Historien börjar egentligen med att grannen Stellan råkade ut för en olycka för sex år sedan. Det var i en GM-turnering i Lund 2011. Han hade svart mot Hans Tikkanen: 1.d4 d5 2.c4 dxc4 3.e4 Sc6 4.Le3 Sf6 5.f3 e5 6.d5 Sd4!? 7.Lxd4 exd4 8.Dxd4 c6 9.Sc3 cxd5 10.0-0-0
10...Db6? (10...Da5 bör spelas) 11.Dxb6 axb6 12.e5 Sd7 13.Txd5 Ta5 14.f4 Lc5 15.Lxc4 Le3+ 16.Kb1 Lxf4 17.Lb5 Ke7 18.Lxd7 uppg.
Efter 1.d4 d5 spelar jag normalt 2.Sf3 men efter att ha sett ett sådant parti kan man väl få lust att spela 2.c4 och tillåta en antagen Damgambit.
Inför avresan till veteranernas lag-VM i Hersonissos kollade jag vilka förstabordsspelare jag kunde få chansen att möta. Bland dem fanns en skotsk IM, Stephen Mannion, som verkade spela antagen Damgambit så fort han fick chansen. Och tänka sig, chansen dök upp i sjätte ronden, enda gången vårt lag spelade med träpjäser och var med i direktsändningen.
Lars Grahn – Stephen Mannion
Antagen Damgambit
1.d4 d5 2.c4 dxc4 3.e4 Sc6 4.Le3 Sf6 5.f3 e5 6.d5
Ett vägskäl. I det där olycksaliga partiet valde Stellan alltså 6...Sd4!?. I Schandorffs bok ”Playing 1.d4 – The Queen’s Gambit” (Quality Chess, 2012), som jag har lånat av Stellan, finns fortsättningen 6...Se7 7.Sc3 Sg6 8.Lxc4 a6 9.Sge2 Ld6 och ”svart har en önskvärd ställning”. En möjlig plan för vit är Se2-c1-d3 med spel på damflygeln. Den ställningen hade jag gärna spelat. Mannion valde ett tredje alternativ:
6...Sa5 7.Da4+ c6 8.b4!?
Mitt åttonde drag kom rätt snabbt som en psykologisk markering att detta ingick i min prepp. Det kändes upplagt för en succé. Min Fritzanalys fortsatte 8...cxb3 9.axb3 Ld7 10.b4! Sxe4! 11.Dxa5 b6 12.Da4! cxd5 13.Lb5 med liten fördel för vit. Skulle han verkligen hitta rätt i dessa komplikationer. Jag hann inte fundera på en bensträckare innan svaret kom.
8...b5!?
Jag hade inte hunnit skriva b4 i protokollet förrän han greppat sin b-bonde. Jag förstod genast att även han hade kollat på det här hemmavid och att det nu blivit ett envig mellan mitt gamla Fritzprogram och hans mera moderna analysprogram, kanske Komodo eller Stockfish. När jag äntligen fått in en prepp – Bengt Hammar: ”Jag har aldrig fått in en prepp.” – så kontrade motståndaren med en ännu grundligare prepp. Tillbaka till vardagen efter ett tillfälligt besök i himmelriket.
9.Dxa5 Dxa5 10.bxa5 cxd5 11.exd5 Sxd5 12.Ld2 Sb4 13.Kd1 Lf5 14.a3 Sc2 15.Ta2 Sd4 16.Sc3 0-0-0 17.Sge2 b4 18.axb4 Lxb4?
Så långt hade jag faktiskt klarat komplikationerna bättre än han och här fanns möjligheten att få klar fördel med 19.Sxd4! (Tanken att åter ge honom förbundna fribönder kändes inte bra. Skillnaden mellan en amatör och en stormästare är väl att den senare räknar och räknar i stället för att känna efter.) 19...exd4 20.Se4 Lxd2 21.Kxd2 d3 22.Ta4 och svarts fribönder är under kontroll samtidigt som vit kan ha gott hopp om att få sina två outvecklade pjäser i spel. Svart har inte tillräcklig kompensation för pjäsen. Något sådant hade varit en återgång till himmelriket. Olyckligtvis ”kände” jag för att dra undan kungen från d-linjen och efter 19.Ke1? Sb3 20.Ta4 Sc5 21.Txb4 Sd3+ 22.Kd1 Sxb4 23.Sc1? Td7 kunde jag aldrig slingra mig ur hans grepp. Hela partiet.
* * * * *
Anish Giri segrade i Reykjavik Open och Sjachrijar Mamedjraov i Sjamkir. Sedan begav sig båda iväg till ryska lagmästerskapet i Sotji. Länkarna är på plats i den oumbärliga högerspalten. Det vimlar av godbitar i Sotji. Varsågoda, ta för er. Och ikväll startar Kvibergspelen i Göteborg.
