I mitt bokprojekt Spasskij-Larsen, Malmö 1968, har jag ägnat mycket tid åt källforskning. Det är ett spännande arbete där det gäller att få de många pusselbitarna att passa samman. Ibland tvingas man dessvärre att ta fram bågfilen för att det ska bli ett rimligt resultat. Någon gång måste man göra ett val om vilken källa man väljer att fästa störst vikt vid.
I Chess Life decembernummer 1968 finns en intervju med Bent Larsen i två delar. Först en intervju där Ben Crane ställde frågorna, sedan kompletteringar från en intervju som Jude Acers gjorde i samma veva. Första gången jag hörde talas om den senare var när jag träffade Yasser Seirawan i samband med Schacknytts jubileumsturnering i Malmö 1979, då den nyblivne juniorvärldsmästaren Yasser bodde hemma hos mig. Han gav inte någon smickrande bild av Acers. Det framgår att Crane använde bandspelare vid sin intervju, det framgår inte om Acers gjorde detsamma.
Tydligen är det så att vissa delar av Acers intervju inte kom med i Chess Life. Det kan finnas två anledningar till det. Redaktören kan ha redigerat bort det på eget bevåg, alternativt att Bent gavs chansen att läsa den utskrivna intervjun och ville ha bort vissa delar. Nu finns den oklippta versionen tillgänglig på Chess Café. Där finns svar som jag kan tänka mig att Bent har velat stryka efter närmare eftertanke. Han säger att Jugoslavien hade varit ett bättre alternativ än Malmö, som om det var ett alternativ. Problemet var bara att det inte fanns något formellt anbud från Jugoslavien. Det enda neutrala anbudet – Danmark och Sovjetunionen spärrade varandra – som nådde Fide var från Kuba, och det var varken Bent eller Boris intresserade av. Det skriver Bent om i Frederiksborg Amts Avis den 22 juni 1968, fjorton dagar före matchstart. Han lägger till: ”Det har kommit förfrågningar från Österrike och Jugoslavien, men inte något formellt anbud (...)”. Precis, det fanns aldrig något formellt anbud från Jugoslavien att ta ställning till.
I samma svar i den oklippta versionen säger Bent att enda anledningen att Folke Rogard ville ha matchen till Malmö var att han önskade ligga bättre till hos svenska schackspelare för att öka chansen att bli vald till ordförande i Sveriges Schackförbund. Det betraktar jag som nonsens. Rogard var ordförande i Fide. Han hade varit ordförande i Sveriges Schackförbund i sjutton år och avtackades vid kongressen i Göteborg 1964. Tanken att han eftersträvade en comeback i SSF känns helt främmande. Rogard fyllde 69 samma dag som första matchpartiet spelades i Malmö. Han dog fem år senare.
Bent säger i det bortredigerade att han anlände till Malmö tre timmar före första matchpartiet. Häpnadsväckande. Det får mig att tro att Acers satt med penna och papper och missuppfattade ett och annat. Bent har skrivit om ett stormigt möte kvällen innan första matchdagen på Hotel Savoy. Det var strax före den officiella invigningen som började klockan 19. Nästa dag väcktes han på hotellrummet av en telefonsignal från Boris Spasskij klockan elva, fyra timmar före matchstart. Efter den felaktiga tidsangivelsen i intervjun blir jag ännu mer misstänksam mot Acers anteckningar.
Bent påstås ha hävdat att Sovjetiska schackförbundet överrumplades av uppgiften att de skulle stå för Spasskijs resekostnader. Men det var något som det schackförbundet hade varit med och beslutat. Det står i protokollen från Fide-kongresserna i Wiesbaden 1965 och Havanna 1966 (tillgängliga på Riksarkivet i Arninge). Där finns också besluten om prispengar etc. Inget av detta borde ha kommit som överraskningar. I Ekstra Bladet den 6 juli 1968 skriver Bent att Spasskijs klagomål nog mest handlade om en protest mot Sovjetiska schackförbundets agerande inom Fide.
I Frederiksborg Amts Avis den 20 juli 1968 skriver Bent att ”den av Fide utnämnde matchledaren, som aldrig tidigare har lett något internationellt schackarrangemang”, det vill säga Bror Engholm, hotade att skandalisera honom bland svenska schackspelare. I Acers intervju pekar Bent i stället ut Rogard som den skyldige till det hotfulla uppträdandet. Jag väljer att tro den version som Bent redogjorde för i FAA. Min karakteristik i boken: ”Bror Engholm var en buffelhjord förklädd till matchledare och biträdande matchdomare.”
I den version som publicerades i Chess Life finns inga av Acers ovan nämnda frågor med. Jag håller inte för otroligt att Bent kom med en övergripande rekommendation till redaktören att stryka allt i den delen som hade med matchen i Malmö att göra. Att nu publicera det bortredigerade materialet på internet och presentera det som sanningar som förtegs i Chess Life 1968 känns ohederligt.
* * * * *
Tiger Hillarp Persson tog hem förstapriset i Oslo efter att ha vunnit dagens två partier. Slutresultat.
Per Green öppnade med 2,5 poäng på de tre första ronderna i Prag Open och kom med i dagens direktsändning (partiet pågår i skrivande stund – länk i d.o.h.).
