måndag 17 december 2018

London Chess Classic

Hikaru Nakamura, vinnare av Grand Chess Tour 2018. Foto: Lennart Ootes

I kommentatorstudion i Saint Louis räknade Yasser Seirawan ihop hur många remier i klassiskt schack som Fabiano Caruana noterat i följd: de tre sista ronderna i Batumi-OS, de tolv VM-partierna och nu fyra partier i GCT-slutspelet. Summa: nitton. Maurice Ashley mildrade det hela genom att tillägga att Caruana vann flera fina partier i Batumi, men det var rätt uppenbart att båda var besvikna över sviten.

Alla klassiska partier i GCT-slutspelet i remistinna London slutade med delad poäng, så det var i tredje dagens snabbschack och blixt som det fick koras matchvinnare. Nu var ställningen oavgjord både i finalen Hikaru Nakamura–Maxime Vachier Lagrave och i bronsmatchen Fabiano Caruana–Levon Aronian när två blixtronder återstod.

I matchen om tredjepriset vann Caruana de två sista blixtpartierna. Efter remi i näst sista partiet vann Nakamura det sista partiet mot MVL och i Saint Louis försökte man glädjas åt slutdraget. Man lyckades sådär.

Hikaru Nakamura – Maxime Vachier Lagrave 
Vit drar

I det andra försöket fann Nakamura 29.Lg4 och MVL gav naturligtvis upp med tanke på en hotande gaffel på h6. Det går för övrigt att kasta om dragen om man är ute efter att erövra damen. Det slutdraget säkrade förstapriset på 120 000 dollar, medan MVL fick nöja sig med 80 000. I bronsmatchen stod 60 000 och 40 000 på spel.

Det verkar inte vara en strålande idé att samla världens bästa spelare i en turnering, vilket är tanken i Grand Chess Tour, åtminstone inte om man är ute efter ”publikvänligt” spel. När de bästa samlas sätts säkerheten i första rummet. I Wijk aan Zee blandar man däremot spelare ur världseliten med kryddstarka något lägre rankade spelare, och det är ett koncept som ger mer utrymme för schackliga klacksparkar och tunnlar. Magnus Carlsen kommer sannolikt inte att spela tretton remier i Wijk aan Zee. Det blir säkert mycket roligare där än i London.

Magnus Carlsen och hans sekundanter Jan GustafssonPeter Heine Nielsen och Laurent Fressinet kommenterade sista dagens spel i Grand Chess Tour - kolla här!

Partierna
Direktsändningen från Chess24

Det mest lustfyllda i London, åtminstone ur svensk synvinkel, är Karlstadjunioren Daniel Johnsons underbara parti i sista ronden i London Fide Open.

Daniel Johnson – Federico Rocco
Semi-Slaviskt
1.d4 d5 2.c4 c6 3.Sc3 Sf6 4.e3 e6 5.Sf3 Sbd7 6.Ld3 dxc4 7.Lxc4 b5 8.Le2 a6 9.e4 b4 10.e5 bxc3 11.exf6 Lb4
Svart slår vakt om bonderovet. 11...Sxf6 12.bxc3 är en mindre dramatisk fortsättning.
12.0-0 Sxf6 13.bxc3 Lxc3 14.Tb1


Vit har ett utvecklingsförsprång i kompensation för bonden. Kontrollen över b-linjen gör att löparen på c8 har vissa problem att komma i gång.
14...0-0 15.La3 Te8 16.Dc2
Det öppnar för slag på d4. Alternativet är 16.Tb3.


16...Sd5
Svart ratar 16...Lxd4 17.Sxd4 Dxd4 som bäddar för 18.Lb2 följt av Lxf6.
17.Lc4 La5 18.Ld3 g6


19.Se5
Efter 19.Dxc6 Ld7 har svart löst problemet med vitfältarens utveckling.
19...Ld7 20.Tb7 Lc7 21.Ld6 Dc8
Efter 21...Lxd6 22.Txd7 Db8 23.Tb1 måste svart spela det till synes riskabla 23...Sb4, men efter till exempel 24.Dd1 Lxe5 25.dxe5 a5 26.a3 Dc8 har svart överlevt krisen.


22.Txc7! Sxc7 23.Sxg6! hxg6 24.Lxg6 e5?
Det går inte att slå tillbaka på g6 för matt i två, men 24...Tf8! ger praktiska räddningschanser. Datorerna pekar dock på att vit vid bästa spel vinner i långa loppet.


25.Lxf7+!
Det visar sig att vits tre resterande pjäser räcker för att sätta matt.
25...Kxf7 26.Dh7+ Ke6 27.dxe5 Tg8 28.Dh6+


28...Kf7
Eller 28...Kd5 29.Td1+ Kc4 30.Df4+ Kc3 31.Dc1 matt.
29.Df6+ uppg.

Daniel fick ihop 6 poäng mot kvalificerat motstånd och höstade in hela 118 elopoäng. Wow. Tiger Hillarp Persson och Jonny Hector tog 7 respektive 6 poäng. Anna Cramling Bellon tog 3 poäng på de 6 partier hon spelade. Jules Moussard och Nicholas Pert delade förstapriset på 7,5 poäng.

Resultat och partier.