fredag 17 augusti 2018

Manhems GM- och IM-turnering – dag 7

Johan-Sebastian Christiansen, Norges femtonde stormästare. Foto: Sören Svensson

Det var som sista sträckan i Tour de France – defileringen in mot Paris – med skillnaden att det inte serverades champagne under sista ronden i Mölnlycke kulturhus. Det var den stora remidagen och Johan-Sebastian Christiansen fick snabbt den halva poäng han behövde för att kunna sätta titeln stormästare på sitt visitkort – om han haft något. (Jag förväntar mig inte att yngre bloggbesökare ska veta vad visitkort är. Det är sådana kort som man kan finna vid utgrävningar på jakt efter lämningar från 1900-talet.)

Stefan Schneider har haft en eländig turnering och Eduardas Rozentalis, Manhems spelare i sällskapet, hade blodvittring. Det var det enda partiet i GM-turneringen som inte slutade med snabb remi. Rozentalis vann och kom på andra plats efter Christiansen.

I IM-turneringen hade Erlend Mikalsen en svettigare väg till den remi som han behövde för att klara IM-normen. I stället för att slå vakt om sin merbonde kastade sig motståndaren Vasilij Nedilko in i komplikationer:

Erlend Mikalsen – Vasilij Nedilko 
Svart drar

22...Lb4?
Efter 22...Lc6 eventuellt följt av Lb4 har svart klar fördel.
23.Sxb5 Da5 24.c3



Det är bäddat för generalavbyten.
24...Dxb5 25.cxb4 Dxb4 26.Lxc4 Dxc4+ 27.Dxc4+ dxc4 28.Txe5 Txd1+ 29.Kxd1 Td8+ 30.Kc2 Lxg2 31.Tc5+ Kd7 32.Txc4 remi



Jämvikten är återställd.

Och ännu en ung norrman kunde glädjas åt en inteckning. Norskt schack har firat en rad framgångar i sommar, och nu fullbordar väl Magnus Carlsen verket i Sinquefield Cup.

Efter den remin kunde Ihor Vyptjaniuk ha säkrat ett odelat förstapris med remi mot Mikkel Antonsen, men det blev inget med det. Antonsen var ute efter mer och vann. Vyptjaniuk fick nöja sig med IM-inteckningen och den delade förstaplatsen med Mikalsen.

Arrangörerna var ute efter att skapa förutsättningar för hugade att ta inteckningar i de internationella titlarna, och det lyckades utmärkt. SS Manhem kan vara nöjda med sin festival.

GM-turneringen, rond 9
Johan-Sebastian Christiansen – Stellan Brynell remi 
Mads Vestby Ellingsen – Petro Golubka remi 
Orest Gritsak – Tapani Sammalvuo remi 
Bengt Lindberg – Linus Johansson remi 
Eduardas Rozentalis – Stefan Schneider 1-0

Slutställningen
Johan-Sebastian Christiansen 6,5; Eduardas Rozentalis 6; Petro Golubka, Linus Johansson och Orest Gritsak 5; Tapani Sammalvuo och Stellan Brynell 4,5; Mads Vestby Ellingsen och Bengt Lindberg 4; Stefan Schneider 0,5 poäng.
GM-norm: 6,5 poäng   IM-norm: 5 poäng


Erlend Mikalsen ordnade en IM-inteckning. Foto: Sören Svensson

IM-turneringen, rond 9
Mikkel Antonsen – Ihor Vyptjaniuk 1-0 
Milton Pantzar – Tom Rydström 1-0 
Thomas Ernst – Kaan Kücüksari remi 
Isak Storme – Anders Hobber remi 
Erlend Mikalsen – Vasilij Nedilko remi

Slutställningen
Ihor Vyptjaniuk och Erlend Mikalsen 6; Mikkel Antonsen 5; Vasilij Nedilko och Anders Hobber 4,5; Kaan Kücüksari, Milton Pantzar och Isak Storme 4; Tom Rydström och Thomas Ernst 3,5 poäng.
IM-norm: 6 poäng

Partierna genomspelbara
Resultatservice GM-turneringen
Resultatservice IM-turneringen

* * * * *

Jag har någon gång här på bloggen berättat om mina ”invändningar” mot Malmöfestivalen, hur min stad under en vecka i augusti förvandlas till en filial till Kiviks marknad. Jag blev påmind om det igår när jag stod och lyssnade vid Gustavscenen (bilden till höger) på Goran Kajfes Subtropic Arkestra. Det var Henrik Mortensen som hade gjort resan över Sundet och kom på mig med att stå där och lyssna, ”Försöker du inte undvika Malmöfestivalen?” Avslöjad. Men jag har utvecklat en festivalstrategi: fort in – lyssna/äta – snabbt ut. Jag vet vilka flyktvägar där trängseln är minst.

Jag fyller på med språkliga förtydliganden för utombys: Gustav är den lokala benämningen på Gustav Adolfs torg. För egen del bodde jag många år vid Möllan, det vill säga Möllevångstorget. I stället för Triangeln, som också ligger i centrala Malmö, hör man ibland Trianglen och Triangelen.

I min barndom talade jag en utpräglad skånska, men det förändrades när jag blev runt tjugo och började umgås med upplänningar. Jag var tvungen att övergå till ett slags rikssvenska à la Hans Alfredson. Mina föräldrar, som växte upp i Lomma respektive Norra Grönby, tyckte att jag ”gjorde mig till”, men det var ett viktigt led i att göra mig förstådd. Sedan många år tillbaka faller det sig naturligt. Sällan har jag artikulerat så tydligt som när jag under en säsong var stadig kåsör i radioprogrammet Karlavagnen. Jag kan bli lite sentimental när jag sitter på en buss och hör någon tala min barndoms skånska.