Vår danske vän Bent Kølvig förundrades över utvecklingen i ett slutspel utkämpat mellan Gideon Ståhlberg och Paul Keres i Kemeri 1937. De uppträdde som klåpare – om man får tro partifilen. Bent trodde inte på vad han såg och började fundera över hur det kunde bli så fel. Det slutade med att han rehabiliterade de gamla mästarna. Här får vi veta vad som sannolikt utspelade sig i Kemeri för 73 år sen:
Det kan kännas trösterikt att uppleva att även stormästare kan göra förbiseenden. Ändå spärrade jag upp ögonen när jag spelade igenom det gamla partiet Ståhlberg–Keres från Kemeri 1937.
Det som följde fick Deep Rybka 4, som också tittade på, att protestera gång på gång mot de drag som utfördes. Och det fanns god anledning. Märkvärdigheterna avlöste varann:
47.Tf7 Sc3??
Oj, och löparen på f3?
48.Td3
Jaha, inte Txf3.
48...Le4 49.Tg3??
Och vad är det? Ståhlberg slår inte utan inbjuder till 49...Se2+.
49...Sa4?
Keres returnerar artigheten och avstår från gaffeln.
50.Te3?
Här var det g7 som kunde slås. De följande dragen ser lyckligtvis mer normala ut.
50...Ld5 51.Tfe7 Sc5 52.Tc7 La8 53.Kb2 Se6 54.Te7 etc.
Ståhlberg vann (välförtjänt?) efter dragen 54...Sd4 55.Tg3 Sf5 56.Th3+ Kg6 57.Td7 Sd6 58.Tg3+ Kf6 59.Tgxg7 Sc4+ 60.Kc3 Se5 61.Tc7 Ld5 62.h4 Sf7 63.Kd4 Ta5 64.Tg1 Sd8 65.Tf1+ Ke6 66.c4 Kd6 67.Tc8 Se6+ 68.Kc3 Lb7 69.Te8 Sc5 70.Tf6+ Kd7 71.Te5 Se4+ 72.Kd4 Txa7 73.Tf7+ Kd6 74.Tef5 1-0.
Det måste ju finnas en rimlig förklaring. Inte ens i stark tidsnöd kan två så prominenta mästare göra så många fel. Först konsulterade jag diverse partibaser på nätet. De hade alla samma partiförlopp. Och dåtida källor? Någon sådan fanns inte att uppbringa.
Men så kom jag att tänka på min gamla slutspelsbok, Jens Enevoldsens ”Slutspillet III”, en dansk klassiker från 1949, som jag hade mycket glädje av i min ungdom. På den tiden hade vi ju ofta avbrutna partier som skulle analyseras. Och där fanns det! På sista sidan till på köpet. Och de korrekta dragen visade sig vara: 47.Tf7 Sf6 48.Td3 Le4 49.Tg3 Sh5 50.Te3 Ld5 51.Tfe7 Sf4 52.Tc7 La8 53.Kb2 Se6 54.Te7 etc.
Och så gick det upp för mig att det – återigen – måste röra sig om en misslyckad översättning av engelsk deskriptiv notation, där raderna räknas från ömse sidor. Vid svarts drag är alltså 8:e raden lika med 1:a raden etc.
I den engelskspråkiga utgåvan kan sekvensen med de mystiska springardragen ha sett ut så här: 47.R-B7 N-B3 48.R-Q3 B-K5 49.R-KN3 N-R4 50.R-K3 B-Q4 51.R(B7)-K7 N-B5 52.R-QB7 B-R1 53.K-N2 N-K3 54.R-K7 etc. Och så måste det ha gått till när springaren råkade ta fel väg till e6.
Men i dessa tider, när man bara kopierar från partibas till partibas, är det ingen som upptäcker något sådant. Med undantag av ett fall!
Bent Kølvig
* * * * *
Helgguiden står över den här fredagen.
