund. Nu finns en studieartad vinst.


41.Ke5
Nu är det dragtvång! 41.Kxd4 Kxe6 42.Kc5 Ke5 43.h3 a4 44.Kb4 Kd4 är remi.
41…a4
Här var 41...h4 42.g4 (42.gxh4 är enklast) 42...a4 43.g5 Sb5 44.g6 Sd6 45.g7 Sf7+ 46.exf7 Kxf7 med remi en skräckvariant jag räknade på, men den behöver man ju inte gå in i.
42.Kxd4
Jag slår nu när jag har fältet b4 för kungen. 42.h4 Sb5 och svart vinner.
42…Kxe6 43.Kc5 Sb5
Efter 43...Ke5 44.h3 Sb5 45.Lxb5 a3 46.Lc4 Ke4 47.Ld5+ Ke3 (Svart hotar a2 med remi) 48.Kd6 a2 49.Lxa2 Kf3 50.Ke5 Kxg3 51.Le6 kommer svart tragiskt nog inte hem till hörnet igen.
44.Lxb5 a3 45.Kd4! Kf5
Eller 45...a2 46.Lc4+ Kf5 47.Lxa2 Kg4 48.Le6+.
46.Kc3 Kg4 47.Le2+ uppg.


FOTO AV ROGER HOJEM

Torsdagsanalys med Aage G. Sivertsen, Tiger Hillarp Persson, Nils Grandelius och Axel Smith.


Tiger spelar ...


... och Nils drar.


Trean Pål Andreas Hansen, ettan Vladimir Georgiev och tvåan Tiger Hillarp Persson.

Weekenturneringen i Kristiansund – del 1

Axel Smith har som tidigare framgått tillbringat helgen i Kristiansund. Här är hans rapport:
Sparbank1 Nordvest Grand Prix spelades i helgen i Kristiansund. Det finns ett reportage om staden och klubben på Schackstudion.

Med hjälp av arrangörsstabens otroliga entusiasm, positiva attityd när det gäller att jaga sponsorer och oformella förhållningssätt lyckades man få deltagare från Makedonien, Sverige, Norge, England, Ukraina, Bulgarien och Rumänien. Alla blev varmt mottagna och under helgen ordnades middagar, föredrag och inte minst en intensiv schackturnering.

Många av de utländska spelarna hade kritik mot lottningssystemet, norsk monrad, som i korthet innebär att man kan möta vem som helst. Då det bara var fem ronder med närmare 100 deltagare kunde det i teorin bli fler än en spelare som tog full pott, och eftersom man inte delade prispengarna kändes detta något galet. Efter att framför allt Tiger uttryckt sin åsikt ändrade sig arrangören och beslutade om delade prispengar.

Sverige representerades av Tiger, mig och Nils. Det gick ganska bra i de tre första ronderna där endast Nils släppte en remi, efter att åter ha visat ungdomlig orutin i tidsnöden mot Leningrad-Malaniuk. I mitt eget parti mot Torbjörn Ringdal Hansen var jag inspirerad av analyserna som publicerats på INTE BARA SCHACK för ett par veckor sedan.

(Det partiet plus bilder läggs in senare i dag. LG)

I fjärde ronden fick jag vit mot Vladimir Georgiev. Efter ett lustigt 18:e drag fick jag klar fördel och tyckte att jag var nära att vinna. I slutspelet missade jag vinsten, sedan en enkel remi och fick slutligen försvara två springare mot löpare och torn, där jag skulle hinna med 100 drag på sex minuter. Det gick inte.

Axel Smith
Vladimir Georgiev

Bogoindiskt (E 11)
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sf3 d5 4.g3 Lb4+ 5.Ld2 Le7 6.Lg2 c6 7.Dc2 b6 8.b3?!
8.0-0 är normal teori.
8...Lb7 9.0-0 0-0 10.Td1 dxc4?!
Det verkar helt galet att ge upp centrum så här, även om det blir en svaghet att spela mot.
11.bxc4 c5 12.dxc5
Jag räknade lite på 12.d5, för att öppna spelet, men det verkade inte ge något; 12...exd5 13.cxd5 (13.Sh4 Sc6!) 13...Sxd5.
12...Le4 13.Dc1 Lxc5
13...bxc5 14.Sc3 Lc6 15.Tb1 med liten fördel för vit.
14.Sc3 Lc6 15.Lg5
Vit står lite bättre efter 15.Lh6!? De7 (15...Sbd7 16.Se5!! Lxg2 17.Dg5 Se8 18.Sxd7) 16.Dg5 Se8 17.Dxe7 Lxe7 18.Lf4.
15...De7
15...Dc7 16.Lxf6 gxf6 17.Dh6 med liten fördel för vit.
16.e4 h6 17.Lh4
Svart kan inte spela g5 och har svårigheter att försvara sig mot e4-e5.
17...e5
17...Lxf2+ 18.Kxf2 Sg4+ 19.Ke2 Dc5‚ ett pjäsoffer som vi båda underskattade.


18.Td5!?
Svart har spelat alltför provokativt i öppningen och kommit efter i utvecklingen. Nu har vit fått tillgång till fältet d5, frågan är bara vad man ska sätta där. 18.Sd5 Lxd5 19.Lxf6 Dxf6 20.cxd5 ger liten fördel för vit, men jag var ute efter mer.

Axel har placerat tornet på d5 och Georgiev överväger att slå på f2. Foto: Roger Hojem

18...Lxf2+?
18...Ld6 19.Dd2 Lc7 20.Sb5 Lxd5 21.Lxf6 Dxf6 22.Dxd5 ger vit materiellt överläge. Jag trodde att 18...Sbd7! 19.Txd7 Dxd7 (19...Lxf2+ 20.Kh1 Dxd7 21.Sxe5 De6 22.Sxc6 Dxc6 23.e5 och vit vinner) 20.Lxf6 gxf6 21.Dxh6 var jättebra för vit, men 21...Dd3! verkar forcera remi: 22.Dxf6 Dxc3 23.Dg5+ Kh7 24.Df5+ med remischackar.
19.Kxf2 Lxd5
Inte 19...g5 20.Lxg5 eller 19...Sg4+ 20.Kf1 g5 21.h3.
20.Lxf6 Dc5+ 21.De3
Vit får två lätta pjäser mot torn.
21...Dxe3+
Med remianbud.
22.Kxe3
Nej tack, nu spelar jag för turneringsvinst.
22...Lxc4 23.Lxe5 Sc6 24.Ld6 Tfd8 25.Td1?!
25.e5 kan vara exaktare för att inte ställa tornet i bindningen.
25...Le6 26.Lf1!?
Jag måste kontrollera fältet c4.
26...Sa5! 27.e5
27.La6 Lc4 är misslyckat för vit.
27...Tac8 28.Sd5 Tc2 29.a3 Sc4+ 30.Lxc4 Txc4 31.Se7+ Kh7 32.Sd4
Om svart nu flyttar löparen blir det press mot f7.
32...a6 33.Td2


Vits plan är att vinna båda bönderna på damflygeln, men framför allt att fortsätta hålla ställningen stängd så att tornen är dåliga. 33.Sxe6? ger inget inbrott.
33...Tc3+ 34.Ke4 b5 35.Tb2 Lc4 36.Td2
Det var ont om tid till drag 40, så jag försökte bara klara tidskontrollen.
36...Tc1 37.Sdc6 Ta8 38.Lb4 Le6 39.Ke3 Ta1 40.Td3
40.Kd4? a5 tyckte jag var onödigt, t.ex. 41.Sxa5 Td8+ 42.Ke3 (42.Ld6 Txa3 och även om jag vinner b5-bonden har jag inte uppnått mitt mål att vinna båda bönderna. Fast vit står antagligen bättre här ändå.) 42...Txd2 43.Kxd2 Ta2+ med oklart spel.
40...Lc4 41.Tc3
41.Td7 a5, jag håller på att tappa kontrollen.
41...Le6 42.Kd4
Nu går vi för vinsten! 42.h4 Td1 stoppar min kung från att komma in. Enbart vit kan spela på vinst men det är inte så enkelt att se hur man ska komma vidare.
42...g5 43.Tc2
Det garderar h2-bonden.
43...h5 44.Kc5 h4 45.gxh4 gxh4 46.Kb6 h3 47.Kb7 Th8 48.Kxa6 Tg1 49.Kxb5 Tg2


50.Txg2??
50.Td2 är det mest naturliga draget, men efter 50...Kg7 51.a4 Th4 såg jag inte vad jag skulle spela. Där finns 52.Sd4! som stoppar Txb4+ och ifall svart byter på d2 kan jag ju lägga in en mellanschack på e6; 52...Ld7+ 53.Kc5 och springaren är garderad. Vit lär vinna med a-bonden.
50...hxg2 51.Lc5 Kg7 52.a4 Txh2 53.a5 Th1 54.a6 Tc1 55.Ld4 Lc4+ 56.Ka5??
56.Kb6 Tb1+ 57.Ka7 lär sluta med remi ganska snart.
56...Ta1+
Oj, den såg jag först efter att jag hade spelat Ka5.
57.Kb4
Jag trodde att 57.Lxa1 g1D 58.Ld4 höll remi, men jag måste undvika att bli matt på b5. Efter 58...De1+ (58...Db1 59.Sb4) 59.Kb6 Db1+ 60.Ka7 Db5 61.Sb8 håller vit i materialet och då lär det vara remi.
57...Lxa6 58.e6+ Kf8 59.exf7 Kxf7 60.Sf5 Ke6 61.Sh4 g1D 62.Lxg1 Txg1


Detta slutspel uppstod också i partiet Karjakin-Shirov, Chantien-Mansien 2007 med lätt remi som följd. Jag hade tittat på det partiet och trodde att jag skulle klara det. Med sex minuter kvar mot tio tänkte jag att tiden skulle bli viktig. Jag behövde spela 50 drag, och sedan 50 till efter att han slagit en springare med löparen. Det blir 100 drag, vilket innebär fyra sekunder per drag.
63.Sf3 Tc1 64.Scd4+ Kd5 65.Sd2!? Tc8 66.S4b3
Mina springare stänger nu ute svarts kung, jag försöker bara hålla i det fortet.
66...Ld3 67.Ka3 Tc2 68.Kb4 Ta2 69.Kc3 Lg6 70.Kb4 Ta8 71.Kc3 Lf7 72.Kb4 Kc6 73.Kc3 Tb8 74.Sd4+ Kd5 75.S4b3 Le6 76.Kd3 Tc8 77.Sd4 Ld7 78.S4b3 Ke6 79.Sd4+ Kd6 80.S4b3 Kd5 81.Sd4 Le8 82.S4f3 Lh5 83.Ke3 Tc2 84.Kf4 Tc3 85.Sg5 Lg6 86.Sgf3 Td3 87.Kg5 [87.Sc4!?] 87...Le8 88.Kg4
För att stoppa Lh5.
88...Lf7 89.Kf4??
89.Kg5 är ett av flera drag som håller remi.
89...Lh5
Nu är det dragtvång. Med svart vid draget hade det varit remi. 20 drag fattas till 50-dragsregeln.
90.Kg3 Lxf3 0–1

I sista ronden behövde både jag och min jämnrankade motståndare vinst för prispengar. Då valde han att forcera remi som vit. I Malmö hade man kallat honom fubbik.

Det blev slutligen Tiger som var den som tjänade mest på det underliga turneringsformatet. Efter 4/4 fick han möta en spelare med 1992 i elo i sista ronden och delade förstaplatsen i turneringen. Att han hade sämre särskiljning gjorde ju inte längre något.

Kristiansund Sjakklubb har börjat satsa för ett drygt år sedan, kvalificerat sig till Eliteserien och fått mycket god respons för arbetet med att lära ut schack i skolorna. För ett år sedan drog den första turneringen elva deltagare, i år var det 85 och nästa år siktar man på 200. Två dragplåster man redan gjort klart med är Vishy Anand och Magnus Carlsen. De ska spela en snabbschacksturnering med ytterligare två spelare.

Det krävs att man försöker för att lyckas.

Axel Smith
Som sagt, mer från Kristiansund senare i dag.

måndag 28 september 2009

Bilden berättar - bild 13

TALKING PICTURES

Kandidatsemifinalen i Malmö 1968. Bent Larsen och Boris Spassky i efteranalys. Runt bordet från vänster: Harry Golombek, Lizzie (Bents dåvarande hustru), Igor Bondarevskij, Ingemar Hansson och Lars Grahn.


Kandidatsemifinalen i Malmö 1968 mellan Boris Spassky och Bent Larsen har inte fått mycket uppmärksamhet. I Larsens i mitt tycke bästa bok, ”50 udvalgte partier 1948-69” (Samlerens forlag, 1969), ägnas matchen bara två meningar: ”En månad senare vann jag med stort besvär kandidatmatchen mot Portisch, men i juli förlorade jag semifinalen mot Spasski, som världsschackförbundets president av märkliga skäl hade låtit arrangera på mycket dåliga villkor i Malmö. En deprimerande affär.”

Hur hamnade matchen i Malmö? Det var dåvarande Fide-presidenten Folke Rogard som bad Claes Lindskog om hjälp att ta hand om arrangemanget. Sveriges Schackförbund och dess ordförande Nils Kellgren var inte beredd att stå som arrangör för ett sådant evenemang parallellt med SM i Norrköping. Efter kandidatmatchen blev det ett irriterat meningsutbyte mellan Rogard och Kellgren i TfS nr 6/68. Dessa båda inlägg upptog en och en halv sida. Själva matchreferatet fick ungefär en sida.

Fide hade ekonomiska minimivillkor för semifinalen och de kunde förre bankdirektören Claes Lindskog ställa upp på. Det var han som lättade på plånboken. Sedan överlät han åt sina vänner i Malmö Schacksällskap att sköta det praktiska genomförandet i Rådhushallen. De hade ingen erfarenhet av arrangemang av den digniteten. Det ligger nära till hands att tro att det inte fanns någon annan som erbjudit sig att ta hand om matchen och att detta var ett slags nödlösning.

Harry Golombek var huvuddomare och Bror Engholm hans bisittare. Harry Arnek tog kontakt med mig och undrade om jag kunde tänka mig att ta hand om ett av de två demobrädena. Det gjorde jag gärna. Ingemar Hansson tog hand om det andra. Engholm var högröstad och kontroversiell, Arnek blid och mycket sympatisk.

Engholm satt några meter från spelbordet och när det utfördes ett drag så skrev han ner det på två lappar, som Ingemar och jag gick och hämtade. Jag har ett starkt minne av att Engholm slet ut sidor ur kollegieblocket och rev A4-arken till mindre lappar. Även om jag aldrig varit med om ett sådant evenemang förut, så förstod jag att pappershanteringen störde de båda VM-kandidaterna. Det tog Engholm inte någon notis om. Okänsligt.

Spassky hotade att åka hem redan innan matchen hade kommit i gång. Det var av ekonomiska skäl. Det fanns uppenbarligen oklarheter om arrangörens förpliktelser och det fördes intensiva diskussioner mellan Rogard och ryssarna för att reda ut problemen. Det fanns inte något rum till Spasskys sekundant Igor Bondarevskij och det löstes genom att Larsen avstod från sitt rum på Savoy och flyttade in hos vänner. Det improviserades en hel del.

Denna kandidatsemifinal blev en stor missräkning för Larsen, som vid den tiden betraktades som världens kanske bäste turneringsspelare. Han kom under med 0-3 och det var bud på 0-4. Spassky vann matchen med 5,5-2,5, besegrade sedan Viktor Kortchnoi i kandidatfinalen innan han detroniserade Tigran Petrosian i VM-matchen året därpå.

Min tanke är att skriva en bok eller åtminstone ett häfte om kandidatsemifinalen i Malmö och jag skulle därför vara mycket tacksam för ögonvittnesskildringar och annan information av värde. Den gången var jag inte med bakom kulisserna. Jag stod mest vid demobrädet.

"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.

Google Translate

söndag 27 september 2009

Isländska lagmästerskapet

Isländska lagmästerskapet 2009-2010 avverkas under två helger. Det blev fyra ronder den här helgen och sedan spelas de tre sista den 5-6 mars. Daniel Semcesen fortsatte från turneringen i Bolungarvik till seriespelet i Reykjavik. Svenskarnas resultat i de fyra ronderna:

Emanuel Berg, Fjölnir 3 poäng
Faruk Tairi, Fjölnir 2 poäng

Daniel Semcesen, Haukar 3 poäng
Hans Tikkanen, Haukar 3,5 poäng
Björn Ahlander, Haukar 2 poäng.

Berg spelade remi med förre VM-kandidaten Johann Hjartarson i första ronden. Det kan ha varit en comeback för Johann, för jag tror inte att han har varit aktiv på flera år. Tikkanen avrundade med att besegra GM Thröstur Thorhallsson och hade den bästa prestationsratingen i svenskkvintetten, 2628.

Tabellställningen:
1. TV 20,5
2. Bolungarvik 20
3. Haukar 19,5
4. Hellir 19
5. TR 17,5
6. Fjölnir 14,5
7. Hellir B 11,5
8. Haukar B 5,5

FREDRIKSTAD. Heikki Westerinen vann veteran-NM med god marginal. Se slutresultatet under ”Aktuella turneringar”.

VÄSTERÅS OPEN. Ralf Åkesson säkrade förstaplatsen med remi mot tvåan Johan Furhoff i sista ronden. Se slutresultat under ”Aktuella turneringar”.

lördag 26 september 2009

När kan Magnus ta över?

I gårdagens spalt i Sydsvenskan skrev jag om VM-cykeln. Någon där ute som vet hur den är uppbyggd? Själv var jag tvungen att bedriva viss forskning för att reda ut vad som gäller. Så komplicerat har det dessvärre blivit.

Förr i tiden var systemet lättöverskådligt. Den som ville bli VM-utmanare skulle slå sig fram genom en zonturnering, interzonturnering och tre kandidatmatcher. Sedan väntade världsmästaren i en match som garanterat skapade gigantiskt intresse i schackvärlden och ofta utanför. Det var en VM-match vart tredje år och den satte spår i schackhistorien.

Varför raserades det systemet? Garri Kasparov ångrar i dag att han och Nigel Short bröt sig ur Fide 1993 och arrangerade sin VM-match på egen hand. I efterhand kan det betraktas som ett dråpslag mot det tidigare VM-systemet. Sedan kom Kirsan Iljumsjinov med en sorts moderniseringsiver. VM-matcherna skulle vara kortare, snabbare och komma tätare. Många stormästare strax utanför världseliten såg en chans att komma till vid köttgrytorna och drev på förändringen. Med det tidigare systemet var dessa spelare inte tillräckligt bra för att slå sig fram till en VM-match. Nu öppnades den gyllene porten även för dem.

Iljumsjinov introducerade en VM-turnering där hundra eller fler spelare fick vara med i kortmatcher. Medieintresset för dessa VM-evenemang rörde sig ner mot nollpunkten. Vem har i dag oförglömliga minnen av ”VM-matchen” mellan Alexander Chalifman och Vladimir Akopian i Las Vegas för bara tio år sedan. Vem minns i dag vem Ruslan Ponomariov och Rustam Kasimdzjanov besegrade för att erövra Fides VM-titel?

Dessa VM-spektakel upphörde och i deras ställe kom ett plottrigt lappverk. Det är en röra där fattade beslut har rivits upp gång på gång. Spelarnas förpliktelser är inskrivna i kontrakt, medan Fide (Iljumsjinov) kan riva upp beslut och agera efter behag.

Så vad är det egentligen som gäller för tillfället? Jag citerar från min senaste spalt i Sydsvenskan:
”I april nästa år sätter Viswanathan Anand sin VM-titel på spel mot utmanaren Veselin Topalov. Anbudstiden för VM-matchen går ut på onsdag och än så länge finns det bara ett bud. Det är från utmanarens hemland Bulgarien. Helst hade Fide sett att det varit ett med tanke på de båda kombattanterna neutralt land som tagit hand om evenemanget, men här kan man inte vara knusslig.

Det är Bulgariens statsminister Boiko Borisov som förklarat att han tänker skaka fram de tre miljoner euro som krävs. Om det inte finns tillräckligt med sponsorer i näringslivet så tas pengarna från statskassan. Förutom att vara statsminister är Borisov borgmästare i Sofia, där matchen skulle arrangeras, och där har hans aktioner mot den organiserade brottsligheten gett honom smeknamnet Batman.

Det var i somras som Borisovs nybildade parti Gerb vann parlamentsvalet och bildade en minoritetsregering. Ett av vallöftena var att rensa upp i korruptionsträsket, att få bort stämpeln som EU:s svarta får. Säkert finns förhoppningen att en VM-match i schack ska ge landet bättre renommé.”
När kan då Magnus Carlsen teoretiskt sett tänkas spela sin första VM-match? Till att börja med måste han kvalificera sig till de kandidatmatcher som ska genomföras fjärde kvartalet nästa år, förmodligen i Baku, Azerbajdzjan. Dit kvalificerar sig åtta spelare enligt följande:

1) Förloraren i VM-matchen mellan Viswanathan Anand och Veselin Topalov.
2) Ettan och tvåan i den GP-serie som har haltat fram och förväntas avslutas med en turnering i början av nästa år. Om jag har förstått det hela rätt så står det redan klart att Levon Aronian är en av de två oberoende av hur den sista GP-turneringen slutar.
3) Vinnaren av världscupturneringen i Chantien-Mansien som inleds om knappt två månader med 128 spelare.
4) Förloraren av föregående kandidatfinalen, det vill säga Gata Kamsky (som förlorade mot Topalov).
5) De två högst rankade av inte redan kvalificerade med utgångspunkt från rankinglistorna 1 juli 2009 och 1 januari 2009. Där ligger för närvarande Magnus Carlsen och Vladimir Kramnik bäst till.
6) En seedad spelare vald av organisatörerna. Om spelplatsen blir Baku så ligger Tejmur Radjabov mycket bra till, om han inte kvalificerar sig på annat sätt.

I kandidatmatcherna gäller kvartsfinaler om fyra partier, semifinaler om fyra partier och final om sex partier. I eventuella särspel handlar det om snabbschack och blixt. Om Magnus Carlsen kvalificerar sig till kandidatmatcherna med hjälp av sitt ratingtal och drar sig segrande ur dem så blir den en VM-match för honom 2011. Det är svaret på frågan i rubriken. Och här måste jag reservera mig för att det kan bli systemändringar från Fides sida under pågående VM-cykel. Sådant har hänt förut.

Självfallet är det svårt att locka sponsorer till en så komplex VM-cykel. Jag vill gärna tro att när jag förordar en återgång till det system som gällde pre-Kirsan, så är det inte av nostalgi utan på grund av sunt förnuft.

fredag 25 september 2009

Helgguiden

Det är mycket Norge nu. Det var Magnus Carlsen och Garri Kasparov i förra veckan, och veteran-NM i Fredrikstad avslutas på söndag. Inte nog med det, den här helgen med start i kväll (fredag) klockan 20 arrangeras en weekendturnering över fem ronder i Kristiansund med omkring hundra deltagare varav sju stormästare. Topprankade är Vladimir Malaniuk, Tiger Hillarp Persson, Krasimir Rusev och Nils Grandelius. Där finns också Axel Smith. De två sistnämnda representerar för övrigt arrangörsklubben Kristiansund Sjakklubb i norska elitserien. Prisutdelning söndag kväll.

På hemmaplan är det mest Västerås Open som lockar massorna (nåja). När det gäller inhemska turneringar så håll koll på www.schack.se.

Apropå Magnus Carlsen så lär han vara på väg mot Kina. Den dubbelrondiga superturneringen i Nanjing börjar på måndag klockan 9 (klockan 15 lokal tid). Startfältet går inte av för hackor:
Veselin Topalov 2813
Magnus Carlsen 2772
Dmitri Jakovenko 2760
Tejmur Radjabov 2756
Peter Leko 2756
Wang Yue 2736.

Ursprungligen fanns både världsmästaren Viswanathan Anand och utmanaren Topalov med i startlistan, men sedan försvann båda. De hade väl inte lust med en förmatch. Efter detta lurpassande återvände Topalov till startfältet.

OBSERVERA: Det har dykt upp en ny avdelning i vänsterspalten: Aktuella partier. Där har jag länkat till hemsidor där det bjuds på uppspelningsbara partier från pågående turneringar eller matcher. Med hjälp av länkarna i vänsterspalten kan du alltså följa partierna live (Direktsändningar), kolla resultaten på turneringshemsidorna (Aktuella turneringar) och spela genom partierna (Aktuella partier). Originaltexter med substans finner du som vanligt här i högerspalten.


BOLUNGARVIK

Daniel Semcesen har svarat för en rad fina resultat tidigare i år, men i isländska Bolungarvik var det glest mellan glädjepunkterna. I näst sista ronden, mot dansken Nikolai Skousen, blev Daniel utsatt för något som måste ha underblåst hans hemlängtan.

Daniel Semcesen–Nikolai Skousen
Damindiskt (E 14)
1.d4 Sf6 2.Sf3 e6 3.c4 Lb4+ 4.Sbd2 b6 5.e3 Lb7 6.Ld3 0-0 7.0-0 d5 8.b3 Sbd7 9.Lb2 Se4 10.Dc2 f5 11.a3
I ett parti Hellsten–Petursson, Politiken Cup 1996 följde 11.cxd5 exd5 12.Sc4!? med litet initiativ för vit.
11…Ld6 12.b4 c5 13.bxc5 bxc5 14.cxd5 Sxd2 15.Sxd2 Tc8 16.Db3 Lxd5 17.Lc4


17…Lxh2+! 18.Kxh2 Dh4+ 19.Kg1 Lxg2!
Japp, det klassiska dubbla löparoffret.
20.f4 Dg3 21.Tf2 Lh3+ 22.Kh1 Dxf2 23.Tg1 Tf6 24.Lxe6+ Kh8 25.dxc5 Lg2+! 26.uppg.

Daniel slutade på 5/9. Normunds Miezis tog hem förstapriset på 6,5 poäng. Komplett resultatlista under Aktuella turneringar i vänsterspalten.


TIVIAKOV – LÄR HAN SIG ALDRIG?

Rubriken har ingenting med att Sergei Tiviakov bröt holländska mästerskapet efter tre ronder att göra. Nej, jag har Siestavarianten i Spanskt i tankarna. Historien börjar med följande parti från förra årets Politiken Cup. Jag har återanvänt mina kommentarer från Skakbladet.

Sergei Tiviakov–Christian Jepson
Spanskt (C 74)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 d6 5.c3 f5 6.exf5 Lxf5 7.0-0 Ld3 8.Te1 Le7 9.Te3
Det mera solida alternativet är att driva bort inkräktaren med 9.Lc2.
9...e4 10.Se1 Lg5 11.Th3 b5
En hädisk tanke: Tiviakovs tvivelaktiga variantval beror kanske på dålig skolgång? Han gick i Smyslovs schackskola 1980-84, och vem vet; kanske snappade han då okritiskt upp partiet Smyslov-Lutikov från Sovjetmästerskapet 1961. Där spelade Lutikov för övrigt 11...Sf6. Okej, det är kanske lite långsökt och orättvist mot exvärldsmästaren.
12.Sxd3 exd3 13.Lb3 Se5 14.Ld5 Sf6!!
Ett frestande kvalitetsoffer med tanke på vits förstenade damflygel och förmodligen ändå en nyhet. Hm, fler där ute som skulle kunna tänka sig att börja spela Siestavarianten?
15.Lxa8 Dxa8
Det är parodiskt. Vits enda utvecklade pjäs är ett UFO på h3.
16.a4


16...Dd5?
Han kunde ha mobiliserat alla sina pjäser i angreppet med 16...0-0!!. Därefter hade behövts mer än övernaturliga krafter för att rädda vits ohyggligt underutvecklade ställning.
a) 17.axb5 Sfg4 18.Txa6 (En mellanschack på b3 gör det bara ännu svårare för vit.) 18...De4 19.Ta4 De2 20.Dxe2 dxe2 21.Te4 Txf2 och svart vinner.
b) 17.f3 Da7+ 18.Kf1 (18.Kh1 Seg4 19.fxg4 Se4) 18...Seg4 19.De1 och svart vinner efter 19...Te8 eller det ännu starkare 19...Tf7! med idén Te7.
c) 17.Kf1 Sfg4 18.f3 Sxh2+! 19.Txh2 Sxf3! 20.gxf3 Txf3+ 21.Tf2 (21.Dxf3 Dxf3+ 22.Kg1 Dg3+ 23.Tg2 De1+ 24.Kh2 Lf4+ 25.Kh3 h5 med matt) 21...Th3 22.Tg2 De4 23.De1 Th1+ 24.Tg1 Txg1+ 25.Kxg1 Dxe1+ med matt.
17.axb5 axb5
Rockadidén fungerar nästan fortfarande. Efter 17...0-0 18.bxa6 Sfg4 19.a7 Sxf2 har vit en smal väg till remi: 20.Tf3!! Sxf3+ 21.Dxf3 Sh3+ 22.Kh1 De6 23.Dxf8+ Kxf8 24.a8D+ Ke7 25.gxh3 De1+ 26.Kg2 Lh4 27.Da7 och svart får ta ut remischackarna.
18.c4!
Han är beredd att betala en bonde för att ge springaren fri lejd till c3. Här får Tiviakov visa sina talanger som utbrytarkung.
18...bxc4
Rockadidén kan hållas vid liv med 18...Db7 men efter 19.cxb5 0-0 20.Sc3 Sfg4 21.Db3+ Kh8 22.Dd5 har vits dam fått chansen att ta en aktivare del i försvaret. 22...Db6 23.Te3! och tornet gör äntligen någon nytta. Då faller 23...Sxf2 på 24.Ta8.
19.Sc3 Db7 20.Da4+ Ke7 21.b3


Det ställer svart inför ett svårt val. Ska han slå på b3 med damen och satsa på ett mittspel där han har bra kompensation för kvaliteten, eller ska han slå med bonden och tillåta f2-f4 med en förhoppning om att kunna utnyttja diagonalen a7-g1 i ett till synes farligt kungsangrepp? Christian satsar på den aggressiva varianten.
21...cxb3?!
I ett sådant läge kan man göra det lätt för sig genom att kolla slutresultatet och hävda att han borde ha spelat 21...Dxb3.
22.f4 Sfg4
Allt för den heliga diagonalen. Efter 22...b2 23.Lxb2 Lxf4 24.Dxf4 Dxb2 25.Tf1 har vit bra kontroll.
23.fxe5 b2
Vit måste kunna besvara Db6+ med Te3. Löparen på c1 uträttar inte mycket men den håller åtminstone indirekt koll på knutpunkten e3. Så partidraget kan betraktas som en avledningsmanöver. Efter 24.Lxb2 Db6+ 25.Te3 Lxe3+ 26.Kh1 kan svart ta ut remi med 26...Sf2+ 27.Kg1 Sh3+ eller försöka krama ut ännu mer ur ställningen med 26...Dxb2!?.
24.exd6+ cxd6


25.Sd5+!!
Nu blir det mycket svårare för svarts dam att ta sig in på diagonalen a7-g1.
25...Dxd5 26.Lxb2
Äntligen får den löparen vara med och leka. Vits intressen har övergått från e3 till d4.
26...Tb8 27.Lxg7?!
Efter 27.Dxg4 Txb2 28.Te1+ Kd8 29.Txh7 har vit ett avgörande angrepp.
27...h5 28.Te1+ Kf7 29.Ld4?!
29.Lc3 med koll på d4 och d2 hade varit bättre. Kanske ville Tiviakov locka in Christian i en fälla: 29...Lxd2? 30.Dd7+ Kg6 31.Dg7+ Kf5 32.Dh7+ Kg5 33.Dxh5+ med matt.
29...Kg6 30.Tf3 Lxd2?
Efter 30...Ta8! är 31.Db4 Lxd2 okej för svart. Vit spelar bättre 31.Te6+ Dxe6 32.Dxa8 Lxd2 med en oklar ställning. Det finns anledning att tro att det var ömsesidig tidsnöd.
31.Ta1?
Han fruktade sannolikt 31...Ta8, men det fanns ett mycket smartare sätt att bemöta det hotet: 31.Tef1! med idén 31...Ta8 32.Tf6+! Sxf6 33.Txf6+ Kg5 34.h4+ Kg4 35.Dd7+ med matt.
31...Lb4?
Christian kunde ha ryckt åt sig initiativet med 31...De4!. Det hotar bland annat Tb4.
32.Txd3 De4
Det luriga 32...Se3! hade suttit bra i en tidsnöd. Då måste vit hitta 33.Da2 Dxa2 34.Txa2 Sf5 och sedan får han hoppas att kvalitetsövervikten räcker till att köra hem partiet. Det är inte säkert.
33.Dd1 uppg.

I somras deltog Tiviakov bland annat i en turnering i Bhubaneswar, Indien. Där valde en sextonårig indier, Adhiban Baskaran, att spela just Siestavarianten. Jag håller det för troligt att junioren i sin prepp var inspirerad av Jepsons framgång i öppningsfasen förra sommaren.

Sergei Tiviakov–Adhiban Baskaran
Spanskt (C 74)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 d6 5.c3 f5 6.exf5 Lxf5 7.0-0 Ld3 8.Te1 Le7 9.Te3 e4 10.Se1 Lg5 11.Sxd3
Så avviker Tiviakov från föregående parti, men det avslöjas snabbt att det inte handlar om att han hade fördjupat sig i varianten. Tiviakov tycks ständigt vara på resande fot och då är det kanske svårt att hinna med grundliga öppningsförberedelser.
11…Lxe3 12.Sb4
Efter 12.dxe3 exd3 13.Dxd3 är bonde en mager kompensation för kvaliteten.


12...Lxf2+!
Det är känt att det här är bra för svart, och åtminstone i det här partiet får vi vänta förgäves på en förstärkning av vits spel.
13.Kxf2 Dh4+ 14.Kg1 Sh6 15.Sxc6
I partiet Adams-Piket, Wijk aan Zee 1991 följde 15.Df1 Sg4 16.Df4 Tf8 17.Dg3 Tf1+ 18.Kxf1 Sxh2+ 19.Dxh2 Dxh2 20.uppg.
15...0-0
Även här är det rockad och snabb mobilisering som gäller.
16.h3 Tf2 17.Se7+ Kh8 18.Sd5 Taf8
Vits damflygel slumrar – återigen samma mönster som i förra partiet – medan svart hotar Txg2+ följt av Tf2+ med matt.
19.Se3 T8f3
19...Sf5! 20.Sxf5 T8xf5 är ännu snabbare.
20.Ld7 Dg3 21.De1 Sf7 22.d4


22…Txe3! 23.Dxf2 Te1+ 24.Df1 e3! 25.Sd2 Df2+ 26.uppg.
Det är kanske inte sista gången Tiviakov råkar ut för en motståndare som spelar Siestavarianten …

torsdag 24 september 2009

Redo för Heikki

Gunnar Finnlaugsson har skickat en morgonrapport från Veteran-NM i Fredrikstad. Det är i dag det gäller. Det är i dag han ska spela mot fältets ende stormästare, Heikki Westerinen. Det är direktsändning klockan 16.
(UPPDATERING: Det blev remi efter 26 drag. Se partiet under "Aktuella partier" i vänsterspalten!)
Jag vaknade efter en god sömn och tänkte kartlägga Heikki i min Chess Assistant, men fann honom inte på det vanliga söksättet. Här finns tydligen ytterligare en bugg i ett program som jag dock trivs med. Jag väntar på att min utomordentliga hemliga Malmöbaserade hjälpreda ska komma med en prepprapport. I gamla Malmö Schacksällskap hade vi ett mantra: "Sluta deppa, börja preppa." Men just nu på morgonkulan är det väntans tider.

I går kväll bjöd arrangörerna på en underbar sex timmars båttur och högre makter bjöd på vackert väder. Jag önskar att fler klubbar hade en ungdomsledare som Willy Lie. Han har en stor fin båt och bjöd på god mat, dryck och underhållning. Bilder finns redan utlagda på turneringens hemsida. Det är Bjørn Berg Johansen som är allt i allo och fotograferar för glatta livet.

Efter några bärs lovade Heikki att spela 1.e4 i dagens rond. Vi är överens om att man alltid bör spela det bästa draget i ställningen. Han övernattade hos mig i Lund för drygt trettio år sedan. Den natten fick jag professionell undervisning i blixt. Honom kan man lita på, han är ärlig och vänlig som alltid.

Schackligt har det hittills gått över förväntan. Det är delvis Calles förtjänst. Inga startsvårigheter den här gången. Men träningspartier mot Hr Nilsson i Lund har säkert också bidragit. Schack börjar bli lika roligt som för trettio år sedan.

I andra ronden hade jag vit mot Jan Arne Bjørgvik: 1.e4 c6 2.Sc3 d5 3.Sf3 d4? 4.Se2 c5 5.c3! Sc6 (5...d3 6.Sf4 c4 7.Da4+ är lika hopplöst) 6.cxd4 cxd4 7.Da4! Dd6 8.Sexd4 Db4 9.Lb5 och vit står på vinst.


De som säger att blixtspel på ICC är ointressant eller rent ut sagt skadligt har fel. Där kan man testa sina specialvarianter mot varierat motstånd.

Så här långt har remierna varit tuffast. När tröttheten sätter in öppnar jag min "Botvinniktermos" och dricker min specialblanding. Innehållet är hemligt, men personer under femton år bör inte inmundiga detta rävgift i större mängder. För gamla rävar gäller större tolerans.

Arrangemanget är klart godkänt med rutinerat folk i spetsen. Mitt första hotells internetpolicy och parkeringsavgift var dock åt Heklafjäll. De har tio års kontrakt med Telenor (skrapkort 100 NOK för en inloggning, max 12 timmar), och ingen dator i receptionen som konkurrerar. I Ryssland kallas en sådan lösning för Internjet. Jag bytte hotell efter två nätter och har nu gratis parkering och gratis internet.

Gunnar Finnlaugsson

onsdag 23 september 2009

Heikki Westerinen ensam i topp

Heikki Westerinen verkar fast besluten att försvara sin NM-titel. Foto: Calle Erlandsson

I veteran-NM i Fredrikstad pressades Heikki Westerinen av Nils-Åke Malmdin i fjärde ronden men det blev remi. I dagens rond, den femte, ställdes den försvarande mästaren mot Leif Svensson. Det blev ett av dessa spanska partier där en vit springare slår sig ner på f5 och uppträder hotfullt.

Heikki Westerinen–Leif Svensson
Spanskt (C 78)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0-0 b5 6.Lb3 Lc5 7.a4 Lb7 8.Te1 d6 9.c3 Lb6 10.d4 h6 11.Dd3 0-0 12.Sbd2 De7?!
Teorin föreskriver 12…Te8 varpå 13.d5 kan besvaras med 13…Se7. Det tycks vara en god idé att reservera fältet e7 för springaren.
13.Sh4 Kh7 14.Sf5 Dd7 15.Sf3
Alternativet var direkt 15.Dg3!, t.ex. 15…g6 16.Dh4 gxf5 17.Dxf6 f4 18.axb5 axb5 19.Txa8 Lxa8 20.Sf3 med klar fördel för vit, eller 15…Tg8 16.Dh3 med idéer som Dh4 följt av Sf3 och slag på h6, också med klar fördel.


15…Tad8?
Det blir en ren tempoförlust. 15…Se7! är bättre här än i nästa drag. Då måste vit undvika att försöka länka in i partifortsättningen med 16.S3h4?, för det besvaras med 16…Sxf5 17.exf5 (17.Sxf5? Lxe4) 17…exd4 och svart är med i matchen. Då står ju bonden på f5 mest i vägen.
16.S3h4 Se7
Det ger åter vit chansen att genomföra planen med Dg3 och nu i en ännu bättre version jämfört med i femtonde draget. Enda chansen var nog 16…exd4 17.cxd4 Tfe8 men då hänger ett offer på h6 i luften. Hårda bud.
17.Sxe7 Dxe7 18.Sf5 Dd7 19.Dg3! Tg8 20.Dh4


Vi känner igen temat från tidigare: slag på h6. Och här finns inte något hållbart försvar. Resten genomfördes förmodligen i tidsnöd.
20…Sxe4
Finessen är att det hänger på f5. Haken är slaget på h6.
21.Sxh6 g5 22.Lxg5 Th8 23.Txe4 Lxe4 24.Dxe4+ f5 25.Sxf5 d5 26.Dh4+ Kg6 27.Se7+ Kf7 28.Lxd5+ Dxd5 29.Sxd5 Txh4 30.Lxd8 Th8 31.Lf6 Th7 1-0

I dag spelade Gunnar Finnlaugsson–Nils-Åke Malmdin en kampremi i den andra toppuppgörelsen. Det innebär att Heikki ligger ensam i topp med 4,5/5. I morgon blir det Gunnars tur att ta ett nappatag med Heikki.


Heikkis keps. Foto: Calle Erlandsson

tisdag 22 september 2009

Veteran-NM i Fredrikstad

Gunnar Finnlaugssons sekundant Calle Erlandsson är nyss hemkommen från ett besök i Fredrikstad, Norge. Där pågår enligt min vokabulär Veteran-NM. (Vad är man när man inte längre är junior? Mitt svar: senior. Vilket inte ska förväxlas med det engelska ordet ”senior” som har en annan betydelse.) Här kommer Calles rapport och vi kan ju påminna om att partiet mellan Westerinen och Malmdin börjar om några minuter.
Det är bäst att man använder beteckningen ”Nordiska Mästerskapet för seniorer”, i varje fall om Nordens främste pr-man för schackets 60+, Per Ofstad, hör på. För honom är ”veteran” en äldre man som deltagit i andra världskriget, oftast dekorerad på bröstet med någon medalj och ibland haltande på träben. Seniorschacket är populärt i Norge. Till NM på Hotel Victoria i Fredrikstad kom fyrtio äldre gentlemän, därav tjugosju norrmän, sju svenskar, tre danskar, två islänningar och inte minst finske titelförsvararen från 2007, GM Heikki Westerinen.

Alla deltagare prioriterar den sociala biten, men några få har rating över 2000. Heikki är givetvis storfavorit och i dagens rond avgörs säkert NM om inte Nils-Åke Malmdin kan skrälla i det inbördes partiet. De båda är ensamma om 3/3 och en halva efter ligger en kvartett med bland andra Leif Svensson och isländske medborgaren Gunnar Finnlaugsson, som bor i Lund sedan 1976. Övriga svenskar: Kenneth Wiman, Matts Andersson och Sven-Olof Andersson 2, Ingvar Gummesson och Per Johansson 1½.

Jag åkte med Gunnar till Fredrikstad, eftersom han behövde en coach. Gunnar är nämligen en så kallad slow starter, ibland har han till och med börjat med två nollor mot svagare motstånd. Min uppgift var ganska enkel. I lördagens första rond intalade jag Gunnar i följande mantra: ”Idag spelar du rond 3, idag spelar du rond 3” etc. När jag på söndagen sa till Gunnar att han skulle spela rond 4 kom emellertid motfrågan: ”Hur gick det i rond 1 och 2?” och jag tvingades till en vit lögn: ronderna 1-2 var uppskjutna.

I måndagens tredje rond fick Gunnar den svåraste uppgiften hittills, svart mot starke Poulesten Holm Grabow (elo 2204). För att försvåra motståndarnas kartläggning av honom på Chessbase har dansken listigt nog bytt namn. Tidigare hette han Sten Grabow, men hans Fide-id avslöjade honom obarmhärtigt. Som du kanske såg i direktsändningen stod dansken bra i öppningen, men efter ett tveksamt bonderov blev det stora komplikationer där Gunnar fick fördel och nog borde ha försökt vinna slutspelet. Men psykologiskt sett var han naturligtvis nöjd med remi efter stora svårigheter tidigare i partiet.

Före NM gjorde Gunnar och jag en avstickare till Sjakkbutikken i Drammen. Legendariske Øystein Brekke beslutade sig för några år sedan för att satsa på en välsorterad schackbutik. Norge har fortfarande Magnus Carlsen-feber och det är stor efterfrågan på schackprodukter av allehanda slag. För någon månad sedan utkom Øystein med en imponerande biografi på 263 sidor om en av de stora i norskt schack: IM Svein Johannessen (1937-2007). Boken kan varmt rekommenderas för alla som är intresserade av schackhistoria.

Efter kvällsmat hos familjen Brekke i Åmot och övernattning på Kongsfoss pensjonat tog vi med Øysteins svärfar Erling Fløtten i bilen till NM. Han är bosatt i Vadsø på Norges östligaste udde nära ryska gränsen och är aktiv seniorspelare och numera inaktiv ordförande i Norges nordligaste och största fylke. Resan till Fredrikstad är drygt 200 mil!

På plats i Fredrikstad var också Sleipnerexperten och korrspelaren Anker Aasum. Han har skrivit åtskilliga artiklar om sitt favoritdrag 1.Sc3. Det borde vara lätt att förbereda sig mot Anker, men i rond 2 råkade landsmannen Per Løken illa ut. I en sorts Froms gambit med ombytta färger fick partiet ett abrupt slut: 1.Sc3 f5 2.e4 fxe4 3.d3 exd3 4.Lxd3 Sf6 5.g4 h6??? 6.Lg6 matt.

Efter att ha lotsat Gunnar igenom rond 1-3 (enligt min coachning rond 3-5) hade jag fullföljt mitt coachningsuppdrag och tog flyget hem via Gardermoen, Kastrup, Svågertorp och Malmö central. På söndag vet vi om Heikki har försvarat sin NM-titel och om han tappat någon halva.

Calle Erlandsson


Gunnar Finnlaugsson, Øystein Brekke och Calle Erlandsson utanför Sjakkbutikken.

måndag 21 september 2009

Bilden berättar - bild 12

TALKING PICTURES

Michail Tal försöker vända på en guldtacka i Skellefteå 1989. Foto: Lars Grahn ©


Sista gången jag såg min ungdoms idol Michail Tal var i Skellefteå 1989. Det var en chockartad upplevelse. Jag visste att han inte var snäll mot sin kropp, kedjerökare med stor spritkonsumtion, men till världscupturneringen i Skellefteå kom en dödsmärkt man. Jag är nästan förundrad över att han levde tre år till. Tal dog den 28 juni 1992 på ett sjukhus i Moskva. Genna Sosonko skrev något om att Tals alla kroppsliga organ var utslagna. Viktor Kortchnoi hade långt tidigare förklarat att Tal hade dränkt sitt geni i vodka.

Tal var världsmästare under blott ett år (1960-61) och kunde ha varit en parentes i schackhistorien om det inte varit för hans publikfriande spelstil. I sin glans dagar stod han för våghalsiga offer med en blick som sades vara hypnotisk. Visst gick det att vederlägga många av hans excesser i efterhand, men det minskade inte schackvärldens beundran för Trollkarlen från Riga.

Bilden ovan är hämtad från lottdragningen i Skellefteå. Det gällde att vända på en guldtacka och där fanns startnumret. Tackan var tung och en kämpande Tal fick hjälp att hantera den. Blicken brann fortfarande men musklerna var förtvinade. Det kändes ledsamt.

Arrangörerna hade planer på att ge ut en turneringsbok och det avsattes ett belopp till det projektet. De som skulle producera boken var samma personer som låg bakom tidskriften Schacktuellt. Det bokprojektet dog nog samtidigt med tidskriften. Världscupturneringen i Skellefteå 1989 kan betraktas som den starkaste turneringen i Sverige genom tiderna och den hade förtjänat en ordentlig dokumentation. För egen del spelade jag in ett halvdussin videofilmer (VHS) däruppe, men risken är väl att de håller på att förlora sitt innehåll. Videofilmer har ju till skillnad från Tals glanspartier en begränsad livslängd.


Ulf Andersson tar Michail Tal i hand före deras parti i Skellefteå. Tals kavaj passade möjligen tidigare, men tycktes här vara ett par nummer för stor. Foto: Lars Grahn ©


Michail Tal i Leipzig 1960. Då var han världsmästare.

"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.

Google Translate

söndag 20 september 2009

Dålig start för Semcesen

Daniel Semcesen spelar med i en öppen turnering i Bolungarvik, samma ort som härbärgerade isländska mästerskapet nyligen. Turneringen inleddes i dag och det blev en dålig start för Daniel med förlust mot islänningen Ingvar Thor Johannesson. Deltagarlistan består av tio spelare från Island och åtta från utlandet. Ingen i den senare kategorin lyckades vinna i första ronden. Då ska tilläggas att topprankade Normunds Miezis och Michail Ivanov båda började med var sin bye, det vill säga remi utan spel.

I morgondagens rond spelar Daniel svart mot Søren Bech Hansen, som förmodligen fortfarande lever i ett segerrus efter Øbros vinst mot Limhamn härförleden – se intervjun med Stellan Brynell i senaste Helgguiden. I första ronden spelade Søren remi med en av fältets tre stormästare, Thröstur Thorhallsson.

Det lär inte bli mycket tid över för turism. Nu väntar fyra dagar med dubbelronder.

MUKACHEVO. Nigel Short spelar en match över sex partier mot Zahar Efimenko, som vann första partiet. Direktsändning - se vänsterspalten.

Frånvaro från Lag-EM i olika varianter

I senaste fredagsspalten i Sydsvenskan skrev jag om uppgjorda remipartier. Det som föranledde artikeln var Sergei Tiviakovs agerande i holländska mästerskapet:
”När lottningen hade genomförts gick topprankade Sergei Tiviakov fram till den motståndare han skulle ha i slutronden på söndag och undrade om denne kunde tänka sig att ta remi efter några pliktskyldiga drag före speldagen, detta för att Tiviakov skulle hinna dra i väg till en match i kroatiska lagmästerskapet. Motståndaren accepterade ”remianbudet”. När turneringsledningen grunnat på saken ett par dagar kom beskedet att man inte accepterade remin. Tiviakov hade signerat ett kontrakt där han förband sig att spela samtliga ronder och därutöver närvara vid prisutdelningsceremonin. I det läget valde en förtörnad Tiviakov att bryta mästerskapet. Få har visat sympatier för hans beslut.”
Tiviakovs utmarsch efter tredje ronden har resulterat i att han är petad från det holländska lag som ska vara med i Lag-EM i Novi Sad 21-31 oktober.

Danmarks lag i Novi Sad: Lars Bo Hansen, Sune Berg Hansen, Allan Stig Rasmussen, Lars Schandorff och Jacob Vang Glud. Detta att Peter Heine Nielsen inte är med har resulterat i heta inlägg på Dansk Skak Unions debattsida. Trots god kunskap i danska är jag inte riktigt säker på vad det egentligen handlar om.

Norges lag i Novi Sad: Magnus Carlsen, Jon Ludvig Hammer, Leif Erlend Johannessen, Frode Elsnes och Joachim Thomassen. Enligt uppgift på ovan nämnda debattråd ska Peter Heine Nielsen vara kapten för det norska laget.

Sverige ställer inte upp i Novi Sad och kommer heller inte att vara representerat med något klubblag i Europacupen i Ohrid 3-11 oktober. På något vis känns det som ett fattigdomsbevis. Och det är väl precis vad det är.

MONTCADA. Emanuel Berg fick en tuff introduktion i spanska lagmästerskapet. Det blev en vinst, en remi och tre förluster för hans del på bord 4. Hans klubb CA Solvay fick nöja sig med tredjeplatsen, medan Linex-Magic och SCC Sabadell gick till finalomgången.

lördag 19 september 2009

Dagens Allehanda (lördag)

Ilja Schneiders blogg refereras till det turneringsreferat från Luxemburg som Pierre Fogel bjöd på i tisdags. Det var tydligen problem med att förstå svenskan på sina håll och ibland var väl översättningsidéerna sisådär. Pierre gick som synes in med en hjälpande hand. Det som skrivs i den här bloggen forslas allt oftare vidare ut i världen, det är mitt bidrag till en ökad export.

Axel Ornstein har tipsat mig om ett par låtar från Youtube som platsar i min jukebox. De uppfyller absolut kraven för disknings- och matlagningsunderhållning och åker in direkt. Det rör sig om olika artister som kärleksfullt tar hand om ”Stand by me”, och Janis Joplin med en tidig inspelning (1970) av ”Me and Bobby McGee”. (Det innebär inte att jag tar bort Pink med samma låt.)

Ari Heinoja har noterat att det finns tio nordiska spelare i tyska Bundesliga som inleds samma helg som elitseriepremiären i Malmö. Från Sverige: Jonny Hector, SK Turm Emsdetten, Pia Cramling, SK Turm Emsdetten, Stellan Brynell, SF Berlin, Jan Lundin, SF Berlin. Från Norge: Magnus Carlsen, OSG Baden-Baden, Leif Erlend Johannessen, SV Wattenscheid. Från Danmark: Peter Heine Nielsen, OSG Baden-Baden, Allan Stig Rasmussen, Hamburger SK. Från Finland: Tomi Nybäck, Werder Bremen, Mikail Agopov, SF Berlin. Här finns alla laguppställningarna.

Sedan tidigare finns länkar till olika nationella lagmästerskap längre ned i vänsterspalten. Länklistan fylls på ibland – det kan löna sig med en upptäcktsfärd där emellanåt. Och stöt gärna på om du upptäcker en länk som inte längre fungerar. Jag har inte järnkoll på alla länkar.

I går inleddes en GM-turnering i Antwerpen med Etienne Bacrot som topprankad. Användbara länkar som alltid i vänsterspalten. Bacrot fick en kanonstart:

Etienne Bacrot
Gabriel Sargissian

Fyrspringarspel (C 48)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Sc3 Sf6 4.Lb5 Sd4 5.Lc4 Sxf3+ 6.gxf3 Lc5 7.Tg1 Sh5 8.d4!?
Vi har förmodligen redan lämnat teoriböckerna.
8…Lxd4 9.Se2 d5!? 10.Lxd5 c6 11.Sxd4 cxd5 12.Tg5!? exd4 13.Txd5


När såg man senast ett torn på d5 efter bara tretton drag?
13…Db6 14.Txh5 Le6 15.b3 0-0?
Han underskattar faran på kungsflygeln. Efter 15..0-0-0! är svart absolut med i partiet.
16.Lb2 g6? 17.Lxd4 Dc7 18.Lf6! uppg.
Vits dam smyger in till h6 via d2 eller c1 och det finns inte någon parad mot den manövern, t.ex. 18…Df4 (18…Tfd8 19.Dc1) 19.Le5! Tad8 20.De2 Dd2+ 21.Dxd2 Txd2 22.Kxd2 Td8+ 23.Ke3 gxh5 24.Lf6 med två merbönder.

fredag 18 september 2009

Helgguiden

Gubbarna är på väg mot Fredrikstad, Norge. Där börjar Nordiska Mästerskapet för veteraner i morgon lördag. Heikki Westerinen vann mästerskapet för två år sedan och finns på plats för att försvara titeln. Bland 44 anmälda spelare finns ett halvdussin svenskar. Direktsändning – se vänsterspalten.

Spanska lagmästerskapet, grupp 2 i högsta divisionen, rullar på med avslutning på söndag. Emanuel Berg sitter på fjärde bordet i C A Solvay efter tre indier: Pentala Harikrishna, Shekhar Ganguly och Parimarjan Negi. Laget har vunnit i de två första ronderna, och för Emanuels del hade det blivit en förlust och en vinst. Tre ronder återstår.

Grupp 1 i detta mästerskap spelar den 20-24 september i Lugo. Om systemet är detsamma som i fjol – någon som vet besked får gärna bekräfta den uppgiften – så går de två första lagen i varje grupp till finalomgången med semifinaler och en final. I fjol vann CajaCanarias finalen mot Linex-Magic efter särspel, medan Solvay kom på tredje plats. Den gången var Emanuel inte med. Säkert finns det förhoppningar i hans klubb om att de åter ska till finalomgången och i så fall blir det sannolikt tillsammans med stjärnspäckade Linex-Magic.

Den här helgen bjuder vi på en intervju med Stellan Brynell, som den gångna veckan har coachat i Fermo och blixtrat i Helsingborg. Det blir något om dessa båda evenemang. Det är en månad kvar till elitseriestarten och vi har ägnat oss åt lite spekulationer om vilket lag som kan tänkas ta hem titeln den här gången.


INTERVJU MED STELLAN BRYNELL

Du kom hem från Ungdoms-EM i torsdags förra veckan. Vilka intryck fick du av spelorten Fermo?
- Fermo såg jag inte mycket av eftersom vi bodde i en annan ort nere vid havet, Porto San Giorgio. I Fermo såg jag nästan bara spellokalen, en stor utställningshall i ett industriområde. Och jag var inte med på någon utflykt.

Vad kan sägas om den svenska insatsen i tävlingarna?
- Den absoluta toppen var ju Inna Agrest, som blev trea i F18. Hon spelade väldigt aggressivt som vanligt och fick god utdelning på det. Det kunde lika gärna blivit en fjärdeplats, men den här gången var turen med henne i särskiljningslotteriet. Det ska bli skoj att se om hon kan följa upp det här resultatet med en bra insats i Ungdoms-VM senare i höst.

Nils Grandelius tog lika många poäng i P16 men fick en sämre placering.
- Vi hade kanske hoppats på mer eftersom han var högst rankad i sin grupp, men det var ju inte något dåligt resultat. Det var nog mest han själv som var besviken. Han hade ett par onödiga förluster och sedan kom han aldrig i fatt. Trots tre avslutande vinster var han inte i närheten att vinna gruppen.

Hur fungerar det med hans förberedelser inför varje rond. Är du med och preppar?
- Det är ju många som ska förberedas, men när det gäller Nils så har han gjort mycket redan innan. Där kan jag mest hjälpa till att bedöma vissa ställningar.

Om det dyker upp en mindre känd armenisk junior – har han ändå koll?
- Det handlar inte så mycket om enskilda motståndare, deras partier finns ju i baserna. Det är mer intressant med de egna varianterna och vilken av dem som ska väljas. Möjligen kan jag vara med och gissa vad motståndaren kan tänkas spela, men jag sitter ju inte precis och försöker lära honom en ny öppning.

Grovarbetet är redan gjort.
- Han har mycket bra koll på sina varianter, för hans del handlar det kanske mest om att friska upp minnet.
- Men den här gången tyckte jag att det var många av hans motståndare som undvek hans varianter. De märker att han kan mycket teori och försöker ta sig ur det där.

I november väntar Ungdoms-VM i Turkiet (Kemer-Antalya 11-23 november). Då lär det bli ännu tuffare.
- Många länder har principen att den bäste åker till VM och den näst bäste till EM. Det är ju inte ovanligt även om vissa spelare, som Nils, är med i båda mästerskapen.
- VM är ju starkare, fler nationer är med, men det tror jag inte är någon nackdel för Nils. Snarare tvärtom. Han kan smyga med och får oftare möta motståndare som spelar på vinst i stället för sådana som spelar på remi. Det blir lite jobbigt för honom när de är nöjda med remi, han känner pressen på sig. Jag tror faktiskt att han känner sig mer bekväm om det är fler som har ungefär samma ranking som han själv. Jag tror knappast att det är någon nackdel. Det är naturligtvis hårdare konkurrens, men jag tror att han då spelar mer avslappnat. Sedan är VM två ronder längre, det är kanske också bra för honom.

Det gick över huvud taget bra för svensktruppen i Fermo.
- Jag tror att alla andra gjorde bättre eller lika med sin ranking. Vissa fick elotal på grund av sina prestationer.
- En slutsats man kan dra från dessa tävlingar är att vi borde spela fler inhemska turneringar med tidstillägg. En del av de yngre är väldigt ovana vid det och kommer ofta i tidsnöd. De har ingen känsla för den betänketiden.

Är det några speciella tävlingar i Sverige som borde använda den nya betänketiden?
- Problemet är ju att det krävs digitala schackur, så man kan inte införa det i exempelvis skol-SM. Men det hade varit bra om de hade fått chansen att spela med tidstillägg oftare, det gäller speciellt för de yngre.

Och hur har schacklivet varit efter hemkomsten från Italien?
- Det började med att Limhamn förlorade den årliga vänskapsmatchen mot Øbro i lördags (10,5-19,5). Jag förlorade på bord 1. Där blev vi massakrerade till Søren Bech Hansens stora glädje, haha. Han satt med pokalen, vandringspriset, placerad på sitt bord. Han spelade på bord 2, så jag slapp möta honom den här gången. Den aktuella ställningen meddelades högt och tydligt varje gång en Øbro-spelare hade vunnit. Efter matchen gick Søren glädjestrålande omkring med pokalen, haha.

Man unnar dem verkligen en revansch efter 0-18 i baken för ett par år sedan.
- Just det. Det var ju bra, för om en av klubbarna vinner varje gång så hade ju matchutbytet upphört.

Sedan blev det söndag och nya utmaningar.
- Då lyckades jag vinna Bengt Ekenbergs minnesturnering i Helsingborg före Jonny Hector och Linus Olsson. Det är ju handikapp och slump över det där, men det är ju ändå kul att vinna.

I förra veckan var det blixt hemma hos Göran Adamsson och där träffade jag Per-Erik Franzén, blixthajen som har blivit pokerproffs. Han har en bestämd uppfattning om det här med tidshandikapp. Han menar att de inte är tillräckligt tilltagna eftersom de starkaste spelarna alltid vinner handikappturneringarna. Han är övertygad om att dessa tävlingar hade blivit mycket populärare om tidshandikappen skärptes, så att en och annan lågrankad som en följd av det ibland kunde ta hem förstapriset.
- Nu är det ju så pass hårda handikapp att lågrankade spelare kan vinna enstaka partier, men jag håller med om att det nästan alltid är de högrankade som vinner tävlingarna. Problemet är att om man ska sätta handikapp så att det blir jämnt, då måste man till att börja med ha digitala schackur. Annars kan man inte ställa in exempelvis 30 sekunder.
- Sedan kommer partierna att bli väldigt hetsiga. Risken för bråk är uppenbar. De högre rankade kommer inte att ställa upp, för de vill inte bli inblandade i bråken.
- Om jag skulle spela mot en 1300-spelare skulle jag kanske ha en halv minut. Då måste jag spela på tricks och bluffar, kanske till och med spela lite fult. Jag vinner kanske, men det blir inte roligt, vare sig för mig eller motståndaren. Eller för domaren.
- Men problemet finns, det är de starka som vinner. I en tävling som Ekenbergs Minne kan trots allt en B-spelare vinna turneringen. De är starka och får ändå handikapp. Men en D-spelare kan aldrig vinna turneringen, det är omöjligt.

Men kan en B-spelare verkligen vinna turneringen?
- Ja, och det gör de. Den här gången mötte jag en B-spelare i sista ronden. Vinst mot mig, ett enda parti, och han hade vunnit turneringen. Sånt händer. Peter Petkovic, som är B-spelare, skulle mycket väl kunna vinna den här tävlingen om han hade varit med.
- Man kan sätta handikappen så att en D-spelare slår mig, men 1300-spelaren slår inte 1800-spelaren som har kanske fem minuter.
- Jag vet inte vad man ska göra för att utjämna oddsen på ett rimligt sätt. Risken är ju att det inte blir schack längre, att det bara handlar om att trycka snabbt på klockan. Om en 1300-spelare ska slå mig, så är det ju bara på tid han eller hon kan vinna eller på grund av tiden.

Jag tror att LASK med nyförvärvet Tiger Hillarp Persson (från Skara SS) vinner elitserien. Vad tror du?
- Sollentuna får ju bättre ekonomi när man bildar allians med Täby och uppträder som Team Viking. Emanuel Berg har försvunnit men Vasilios Kotronias (från Skara SS) är en bra ersättare. Sollentuna har nog det starkaste laget men det gäller ju att kunna få ihop laget när det är dags för match. Det gick inte så bra för Sollentuna förra säsongen, men med god ekonomi kan det lyckas.
- LASK är en stark kandidat liksom Rockaden – som ju alltid vinner. Men det är som sagt alltid en fråga om vilka lag som de olika klubbarna kan ställa upp med under säsongens gång. LASK har som jag ser det större problem än Rockaden med spelare som är i väg på turneringar eller som är engagerade i utländska serier. Rockaden har ett mycket stabilt lag där det inte längre är så många som åker runt och spelar.
- Om LASK ställer upp med de främsta på rankinglistan i alla matcher så köper jag kanske till och med att de är favoriter. Det hade i alla fall varit skoj om LASK vann – om inte Limhamn kan vinna.

Här finns listan över spelarövergångar den 1 september 2009. Här ser vi exempelvis att Slavko Cicak har lämnat Skara för Eksjö, Anders Livner har lämnat Rockaden för Farsta och Simon Rosberg har lämnat Sollentuna för Linköping. Här är spelprogrammet för elitserien 2009/2010 som börjar med ett sammandrag i Malmö den 16-18 oktober.

torsdag 17 september 2009

Gulko och de indonesiska cigaretterna

Axel Ornstein påpekar ett fel i min text om Boris Gulko i Bilden berättar nr 10. I själva verket representerade Gulko Sovjetunionen i ett schack-OS. Det var i Buenos Aires 1978. Axel vet för han var också där. De har för övrigt spelat mot varann vid tre tillfällen. Axel vann i Jerevan 1976, Gulko i Tallinn året efter, medan partiet i New York Open 1987 slutade remi.

Gunnar Finnlaugsson har mer information om Gulkos närvaro vid interzonturneringen i Moskva 1981. När Fridrik Olafsson fyllde 70 år den 26 januari 2005 fanns hyllningsartiklar om honom i isländska schacktidskriften Skák nr 1/05. Jan Timman berättar där om när han, Gulko och Fridrik träffades på Timmans rum på Mezdunarodja Hotel, där turneringen spelades och många av spelarna bodde: ”Han talade med Gulko och mig i badrummet. Vattenkranarna var på för att KGB inte skulle kunna avlyssna samtalet. Det blev naturligt för Fridrik att hjälpa Gulko.” Timman berättar också om långa promenader med Gulko vid Patriarkens damm, känd från Bulgakovs roman ”Mästaren och Margarita”, i samband med turneringen.

I intervjun med Bengt Hammar i Helgguiden för två veckor sedan fördes de indonesiska cigaretterna från ett schack-OS på tal. De förekommer också i Genna Sosonkos artikel ”Where there is smoke …” i NIC Magazine nr 2/09:
”Smoking was also permitted at the Olympiads, of course. You could always smell the area where the Indonesian team was playing from a long way away – the kretek cigarettes that the Indonesians smoked, made a mixture of tobacco and clove spice (kryddnejlika), made such a specific smell that it was impossible to mistake them.”

onsdag 16 september 2009

Min fascination för boxning

Dottern Lisa har varit uppe i ringen igen efter att ha klivit ner därifrån för över ett år sedan. Träningsdosen har minskat betydligt under det gångna året. Det var i Öresundscupen i Rosengårds sporthall i söndags som Lisa plockade fram tandskyddet igen och gjorde comeback. Jag var där och försökte hålla min adrenalinpump i schack. Faktum är att jag numera upplever dessa föreställningar med skräckblandad förtjusning. Tidigare var det mest skräck. Att det senare elementet har smugit sig in måste bero på en avtrubbningseffekt. Det är förmodligen samma mekanism som träder i kraft när människor måste uthärda svåra situationer under lång tid. Jämförelsen haltar säkert, men det finns nog några där ute som förstår vad jag menar. Min fascination för boxning har naturligtvis inte ett dyft med förnuft att göra.

Hur många mer än jag har autografer av både Lennart Risberg och Thörner Åsman? Och Sonny Liston? Och hans hustru Geraldine? Och de två sparringpartners som Liston hade med sig till Malmö i min ungdom? Mitt boxningsintresse är alltså urgammalt, men jag hade väl inte i min vildaste fantasi trott att min kära Lisa skulle uppträda i en boxningsring efter att ha sett henne som en av älvorna i Gryningsteaterns uppsättning av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”. Älvan har tagit av sig vingarna och jobbar hårt med att skära av ringen.

Dottern Moa satt också vid ringside och kollade boxning live för första gången i sitt liv. Hennes kommentar efter matchen: ”Men pappa, var det inte du som var emot att Lisa boxades?” Jo, men … Dessa två ord sammanfattar min inställning på ett alldeles utmärkt sätt. Det kan inte sägas bättre.

I ungefär samma veva som Lisa slutade i teatergruppen började Moa intressera sig för de tiljor som föreställer världen. Hennes fifteen minutes of fame var kanske när hon i en film spelade mot Erland Josephson på Dramatens stora scen. Erland Josephson och Moa Gran; hon agerar Dramatenelev och repeterar en scen ur Gogols ”Revisorn”. I mina ögon är Josephson trots allt större än Åsman, Risberg, Liston och Ingemar Johansson tillsammans. Boxningen tillfredsställer vissa dunkla behov, teater kan i bästa fall ge levnadsvisdom.

Just det: resultatet, det är ju viktigt. Lisa besegrade norskan Britt Jane Mardal med 3-0. Resultatlistan. Tidigare i år vann Mardal sin viktklass i Norgemästerskapet. För Lisas del är det nu tolv matcher och tolv vinster. Älvan dansar vidare och jag har återfått min normala puls. För egen del skulle jag önska att min adrenalinpump fungerade bättre när jag spelar schack. Jag önskar att jag kunde betrakta ett schackparti lite mer som en boxningsmatch än som en stunds intellektuell förströelse. Den förmågan saknar jag. Plötsligt får jag en idé: jag borde kanske komma till nästa seriematch med tandskydd, bara för att komma i rätt stämning. Nja, det skulle väl bara ställa till med problem vid koffeinintaget.

MONTCADA. Spanska lagmästerskapet, högsta divisionen grupp 2 spelas med start i dag klockan 16 - se vänsterspalten. Emanuel Berg, CA Solvay och Evgenij Agrest, SCC de Sabadell ät på plats.

tisdag 15 september 2009

Fest och snabbschack i Luxemburg

Pierre Fogel besökte Luxemburg i helgen och gästade kompisen Laszlo Toth och hans fru. Där blev det fest med smaklig hemmagjord gulasch, gott vin och trevliga bekantskaper. Därutöver nio ronder snabbschack. Här Pierres turneringsreferat:
I söndags spelades den niorondiga snabbschacktävlingen "Open International de la Forge du Sud" i den lilla staden Dudelange i södra Luxemburg, nära gränsen till Frankrike. Tre svenskar fanns med i startfältet: Slavko Cicak, Michael Wiedenkeller och undertecknad (som någonstans i hanteringen klassades om till belgare, c'est pas grave ...).

Wiedenkeller bor och arbetar i Luxemburg sedan många år tillbaka, och Cicak spelar för arrangörsklubben i den inhemska lagserien, så man kan säga att båda befann sig på hemmaplan. Själv tillbringade jag ett par år i slutet av nittiotalet i storhertigdömet, så det mesta kändes bekant: det kuperade landskapet med åkrar, ängar och lövskogar, de vackra floddalarna, och sist men inte minst det originella språket, lëtzebuergesch. Man kan säga att det är en tysk dialekt med överraskande, ibland smått dråpliga, inslag av franska lånord.

Det var den 20:e upplagan av turneringen och drygt hundra spelare ställde upp till start, varav nästan hälften från grannländerna Frankrike, Tyskland och Belgien. Bilburna besökare får dock se upp; Luxemburgs yta är mindre än Blekinges, och om man missar en avfart på motorvägen hamnar man lätt i fel land.

Den välarrangerade turneringen började bra för svenskarnas del: efter tre ronder hade både Cicak och Wiedenkeller full pott. En av Cicaks vinster var förresten mot mig i andra ronden. Det rörde sig om en effektiv lektion i figurspel, och helt gratis dessutom. Hans parti i rond tre fick en mer dramatisk upplösning. Det var ett olikfärgat löparslutspel men Cicak hade ett par merbönder och aktivare kung. Till slut hamnade båda spelarna i stark tidsnöd, och under de sista förbiblinkande sekunderna flög pjäserna som pingpongbollar över brädet. Det hela utmynnade i en dispyt där en av åskådarna prompt ville ge sin syn på händelseförloppet; den tillkallade domaren avgjorde dock till Cicaks fördel. Om jag förstått saken rätt så hade hans motståndare i slutställningen varken något material eller någon tid kvar, och då är det ju problematiskt att spela schack.

I fjärde ronden möttes så Wiedenkeller och Cicak, och det slutade med vinst för den senare. Tyvärr hann jag bara se några glimtar av partiet, men det finns bildbevis.

Lunchpaus. När man spelar schack på de här breddgraderna i Europa säljs det ALLTID grillkorv och öl till lunch. Annars har man kommit fel. Eftersom turneringslokalen låg lite avsides hann jag tyvärr inte ta mig någon titt på staden Dudelange som planerat. Men en tidigare rekognoscering på Internet gav mig i alla fall svar på en fråga: Vad syftar "la Forge du Sud" (Söderns smedja) i turneringsnamnet på? Det visade sig helt enkelt vara ett smeknamn på Dudelange, som länge präglades av gruvor och stålindustri. Efter omstruktureringar på sjuttiotalet återstår inte särskilt mycket av den verksamheten, men spåren finns kvar. Turneringslokalen låg t.ex. på "rue des Minières", Gruvgatan. Och turneringshemsidan pryds av en suggestiv bild från stålindustrins innandöme: glödande metall, rökslöjor och tunga traverskranar i motljus.

Bratwursten var uppäten. Nu skulle det bli spännande att se hur väl det svenska stålet bet i den traditionstyngda miljön. Cicak hade kämpat sig upp till toppbordet och spelade remi mot den unge tyske stormästaren Georg Meier. Wiedenkeller fick betydligt lättare motstånd och höstade in hela poängen.

I rond sex var det dags för stormästare nummer två för Cicaks del, georgiern Tomike Sanikidze som så långt hade full pott. Cicak kunde enligt uppgift i ett läge ha framtvingat remi, men försökte vinna. Det blev en nolla i stället. Wiedenkeller tuffade på med en ny vinst.

I följande rond spelade Wiedenkeller remi mot den tjeckiske stormästarveteranen Vlastimil Jansa. Cicak återhämtade sig från nederlaget i ronden innan med en vinst.

I rond åtta var det Cicaks tur att möta Jansa, med remi som resultat. Wiedenkeller lottades mot en av schackvärldens många "Schneidrar", denna gång med förnamnet Ilja, en högrankad tysk IM. Också remi. Båda de svenska toppspelarna hade nu sex poäng och därmed skapliga prischanser.

Ledningen inför sista ronden innehades av Sanikidze med 7,5, en hel poäng före Meier och WGM Berend. Med en remi i rond nio säkrade georgiern en odelad förstaplats, medan Meier slog Jansa och blev ensam tvåa. Cicak och Wiedenkeller vann båda två och kom därmed på delad tredje plats. Slutställningen hittar man här. För mig återstår bara att gratulera - eller "félicitéieren" som det heter på lëtzebuergesch.

Text & bilder: Pierre Fogel


Spellokalen, exteriör.


Spellokalen, interiör.


Michael Wiedenkeller förlorade som vit mot Slavko Cicak i fjärde ronden.


En internationell turnering. Laszlo Toth är ungrare, jobbar i Luxemburg, bor i Tyskland och spelar för en belgisk klubb. Samt pratar utmärkt danska.


Turneringsvinnaren Tomike Sanikidze i keps mot Anthony Wierig.