Jag var åter på väg till Köpenhamn. Lätt packning: två pennor, ett kollegieblock, en bok (Canetti: Rösterna i Marrakesh), ett äpple (okänd sort), min lilla digitalkamera (inte den stora fina som jag lånar av Calle) och den danska plånboken. Jag håller mig med två plånböcker; en med svenska kronor och en med danska. Ingen av dem är särskilt tung.
Väl framme blir det improviserad lunch avrundad med søde danske jordbær. Det är lustigt: när midsommarstången är fälld och den danska S:t Hans-häxan bränd på bålet, så halveras priset på jordgubbarna. Det är som att köpa julgranspynt strax efter jul. Lunchen intar jag på ett av mina nya favoritställen i Köpenhamn, på trädäcket utanför Det Kongelige Teaters nya byggnad, Skuespilhuset, nere vid hamnen. Jag sätter mig i skuggan och njuter av Öresundsbrisen. Till vänster över vattnet ligger Operahuset och till höger har vi inloppet till Nyhavn. Några jazzälskande vänner kommer över i kväll och då tänker jag föreslå att vi släcker törsten här i stället för i Nyhavn.
Dags att bege mig till utekaféet på Kultorvet för ett skrivpass. Kollegieblocket är visserligen batterifritt och kraschar aldrig, men ibland önskar jag att jag hade en minidator ...
Du kan få bilderna på denna blogg i större format om du klickar på dem.










I min föregående Köpenhamnsrapport gav jag min syn på säckpipor. Låt mig bara tillägga att jag föreslår samma inskränkningar för bruket av panflöjt.