JESPER HAMARK:
Stieg Larssons Milleniumsaga fick till slut en fortsättning. Ett arv som förvaltas eller en grav som plundras? Själv lutar jag mest åt plundring och beslöt därför att inte köpa Norstedts och David Lagercrantz ”Det som inte dödar oss”. Men så i lördags gick jag till biblioteket med ungarna och då stod den där. På bästa plats, omöjlig att missa. Kortlån, sju dagar. Det var liksom inte mitt fel.
Det är som på Larssons tid: spännande och med överlastade karaktärer. Mikael Blomqvist är outhärdligt god och duktig. Lisbeth Salander är lika overklig men roligare. Tunn som ett streck nitar hon vilken bjässe som helst, hon hackar NSA och hon spelar schack som en förening av Petrosian och Tal fast hon aldrig tycks ha tränat.
Sådana förmågor kan vara bra att ha. Som på lokala klubben där Salander psykiskt bryter ned stark schackspelare/otrevlig typ med magnifikt damoffer. Offret leder inte till matt i tre men väl till långsiktig positionell kompensation och stark schackspelare/otrevlig typ förstår först inte vad som händer. Sakta, sakta tar Salander över. Efteråt erkänner en knäckt motståndare allt skumrask han gjort och Salander kan rusa vidare i sin jakt på den stora ondskan.
Klart jag ville hitta en Salander också bland EM-spelarna. På sagoön, var annars? Jag gjorde inte det, inte just denna dag. Men jag hittade en Valentina Gunina. Hon lider inte av några svårare fördomar.
Valentina Gunina, Ryssland – Petra Papp, Ungern
Vit drar
Öh, kan man spela så med bönderna? Klart man kan, tyckte ryskan och följde upp med 13.h4!?. Gunina vann partiet och hennes lag matchen mot Ungern med 3–1.
Sverige mötte Lettland och för blågula supportrar blev det en trist historia, 0–4. En kort stund fantiserade jag ändå om oavgjort: Inna Agrest såg ut att få remichanser, Emilia Horn stod kanske inte bättre men hade trenden på sin sida, och i Nina Blazekovics parti var tre resultat möjliga. Men det var inte Sveriges dag.
Dagens stora drabbning i öppna klassen var förstås Frankrike–Ryssland. Frankrike, bara en matchpoäng efter Ryssland och med Maxime Vachier-Lagrave i kalasform.
På förstabordet spelade Peter Svidler en udda variant i Grünfeldindiskt. Vachier-Lagrave blev uppenbart överraskad men inte provocerad. Han drack sitt te och öppnade en bar. Efter en kvart var mellanmålet uppätet och med händerna fria kunde fransmannen både göra sitt åttonde drag och trycka på klockan. Tiotalet drag senare såg det fint ut för Svidler men långt in i tredje timmen blev han tillbakapressad. Nog kändes det som att Vachier-Lagrave kunde ökat pressen ytterligare men Svidler försvarade sig hur som helst bra och partiet slöt remi. Samtidigt blev Laurent Fressinet nedspelad av Alexander Grisjtjuk och det gav Ryssland segern med 2,5–1,5.
Sverige ställdes mot Slovenien och Nils Grandelius mot legendaren Alexander Beliavsky. Balansen rubbades aldrig, eller åtminstone inte tillräckligt mycket: remi. En jämn remi blev det också för Tiger Hillarp Persson. Det var svartspelarna som avgjorde till Sveriges fördel. Jonathan Westerberg valde en ovanlig uppställning mot Reti-Engelskt och såg ut att jämna ut snabbt. När motståndaren Jure Skoberne spelade väl ambitiöst i centrum tog Westerberg över, och efter 20 drag fick han in en fining:
Jure Skoberne, Slovenien – Jonathan Westerberg, Sverige
Svart drar
På 21.Sxc3 följer 21...Se3 och svart är på gång att ta över diagonalen a8-h1 med damen. Skoberne föredrog
21.Lf3
Men efter
21...c2
stod Westerberg klart bättre och släppte aldrig greppet.
Till en början flyttade Luka Lenic och Emanuel Berg runt pjäserna ganska stilla. Men som om Berg till slut fick nog, satte han igång ett våldsamt angrepp mot vits kung.
Luka Lenic, Slovenien – Emanuel Berg, Sverige
Svart drar
23...f5!
Först en bonde…
24.exf5 gxf5 25.Lxh6 f4 26.Lxg7 Dxg7 27.g4
27...Lxg4?!
... och sen en pjäs. Här fanns möjligheten 27...Sg3+! 28.hxg3 fxg3 (datorns variant, inte bloggvikariens). Kanske är det balans, exempelvis 29.Se4 Dh8 30.Sxg3 Sf2+ 31.Kg1 Sh3+ med remischackar.
28.fxg4 Dxg4 29.Le4?
Vit tappar kontrollen över g3-rutan. Efter 29.Se4 är det inte lätt för svart att visa upp kompensation för pjäsen. Å andra sidan: Lenic var satt under hård press och då är svårt att hitta rätt.
29...Sg5!
Nu har vit stora problem.
30.Dd3
30.Dc2 var bättre; därifrån har damen koll på andra raden.
30...f3 31.Se3 Sg3+! 32.hxg3 Dh3+ 33.Kg1 Dxg3+ 34.Kh1 Dh3+ 35.Kg1 Dg3+ 36.Kh1 Dh4+ 37.Kg1 Sh3+ 38.uppg.
Sverige – Slovenien 3 – 1
Nils Grandelius – Alexander Beliavsky remi
Emanuel Berg – Luka Lenic 1-0
Tiger Hillarp Persson – Jure Borisek remi
Jonathan Westerberg – Jure Skoberne 1-0
Sverge – Lettland 0 – 4
Inna Agrest – Dana Reizniece-Ozola 0-1
Jessica Bengtsson – Laura Rogule 0-1
Angelina Fransson – Ilze Berzina 0-1
Nina Blazekovic – Katrina Skinke 0-1
Ställningen efter sju ronder
Öppen klass
Damklassen
* * * * *
ÁSKELL ÖRN KÁRASON:
Efter VM-matchen 1972 rådde det riktig schackfeber i Island. På arbetsplatser spelade man schack på kafferasterna och överallt i samhället hade man radion påslagen för att kunna följa partierna drag för drag. Alla hade naturligtvis åsikter om de två huvudaktörerna och deras agerande i stort och smått – vad jag minns fick den gentlemannalike Spasskij avsevärt större uppslutning än hans excentriske motståndare.
Deltagandet i traditionella turneringar och klubbverksamhet sköt i höjden och intresset bland barn och ungdomar var mycket stort. I denna atmosfär utvecklades bland andra de spelare som under kommande decennier skulle försvara landets färger i schackvärlden med stor framgång. I olympiader kom lilleput-Island således på femte plats í Dubai 1986, åttonde plats i Novi Sad 1990 och sjätte plats i Manila 1990. Efter olympiaden i Jerevan 1996, där Island kom tolva, beslutade Johann Hjartarson, Margeir Petursson, Jon Arnason och Helgi Olafsson – ofta kallade “de fyras gäng“ – att sluta som schackproffs. Trots att de var avlönade av den isländska staten som aktiva stormästare såg de en bättre framtid för sig och sina familjer i civil karriär, där de sedan har haft stora framgångar. Johann arbetar som jurist och ansvarar för internationella patentfrågor hos geneforskningsföretaget deCode Genetics, Margeir har varit verksam i finansvärlden och driver nu en finansbank med huvudkontor i Lviv, Ukraina, där han är bosatt stor del av året. Jon Arnarson har också haft framstående positioner inom bank- och pensionsfondväsenet i Island. Endast Helgi har fortsatt att jobba med schack, som tränare och föreståndare för den statliga schackskolan i landet.
Själv var jag med i många olympiader som kapten för det isländska laget och kom senare at tilträda posten som president för Schackförbundet i slutet av 1900-talet. Då märkte man tydligt hur traumatiskt det var för schacklivet att dess största stjärnor lämnade arenan så plötsligt. Schacksporten försvann ur rampljuset och ett värdefullt schackarv gick upp i rök; ”de fyras“ enorma erfarenhet och kunskap blev svårt att överföra till nästa generation. Utvecklingen i schackvärlden, bland annat i Asien, och de de gamla Sovjetstaternas framfart bidrog också till att Island inte längre räknades som någon större makt i schackvärlden – en gyllene epok var förbi.
Nu när vi har samlats igen i Laugardalshöll och arrangerar ett stort schackevenemang 47 år efter den historiska VM-matchen hoppas vi naturligtvis på en ny popularitetsvåg. Det lär inte inträffa i samma skala som då, men det är uppenbart att ”de fyras gäng”, med altmeister Fridrik Olafsson som femteman i ”Iceland Legends”, drar till sig uppmärksamheten. Plötsligt visar de stora medierna sitt intresse igen. Nu handlar det alltså om de forna VM-kandidaterna Fridrik och Johann och deras lagkamrater. En Magnus Carlsen syns också till, inte alltför lycklig, men förstalaget i öppen klass (Stefansson, Steingrimsson, osv) kommer i skymundan. De är mindre kända, och de har visst aldrig varit där framme och slagits med de stora grabbarna ...
I verkligheten har bägge lagen haft det ganska tufft i nedre delen av tabellen och ligger efter sex ronder ungefär på rätt plats enligt sin ranking. I sjätte ronden lyckades förstalaget vinna stort mot tuffa färingar (som för övrigt debuterar i detta sammanhang) med 3,5–0,5 och därmed ta sig förbi Legends som fick stryk av Moldavien med 1–3. Där hade man hoppats på ett bättre resultat, speciellt med tanke på att Arnason verkar vara i slag. Nu lyckades han inte föra sitt angrepp till seger mot Iordachescu och hans ställning rasade ihop. Det blev likaså förluster för Helgi Olafsson och Petursson. Det var istället Hjartarson som visade en glimt av sin forna styrka:
Johann Hjartarson, Iceland Legends – Dmitrij Svetusjkin, Moldavien
Vit drar
Vit har länge haft ett litet övertag, men fick ge kvalitet för att stävja svarts motspel. Nu får svart fullt upp med att både stoppa den framryckande b-bonden och gardera sin bondekedja på kungsflygeln. Efter 49.Le2! blev de uppgiften för svår. Hela partiet.
* * * * *
Svenska resultat vid veteran-VM i Acqui Terme.
