Foto: Lars Grahn
I första partiet spelade Magnus Carlsen på i omkring femtio drag med tre bönder mot två i ett tornslutspel. När Fabiano Caruana fick upp tornslutspelet med tre bönder mot två i andra partiet så spelades bara ett halvdussin drag innan man tog remi. Nils förklarade skillnaden i inställning: ”Carlsen försöker ofta skapa problem för motståndaren: han spelar långa partier, går runt, förvirrar, ställer frågor, ger problem att lösa, medan Caruanas inställning till schack är mycket mer vetenskaplig. Han vill göra de bästa dragen och blir det remi så blir det remi. Han spelar lite mer korrekt, om man säger, lite mindre praktiskt. Hans inställning: om ställningen är remi – varför spela vidare?”
Tredje partiet
Caruana–Carlsen
1.e4 c5
”Fördelen med att spela samma som i förra svartpartiet är att då är det bara det som behöver analyseras. Vi satt ju inte och kollade på vad som skulle spelas på 1.d4 eller något annat. Det lämnades därhän.”
2.Sf3 Sc6 3.Lb5 g6 4.Lxc6 dxc6 5.d3 Lg7
6.0-0
”I första partiet spelades 6.h3 och det är det som spelas mest. Det här är typiskt för matchspel. Det är tydligt att mot Sicilianskt hade han förberett Rossolimovarianten. Carlsen spelade 7...Sd7 och fick en bra ställning, så Caruana ville avvika dessförinnan. Men han kunde inte heller spela öppet Sicilianskt, för det hade han inte förberett. Det är för stort område att börja med direkt.
Han vill inte komma helt tomhänt så han försöker hitta något som är ungefär detsamma men inte riktigt. Han vill ha maximal överraskningseffekt med minimalt jobb, eller hur man nu ska förklara det. Det är en typisk twist i matchspel. Ungefär detsamma men inte identiskt, och det kräver lite annat bemötande. Om svart nu spelar på samma sätt med 6...Sf6 med idén Sd7 så har vit tjänat ett tempo genom att inte spela h2-h3. Då är det inte säkert att svart hinner med allt han vill göra. Nackdelen med kort rockad är att man inte längre kan rockera långt och det är ju en av vits viktigaste planer i ställningen. Carlsen valde att komma med ett ovanligt spelsätt efter att ha blivit överraskad.”
6...Dc7
”Det ger mening för han vill genomföra e7-e5 och sedan utveckla springaren till f6. Det är kanske lite tidigt att bestämma var damen ska stå i stället för att göra ett utvecklingsdrag.”
7.Te1
”Idén är att på 7...Sf6 gör man 8.e5.”
7...e5
”Nu är det inte klart vad tornet gör på e1 eftersom idén ofta är att spela f2-f4. Han får i stället genomföra den andra idén: a3 följt av b4.”
8.a3 Sf6 9.b4 0-0
”Han offrar alltså bonden på c5. Efter 10.bxc5 Sd7 11.Le3 f5 följt av f5-f4 får svart ganska mycket spel. Det är inte säkert att vits merbonde är särskilt viktig. Svart spelar på angrepp och det tar lång tid för vit att uppnå något på damflygeln där det är låst. Caruana valde utveckling i stället.”
10.Sbd2 Lg4
”Lite trist, men efter 10...cxb4 11.axb4 är a-linjen öppen och efter Lb2 är e5-bonden lite mjuk. Det är svårt för svart att hitta en bra plan. Trots att man blir av med dubbelbonden så löser det inte de positionella problemen. Om man spelar Rossolimovarianten så är det väl ungefär något sånt man vill ha med vit.”
11.h3 Lxf3 12.Sxf3 cxb4 13.axb4
13...a5
”Ett drag som datorerna verkligen inte gillar. Tanken är att ju fler bönder man byter av desto mindre möjligheter har vit att åstadkomma något. Här försöker Carlsen forcera remin."
14.bxa5 Txa5
”Här är alla överens om att Caruana gjorde ett grovt fel med 15.Ld2. Han borde ha slagit av på a5 följt av Ld2.”
Presskonferensen efter partiet.
VM-partierna kommenterade av Simon Williams, Daniel King och Sjakkfantomet.
* * * * *
Seriespel här och där
Bundesliga rond 3 – närmast kameran: Romain Edouard mot Ulf Andersson. Bakom dem: Zahar Efimenko mot Jan Timman. Foto: Georgios Souleidis
När jag roade mig i Bled missade jag att följa rond 3 och 4 i tyska Bundesliga och rond 3 i danska elitserien.
I Bundesliga fanns veteranerna Jan Timman och Ulf Andersson med i Düsseldorfer SK:s laguppställning i rond 3. Båda kammade noll i förlustmatchen mot SV Werder Bremen. Nästa dag stod Ulf över medan Jan blev matchvinnare mot SV Mülheim Nord. Han spelade Kungsindiskt i förhand. Det fick mig att tänka tillbaka på ett av Bobby Fischers konstverk med samma öppning: Fischer–Myagmarsuren, Sousse 1967.
Jan Timman, Düsseldorfer SK – Michael Feygin, SV Mülheim Nord
Kungsindiskt i förhand
1.Sf3 d5 2.g3 Sf6 3.Lg2 e6 4.0-0 Le7 5.d3 0-0 6.Sbd2 c5 7.e4 Sc6 8.De2 b5 9.Te1 a5 10.c3 La6 11.e5 Sd7 12.a4 Sb6 13.axb5 Lxb5 14.h4 a4 15.Sf1 Sa5 16.Lf4 Sb3 17.Tab1 c4 18.d4 a3 19.bxa3 Txa3 20.S1h2 Sa4 21.Dc2 Da5 22.Lg5 Te8 23.Lxe7 Txe7 24.Sg5 g6 25.Te3 Sa1 26.Dd2
Det ingår i standardreceptet att vit angriper på kungsflygeln och att svart skapar motspel på damflygeln. Den svarta pjäskoncentrationen på damflygeln är verkligen påtaglig. En möjlig fortsättning är 26...Sb3 27.Dc2 Sa1 med dragupprepningar och remi. Men då hade partiet inte platsat här. Feygin inkasserade på c3.
26...Sxc3?! 27.Txc3!
27...Txc3?
Efter 27...Dxc3 28.Df4 får svart överge löparen på b5 och aktivera damen i försvaret med 28...Dd3 eller 28...Dc2. Det är enda chansen i en besvärlig ställning.
28.Sxh7!! Kxh7
Eller 28...f5 29.Sf6+ Kg7 30.h5 med avgörande angrepp.
29.Sg4
29...uppg.
Damen och springaren klarar av mattsättningen i stort sett på egen hand.
När SG Turm Kiel vann mot MSA Zugzwang i rond 3 så bidrog Jonny Hector med sin vinst. Nästa dag mot Eduardas Rozentalis släppte Jonny till remischackar i ett slutspel med dam plus två förbundna bönder mot ensam dam i matchen mot BCA Augsburg, som vann med 5,5–2,5.
Resultat och partier.
Det får bli något om danska elitserien i nästa inlägg.
