Åke Stenborg mot Lothar Schmid vid zonturneringen i Dublin 1957.
Foto: Joe Keenan / Irish Chess Union
Det börjar dra ihop sig. Jag kan inte riktigt uppskatta Guinness från Bolaget, men Sydsvenskans fotograf Peter Frennesson har försäkrat mig att detta öl är godare serverat från fat i Dublin. Och jag vet av erfarenhet att miljön spelar roll i sådana sammanhang. Vad gäller hålen i min öppningsrepertoar så hinner jag inte täppa till dessa, men förhoppningsvis lyckas jag hålla skutan flytande.
Från det stela ”Dear Sir” med beskedet att jag inte var välkommen till grupp A i Krakow till ett varmt ”Hi Lars” från turneringschefen John McMorrow i Dublin är skillnaden himmelsvid. John har uttryckt förhoppningen att det blir en svensk invasion i Dublin, men så här några veckor före avfärden är invasionsstyrkan begränsad till en kvartett bestående av Björn Ahlander i en av IM-turneringarna, Petra Olsson som sekundant och hejaklack, Bengt Hammar och jag i det öppna irländska veteranmästerskapet. Kan vi räkna med förstärkning? Vi avreser från Kastrup den 30 december. Turneringarna spelas den 2–6 januari – se inbjudan här.
John McMorrow räknar med ett deltagarantal i samma storleksordning som senast, det vill säga omkring 200 spelare totalt varav ett 40-tal i veteranmästerskapet. Förutom en GM-turnering, två IM-turneringar och veteranmästerskapet blir det ett antal tiomannagrupper där spelarna sorteras in efter elotal.
För egen del föredrar jag att ställa upp som underdog. Säkert kommer veteranmästerskapet att fyllas på efter hand med högre rankade spelare, men för tillfället är Bengt och jag topprankade ...
När jag i början av detta år skrev att Michael de Verdier hade vunnit en IM-turnering i Dublin anade jag inte att jag skulle vara på väg dit i slutet av året. Vad gäller svenska spelare i västerled så var Åke Stenborg med i zonturneringen i Dublin 1957. Året innan blev han Sverigemästare och vid Moskva-OS 1956 satt han på bord 2 efter Gideon Ståhlberg.
Det fanns två förhandsfavoriter i zonturneringen 1957: Ludek Pachman och Svetozar Gligoric. Det var arton deltagare och turneringen pågick i tre veckor. Pachman vann turneringen med Pal Benkö som tvåa och Gligoric som trea. Dessa tre kvalificerade sig till den klassiska interzonturneringen i Portoroz 1958 där Gligoric kom tvåa efter Michail Tal. Men det var nära att Gligoric inte gick vidare från Dublin och det var en förlust mot tiondeplacerade Stenborg som höll på att ställa till det för den blivande VM-kandidaten. Det blev en notis om det i TfS och partiet kom inte med. Här repareras den skadan.
Svetozar Gligoric – Åke Stenborg
Nimzoindiskt
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.e3 c5 5.Ld3 0-0 6.Sf3 d5 7.0-0 Sc6 8.a3 Lxc3 9.bxc3 dxc4 10.Lxc4 Dc7 11.Lb2 e5 12.h3 Td8 13.La2 De7
Efter 13...Lf5 med möjlighet att backa till g6 hade vit varit mindre angelägen att sätta press på f7.
14.Sg5 Tf8 15.d5
15...Sa5
Sämre är 15...Sxd5 16.Sxf7 Le6 17.Sh6+ gxh6 18.Lxd5.
16.c4 Se8 17.Sf3 e4
Samtidigt som löparen på b2 får fri sikt förmörkas tillvaron för löparen på a2.
18.Sd2 Sd6
En blockadspringare à la Nimzowitsch är på plats och trycket mot c4-bonden ökar.
19.Dh5 f6 20.f3 Lf5 21.Tae1 b6 22.Dh4 Tae8 23.g4 Lc8 24.f4 La6 25.Tc1 Dd7 26.f5
En kritisk ställning.
26...h6
Svart kunde ha omringat c4-bonden med 26...Da4 men då kan vit skapa motspel med 27.g5. Det är oklart. Svart kunde också ha satsat på 26...b5!?.
27.Dg3 Te7
I stället för att genast skapa motspel på damflygeln ordnar han en flyktväg för kungen dit. En svår avvägning mellan två olika planer.
28.h4 Kf7
29.Tf4?
Han har bestämt sig för att omringa e4-bonden. Det hade varit bättre att dra på med 29.g5! hxg5 30.hxg5 och då faller 30...Sxf5? på 31.Txf5! Dxf5 32.gxf6 gxf6 33.Tf1.
29...Ke8 30.Dg2 Kd8 31.Sxe4 Tfe8
Vart ska den hotade springaren ta vägen. Svart står på vinst efter 32.Sxd6? Dxd6.
32.Sxf6! gxf6 33.Lxf6 Kc7 34.Lxe7 Dxe7 35.Dg3 De5 36.f6
Svarts kung har slunkit undan och Gligoric får sätta sitt hopp till f-bonden. Stenborg finner tiden mogen att skörda på c4.
36...Saxc4 37.Lxc4 Lxc4 38.f7 Tf8
39.g5?
Det är frestande att marschera fram med g-bonden men det visar sig snart att det finns en klar avigsida med att genast påbörja den planen. Det var nödvändigt att förbereda frammarschen med att eliminera löparen, men det är inte något som man snyter fram i trolig tidsnöd: 39.Tcxc4! Sxc4 40.g5 Sxe3 41.g6 Sxd5 42.g7
analys
42...Sxf4 43.Dxf4 Dxf4 44.gxf8D Dg3+ och evig schack.
39...hxg5 40.hxg5 Lxd5
Löparen klarade livhanken och tilldelas nu en avgörande roll.
41.g6 Th8
Man anar en katastrof för vit på h1.
42.Tf3
Inte 42.f8D Th1+ 43.Kf2 Db2+ med matt.
42...Th1+!
En avgörande schack. På 43.Kxh1 följer 43...Dxg3. Vits förbundna fribönder kom inte tillräckligt långt.
43.Kg2 Lxf3+ 44.Kxf3 Dd5+ 45.e4 Dxe4+ 46.Kf2 Dd4+ 47.Kg2 Txc1
48.Df3
Eller 48.f8D Tg1+ 49.Kh2 Txg3 50.Kxg3 Dg1+ med lätt vinst.
48...Dd2+ 49.uppg.
Till exempel 49.Df2 Dg5+ 50.Kh2 Se4
analys
51.f8D Dh5+ 52.Kg2 Dh1 matt.
Med hopp om mer glädje i januari.
* * * * *
■ Jonny Hector har varit stamgäst i den öppna turneringen i London Chess Classic på senare år, men han var inte med den här gången. Juniorerna Rameshbabu Praggnanandhaa och Anton Smirnov delade förstapriset på 7,5 poäng. Längre ner i resultatlistan finns Peter Korning och Daniel Johnson på 4,5 respektive 3 poäng.
Lars Madebrink ställde upp i A-gruppen i Benidorm för spelare med maxrankning elo 2300 och kom i mittfältet på 4,5 poäng. Ungraren Nahun Gavarrete hade prick 2300 och det var han som inkasserade förstapriset. Weine Nilsson och Jörgen Alfvén tog 5,5 respektive 4,5 poäng i B-gruppen för spelare med max elo 2000.
