Dusten mellan Vladimir Kramnik och Magnus Carlsen slutade i remi. Foto: Alina L'Ami
Igår slog Magnus Carlsen ett personligt rekord: 131 drag mot Santosh Vidit är det längsta parti han spelat. Det tidigare rekordet var 123 drag mot Anish Giri. Och apropå Giri: hans 20 remier i följd hånades här och där. Idag noterade Carlsen sin 21:a remi i följd i långpartier. Det är säkert ett rekord som världsmästaren gärna hade sluppit. Liksom igår satt han med en merbonde som var rätt värdelös. Vladimir Kramnik har haft en kämpig start i turneringen men han höll remi mot Carlsen.
Dagens vinnare: Vidit och den tidigare remikungen Giri. Det såg ut som om Vidits merbonde mot Jorden van Foreest inte skulle vara till någon glädje med tanke på att det var ett slutspel med olikfärgade löpare, men …
Santosh Vidit – Jorden van Foreest
Svart drar
Svart ska spela 36...Ld1 för att inte släppa in vits kung via f4. I partiet följde i stället 36...La4 37.c7+ Kd7 38.g4 g6 39.Kf4 och det barkade åt skogen för van Foreest. Hela partiet.
Vad gäller Giris vinst mot Richard Rapport hänvisas till Peter Svidlers utsökta kommentarer.
Rond 5 spelas i Alkmaar och flytten medför att ronden startar en halvtimme senare än normalt.
Partierna
Spelarintervjuer
Rond 4
Magnus Carlsen – Vladimir Kramnik remi
Sjachrijar Mamedjarov – Jan Nepomnjasjtjij remi
Richard Rapport – Anish Giri 0-1
Vishy Anand – Tejmur Radjabov remi
Jan-Krzysztof Duda – Sam Shankland remi
Ding Liren – Vladimir Fedosejev remi
Santosh Vidit – Jorden van Foreest 1-0
Ställningen efter fyra ronder:
Jan Nepomnjasjtjij 3; Vishy Anand, Ding Liren, Anish Giri och Santosh Vidit 2,5; Magnus Carlsen, Tejmur Radjabov, Sjachrijar Mamedjarov, Jan-Krzysztof Duda och Sam Shankland 2; Richard Rapport och Vladimir Fedosejev 1,5; Jorden van Foreest och Vladimir Kramnik 1 poäng.
Rond 5 (onsdag kl. 14)
Jorden van Foreest – Magnus Carlsen
Vladimir Fedosejev – Santosh Vidit
Sam Shankland – Ding Liren
Tejmur Radjabov – Jan-Krzysztof Duda
Anish Giri – Vishy Anand
Jan Nepomnjasjtjij – Richard Rapport
Vladimir Kramnik – Sjachrijar Mamedjarov
* * * * *
Foto: Max Wahlund
MAX WAHLUND:
Efter gårdagens blålila remiöga mot en norsk junior var jag mycket nöjd med att se att det idag åter var dags för en holländsk pensionär, som det ska vara. Denne verkade föredra att försvara sig med den svarta sidan av Maroczy. Jag gillar i och för sig den vita sidan, men det kan bli sega historier. Varför inte istället pröva uppställningen den norska killen använde mot mig? Sagt och gjort, jag öppnade med d4, Sc3, snabbt ut med alla damflygelns pjäser och lång rockad. Nästan lite oförskämt. (Att Peter Svidler senare på kvällen skulle döma ut öppningen som en bluff var ännu obekant.) Min stackars motståndare blev fullständigt chockad och visste inte hur han skulle reagera på detta barbariska beteende. Han krönte en ganska förvirrad öppning med att ge bort en pjäs i 13:e draget. Tack så mycket, gratispoäng och ledning i gruppen. Nu blir det finalparti i morgon mot ännu en holländsk pensionär. Känns hoppfullt!
Idag var det lite mindre folk än vanligt i spellokalen av nån anledning. Man brukar ha svårt att komma fram till den ”disk” som skiljer åskådarna från stormästarna men nu var det inga problem. Kanske Tata Steel (företaget alltså) har kallat in arbetarna att jobba extra?
Det är lätt att glömma att Tata Steel för folk här framför allt förstås är ett stålföretag och stor arbetsgivare, och bara i andra hand en schackturnering en gång om året. Jag hade definitivt inte insett det i fjol när jag klev av tåget i staden Beverwijk. Jag tyckte att jag var smart när jag hörde några medpassagerare av asiatisk härkomst prata sinsemellan om att de skulle till Tata Steel. När de dessutom styrde stegen mot en inhyrd minibuss tyckte jag att det måste vara min turdag. Med sedvanlig skamlöshet frågade jag: ”Åker ni till Tata Steel?” ”Eh, ja...?” och svingade mig in i baksätet. Den där konstiga typen får väl åka med, tyckte de.
Femton minuter senare stannade bussen framför en gigantisk byggnad inne på stålverksområdet och jag insåg mitt misstag. Det var bara att betala chauffören för att åka vidare till staden Wijk aan Zee …
Staden, eller byn kanske. Här finns verkligen inte mycket annat än stål och schack. Och några djur. Jag har redan berättat om geten på min gata. Hela samhällets geografiska centrum utgörs av en enorm hästhage där hästar går och betar. Här finns även nån sorts väldiga uroxe-liknande kreatur i de gräsbevuxna dynerna ner mot havet.
Kanske är det för att skydda djurlivet som det just nu pågår en poster-kampanj i det lilla samhället mot just Tata Steel? ”Stoppa utsläppen” och ”Tata Steel hotar vår hälsa” står det på lapparna som är uppklistrade runtom i byn.
Kort sagt, Wijk aan Zee är som andra städer … fast just nu med en ovanligt hög snittrankning i schack.
I morgon åker toppgruppen på turné till Alkmaar en bit norrut. Då sjunker snittrankningen i stan och det blir ännu lugnare i spellokalen.
