I pausen mellan första och andra halvlek – finalen i fotbolls-VM – frågade jag grannen Stellan om han kunde ge mig en diagramställning från andra ronden i SM-gruppen. Han gav mig denna:
Jonny Hector – Tommy Andersson
Vit drar
19.Sc6!
Originellt och starkt, ett Hectordrag. Efter 19...Lxc6 20.Dxc4 Ld6 21.Lxc6 bxc6 22.Tg2 Tfd8 23.Tgd2 kunde Jonny senare utnyttja svagheten på c6, och det visade sig att hans bönder på damflygeln var snabbare än Anderssons på kungsflygeln.
Rond 2
Pia Cramling – Emanuel Berg remi
Jonny Hector – Tommy Andersson 1-0
Erik Blomqvist – Nils Grandelius remi
Pontus Carlsson – Daniel Semcesen 0-1
Tiger Hillarp Persson – Michael Wiedenkeller 1-0
Daniel Semcesen är ensam i topp på 2 poäng.
Axel Smith rapporterar på schack.se.
Rond 3 (måndag klockan 15)
Tommy Andersson – Pia Cramling
Emanuel Berg – Erik Blomqvist
Daniel Semcesen – Jonny Hector
Nils Grandelius – Tiger Hillarp Persson
Michael Wiedenkeller – Pontus Carlsson
För egen del fattade jag ett idiotiskt beslut i tidsnöden framåt första tidskontrollen.
Lars Grahn – Per-Olof Gromark
Vit drar
Jag så möjligheten 35.c6 men med ett par minuter kvar för fem drag fattade jag ett principbeslut att inte forcera något, att inte byta av något, att bara hålla ställningen kokande fram till tidskontrollen varefter mina förbundna fribönder skulle ordna vinsten utan problem. Efter 35.c6 Txb6 36.c7 kunde svart ha gett upp.
35.Td4 Sd5
Visst funderade jag på 36.Ta4 (det är lätt vinst efter 36...Txa4 37.bxa4 Sb4 38.a5 Kf8 39.c6 Sxc6 40.a6 och så vidare) men jag var i det här läget fast besluten att stå fast vid mitt principbeslut och inte vika en tum från det. Under de sista minuterna fram till tidskontrollen uppträdde jag alltså som en satans korkad idiot. I Sibenik körde jag bara hem partierna, men här …
36.Ld8?? Ta1+ 37.Kg2 Tb1 38.Td3 Tc1 39.Lb6 Kf8 40.Td4 Tb1
Tidskontrollen och jag fick tid att överblicka läget. Det gick upp för mig att jag hade spelat bort hela fördelen, ställningen är objektivt sett remi. Vad har man för glädje av förbundna fribönder om det inte kan flytta på sig? Svarts pjäser har tillåtits att positionera sig optimalt. Jag hade lust att slå ihjäl mig själv. Partiet varade i ytterligare 37 drag och det är möjligt att jag missade någon vinstfortsättning på vägen. Det spelar mindre roll, jag förtjänade inte att vinna. Helvetes helvete.
Borlänge är inte Sibenik.
Jag har inte fått något riktigt grepp om Borlänge. Det tycks inte finnas ett naturligt centrum. En stor skillnad mot Malmö är att det tydligen inte finns någon butiksdöd. I centrala Malmö vimlar det av tomma lokaler, i Borlänge finns det små butiker som förmodligen har legat där sedan urminnes tider. Man slipper charmlösa Espresso House-kaféer var femtionde meter. Missförstå mig inte: jag älskar Malmö men det finns avigsidor i miljön.
Jag har förstått att Borlänge är Jussiland och genast börjar mina associationskedjor rassla. En gång i tiden var jag programledare för ”Maliciösa salongen” på Radio Malmöhus. Det var ett program i veckan; dramatikern Cristina Gottfridsson och jag turades om att skriva manus och framföra våra elakheter. Hon spelade Jussi Björlings Till havs i varje program och det gjorde hon för att hedra sin morfar. Cristina och jag var för övrigt med i samma skrivargrupp och Christina Claesson var vår inspirerande läromästare. Vid den tiden var jag maximalt vindögd och efter operationen, där mina ögon åter parallellriktades, fick jag en ros för varje år jag hade varit vindögd av Christina & Cristina.
Och nu är det nog dags att lägga av för den här gången. Associationerna har lett mig en bra bit bortom Borlänge.
