Det var på restaurang Laziza idag ungefär en kvart efter rondstart i Moskva. Jag hade lagt upp libanesiska läckerheter på lunchtallriken och just kört gaffeln i en köttbit när grannen Stellan la fram sin teori. Vid sådana tillfällen, med bestick i händerna, är min hörsel och fattningsförmåga nedsatt med cirka tjugo procent. Hans resonemang gick ut på att Vladimir Kramnik kan sägas ha gjort rätt när han valde startnummer i går (och bestämde sig för att ha fler svarta partier än vita), oberoende av hur det då just påbörjade partiet mot Magnus Carlsen slutade. Det handlade om särskiljningsbestämmelser, remistatistik, sannolikhetskalkyl och sånt. Jag menade att om Kramnik valt rätt eller fel kunde vi ju vänta med att avgöra till efter partiet. Stellan tyckte att jag betraktade problemet ur fel vinkel. Frågan var vad Kramnik skulle göra om precis samma situation uppstod igen med samma motståndare, samma blixtsystem och samma regler. Det är den typen av djupa samtal som underhåller den intellektuella skärpan, tror jag. Jag kan ha fel.
Jag minns hur Magnus reagerade i går när parningen för rond 1 lästes upp. Vit mot Kramnik. Han knöt näven och log brett. Möjligen var reaktionen densamma efter partiet. I ett slutspel med lika material satt Kramnik med tre bondeöar mot Carlsens enda. Det såg ändå remiaktigt ut. Så offrade Kramnik en av sina bönder för att skapa en fribonde med bättre framtidsutsikter. Den här ställningen uppkom senare:
Magnus Carlsen – Vladimir Kramnik
Svart drar
42...h4+?
Carlsen på presskonferensen: ”Det överraskade mig. Jag trodde att han skulle spela 42...Ta1 43.Lf3 Ta4 och jag hade tvingats spela 44.h4. Efter 44...Td4 är svarts remichanser större än vits vinstchanser.”
43.Kxh4 Txf2 44.Kg3
44...Tf6?
Kramnik avvecklar till ett förlorat löparslutspel.
45.Txf6 Kxf6 46.Kf4 d2 47.Ke3 Ke5 48.g3 Lf5 49.h4 Le6 50.Kxd2 Ke4 51.Ke2 Lg4+ 52.Ke1 Le6 53.Kf2 Ke5 54.Ke3 Ld7 55.Lc2 Lg4 56.Lg6 Ld7 57.h5 Kf6 58.Kf4 Le6 59.Le4 Kg7 60.Kg5 Ld7
61.h6+
Carlsen: ”När bonden kommer till h6 är det alltid vinst.” Det bör dock påpekas att om svart får chansen att offra löparen på g-bonden så är det remi.
61...Kh8 62.Kf4 Le6 63.Lf5 Lf7 64.g4 Lh5
Det fanns plats för lite humor.
65.g5 Kg8 66.Le6+ Kh7 67.Kf5 Lg6+ 68.Kf6 Kh8 69.Ld7 Lh5 70.Lc6 Kh7 71.Ld5 Lg6
72.Lg8+ uppg.
Hikaru Nakamura följde inte upp gårdagens succé i blixtturneringen på bästa sätt. Han hade vit mot Sjachrijar Mamedjarov och dabbade sig redan i tionde draget. I nittonde draget provocerade han fram ett pjäsoffer som gav Mamedjarov avgörande fördel. Även Vishy Anand gjorde en blek insats. Fabiano Caruana försvarade sig med Spanskt och ryckte åt sig initiativet i mittspelet. Det barkade snart helt åt skogen för världsmästaren. Övriga två partier slutade med remier utan större dramatik.
Rond 1
Carlsen – Kramnik 1-0
Anand – Caruana 0-1
Nakamura – Mamedjarov 0-1
Gelfand – Karjakin remi
Andrejkin – Morozevitj remi
Partierna genomspelbara.
Magnus Carlsen skriver om första ronden på sin blogg.
Rond 2
Karjakin – Carlsen
Caruana – Gelfand
Morozevitj – Mamedjarov
Kramnik – Nakamura
Andrejkin – Anand
* * * * *
Schacksemester i Pula
PER AHLSTRÖM:
Schack i Pula är mycket mer än själva spelet. I Kroatien är detta försäsong inför turistinvasionen. Hotellen är öppna och personalen trimmas in. Priserna är låga. Min hustru och jag bor på trestjärnigt hotell med halvpension för drygt 600 kronor per dygn. Rum med balkong 50 meter från Medelhavet. 20-25 grader i luften och lite drygt 20 i vattnet.
En espresso i skuggan på café med fri WiFi kostar sju kronor. Människorna är vänliga och havet blågrönt. Men så var det det där med schack också. Ett bra tips till dem som tänker åka hit och spela nästa år är att tänka ut bortförklaringarna i förväg. Det blir lätt lite krystat när man sitter på balkongen, på kvällen efter partiet, och Fritz demonstrerar att inte ens de bra dragen var värda något.
Det pågår i Sverige en debatt om bidragsturism. Det handlar om svenskar som åker till tredje världen för att arbeta ideellt, som volontärer, på barnhem och liknande. Årets schackresa har fått nästan samma funktion för mig. Jag har frikostigt delat med mig av mina sparade elo till tonåringar från Balkan och från Norge. Ni vet, de där 16-åringarna som har ungefär 1700 i rating och som inte lyfter blicken från brädet förrän de hört mig mumla "I resign, you played very good". Då brukar det komma ett leende och möjligen en gest mot den ruta där jag gjorde det största av misstagen. Sedan handen upp till håret, fixa till frisyren och rask promenad till tränaren för klappen på axeln.
En av de mera krystade bortförklaringarna är att peka på bristen på förberedelser. Ja, det hörs hur tokigt det är. Jag har jobbat en del med att utveckla bortförklaringen "de spelar inte sådana varianter som jag kan längre". När jag vill spela Kungsindiskt så får jag Trompovsky som en spark i solar plexus och när jag tänker spela Draken så blir det en sluten sicilianare.
En tanke som slår mig är att det är de enkla ställningarna, som är de svåraste. Inget utrymme för ruffel, bara stillsamt fisklir, där den mest fokuserade spelaren vinner. Efter tre fyra timmars spel så räcker ett halvt feldrag för att motståndaren ska få det psykologiska övertag, som gör att alla mina drag sedan ska kännas dåliga.
Så jag försöker utveckla en handlingsplan. Jag har skrinlagt planerna på att försöka bli yngre. Mina teoriböcker är redan donerade till klubben. Kanske kan en ny dator, bättre uppkoppling och en ny databas vara ett sätt att surfa in i framtiden. Kanske räcker inte julfestens parblixt som uppladdning inför sommarens schackäventyr.
Alla tips mottages med tacksamhet.
