måndag 13 juli 2009

Uppgjorda remipartier

Det förekommer inte så sällan och i olika utföranden: uppgjorda remipartier. I den i går avslutade GM-turneringen i Berlin väckte remin mellan Raj Tischbierek och Elisabeth Pähtz upprörda känslor. Faktiskt spelades samma parti för ett antal år sedan mellan Tischbierek och Elisabeths pappa, IM Thomas Pähtz. Det partiet ”utkämpades” i DDR-mästerskapet 1990. Hon gick alltså i pappas fotspår.

Elisabeth Pähtz
Raj Tischbierek

Dambondeöppning
Berlin 2009
1.d4 d6 2.Dd2 e5 3.a4 e4 4.h3 f5 5.Df4 Le7 6.Dh2 Le6 7.Ta3 c5 8.Tg3 Da5+ 9.Sd2 Lb3 10.d5 Lh4 11.c4 e3 12.f3 f4 patt



Turneringsledningen grunnade på saken och beslöt att tilldela båda spelarna en varning, men de fick behålla sina halvor. Raj Tischbierek är redaktör för tyska tidskriften Schach och det kan bli intressant att se hur han presenterar sitt skämt i nästa nummer.

Det leder vidare till en historia från Student-VM för lag i Graz 1972.

Robert Hübner, Västtyskland
Ken Rogoff, USA
Engelskt (?)
Graz 1972
1.c4 remi

Domaren Jaroslav Sajtar menade att han inte kunde betrakta det som ett parti, och visst skulle det vara lite märkligt om man kunde inkassera en halv poäng utan att göra ett enda drag? Han beordrade ynglingarna att spela ett nytt parti. De satte sig motvilligt ner och började om från början.

Robert Hübner, Västtyskland
Ken Rogoff, USA
Engelskt (?)
Graz 1972
1.c4 Sf6 2.Sf3 g6 3.Sg1 Lg7 4.Da4 0-0
Bonden på d7 är som synes övergarderad, och ändå …


5.Dxd7 Dxd7 6.g4 Dxd2+ 7.Kxd2 Sxg4 8.b4 a5 9.a4 Lxa1 10.Lb2 Sc6 11.Lh8 Lg7 12.h4 axb4 remi
Undrar om Harvardprofessorn Rogoff vill kännas vid det partiet i dag ...

Sajtar log inte. Han beordrade återigen ett nytt parti. När schackuret startades för tredje gången uteblev Hübner och förlorade därigenom på w.o. Tyskarna protesterade och resultatet korrigerades till remi. Det beslutet opponerade sig Ungern emot varpå Rogoff och USA åter fick vinsten. Det påverkade medaljfördelningen. Ungern och Västtyskland slutade på samma partipoäng men ungrarna fick silver efter särskiljning.

En tredje episod är hämtad från SM i Göteborg 1975. Jag minns hur Lennart Schneider, pappa till Lars-Åke Schneider, upprymt berättade för mig om ett fantastiskt remiparti mellan hans son och Harry Schüssler. När jag fick se dragen kunde jag knappt tro mina ögon. Schüssler var känd för en mycket försiktig spelstil i Ulf Anderssons anda och här hade han kastat sig ut i ohyggliga komplikationer. Det var något som inte stämde.

Förklaringen fick jag snart av Schneider den yngre. De hade kopierat ett parti från en bok som kom ut året innan – Paul Keres: Dreispringerspiel bis Königsgambit (Sportverlag 1974) sid 31-34, ett korrparti Varady–Anders Larsson från 1960-61.

Harry Schüssler
Lars-Åke Schneider

Fyrspringarspel (C 47)
SM i Göteborg 1975
1.e4 e5 2.Sf3 Sf6 3.Sc3 Sc6 4.d4 exd4 5.Sd5 Sxe4 6.De2 f5 7.Sg5 d3 8.cxd3 Sd4 9.Dh5+ g6 10.Dh4 c6 11.dxe4 cxd5 12.exd5 Da5+ 13.Kd1 Dxd5 14.Lc4 Dxc4 15.Te1+ Le7



16.Txe7+ Kxe7 17.Se4+ Ke6 18.Df6+ Kd5 19.Sc3+ Kc5 20.b4+ Kxb4 21.Dd6+ Ka5 22.Da3+ Kb6 23.Dd6+ Ka5 24.Da3+ Kb6 25.Dd6+ remi

Bilden på Lennart Schneider (Foto: Hans Svedbark) togs i samband med SM i Göteborg 1975. En av huvudfrågorna på kongressen den gången var införande av rökförbud i spellokalerna. Det fattades inget beslut om förbud men väl en rekommendation om rökförbud. Lennart var emot rökförbud, om någon nu tvivlade på den saken.

Och vad gäller det försprång som Emanuel Berg hade inför andra SM-veckan i Kungsör. Det är ingenting emot vad Axel Ornstein hade den gången i Göteborg: han hade tre poängs ledning med tre ronder kvar att spela. Då fanns det en given Sverigeetta (Ulf Andersson) och en lika given Sverigetvåa (Axel Ornstein).

Följande dragföljd bildar det förmodligen vanligaste remipartiet på högsta nivå: 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0-0 Le7 6.Te1 b5 7.Lb3 d6 8.c3 0-0 9.h3 Lb7 10.d4 Te8 11.Sg5 Tf8 12.Sf3 Te8 13.Sg5 remi. Det partiet har Anatolij Karpov spelat som svart mot Robert Hübner, Turin 1982, John Nunn, Wien 1986, Murray Chandler, Bryssel 1987, Ljubomir Ljubojevic, Bryssel 1987, Andrei Sokolov, Bilbao 1987, Vasilij Smyslov, Moskva 1988 och Robert Hübner, Tilburg 1988. Den skulle möjligen kunna döpas till Karpovvarianten.