Föräldrasamtal hör väl fortfarande skolvärlden till, fast kanske inte på gymnasiet. Tanken slog mig när jag såg att föräldern Pontus Sjödahl – pappa till Milton Pantzar – skulle möta sonens gymnasielärare Simen Agdestein i näst sista ronden i Hasselbacken Open. Simen skulle kunna berätta hur Milton klarar sig på toppidrottsgymnasiet i Bærum, till exempel i ämnena öppning, mittspel och slutspel.
Men om det blev ett samtal efter partiet så låg det närmare till hands att analysera slutställningen i deras parti:
Simen Agdestein – Pontus Sjödahl
Svart drar
Här annonserade Pontus sannolikt att han tänkte spela 38...Le6 och att han krävde remi på grund av trefaldig dragupprepning. Enligt tidsangivelserna på Follow Chess hade Pontus några minuter på klockan och Simen lite drygt en minut. Det blev remi.
Saken är den att i slutställningen kunde Pontus ha utnyttjat bindningen av springaren genom 38...b6!!. I tidsnöden kan det säkert kännas lite kusligt att försvaga bondestrukturen framför kungen på detta sätt, men det visar sig att svart behöver inte frukta för kungens säkerhet, till exempel 39.cxb6 c5 40.a5 cxd4 41.e4 d3
analys
och på något förunderligt sätt kan vit inte komma åt kungen i hörnet. Det är trots allt mycket förståeligt att sådana äventyr inte föresvävade Pontus. Pia Cramling bevakade samtidigt sin placering i tättrion med remi mot Stefan Schneider.
I slutronden hade Pia klar fördel mot Pontus samtidigt som Bengt Lindberg tycktes ha goda remichanser mot Simen. I följande ställning var Pia som närmast turneringssegern:
Pia Cramling – Pontus Sjödahl
Vit drar
30.Th4
Här vinner 30.Lxc6!!, till exempel 30...Txd1 (30...bxc6 31.Th4!) 31.Th4 Dc7 32.Le4 f5 33.Th5!
analys
och vits angrepp slår igenom.
30...De6!
Ett elegant sätt att ordna ett flyktfält på e7 för kungen.
31.Dxh7+ Kf8 32.Dh6+ Ke7 33.Df4 Lxd5+ 34.cxd5 Tdxd5 35.Txd5 Dxd5+ 36.Df3 b5
Sedan blev det ett tornslutspel som ebbade ut i remi. Hela partiet.
Alltmedan Simens lilla fördel växte för att slutligen ge honom hela poängen och förstapriset. Så blev det den topprankade stormästaren som triumferade med sex vinster och två remier. Det var inte en snörrät väg dit.
Resultat och partier
Lars O A Hedlunds bilder
* * * * *
TEGERNSEE. Det slutade med att letten Igor Kovalenko korades till turneringssegrare på 7,5 poäng efter särskiljning (prestationsrankningen). Aditya Subramanian besegrade IM Dieter Pirrot i sista ronden och fick ihop 6 poäng. Han fyllde på sitt konto med cirka 30 elopoäng. Ulf Andersson tog 4,5 poäng på de sex partier han spelade. Resultat och partier.
* * * * *
Sista ronden i Menton
Johan Sigeman strävade efter komplikationer. Foto: Lars O A Hedlund
JOHAN SIGEMAN:
I åttonde och näst sista ronden i Menton Open hade jag förlorat som vit. Lite synd eftersom jag efter rond sju låg på plus två och vid vinst hade jag haft fina chanser att komma riktigt bra. Men så blev det nu inte. Jag kom tidigt under press men i ett läge runt 35:e draget kunde jag i lätt tidsnöd bytt av mitt passiva torn mot hans aktiva. Jag anade dock att min högre rankade motståndare hade en ond (men fördold) avsikt med detta och avstod. Det borde jag alltså inte gjort och några drag senare rasade min bräckliga försvarsställning. Sista ronden hade mot denna bakgrund inte längre så stor betydelse. Jo kanske, om man betänker att resultatet i sista partiet ofta sätter en viss prägel på hur man minns tävlingen.
Min motståndare i sista ronden hade tidigare under tävlingen utmärkt sig genom att i vart fall i en av ronderna (rond två om jag minns rätt) förlora på tid. Förklaringen till att jag visste detta är enkel. Monsieur Roussiere hade i otvetydiga ordalag uttryckt vad han tyckte om detta domslut. Nu kan jag visserligen inte så mycket franska men att han inte hade mycket till övers för domare och motståndare i det partiet framgick tydligt för alla (oavsett språkkunskaper) som befann sig på sisådär 25 meters avstånd från skådeplatsen. Min plan var därför enkel. Komplicera partiet, spela snabbt och resolut och håll tummarna för att min motståndare tänker ner sig. Med undantag för att jag i ett läge sladdade farligt nära diket, varom mera nedan, höll planen alldeles utmärkt.
Christophe Roussiere – Johan Sigeman
Tvåspringarspel
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6
Jag hade förberett mig på Spanskt, vilket var det enda som min motståndare tycktes spela.
3.d4
Jaha. Så var också den förberedelsen bortkastad (jag lär ju inte precis komma ihåg den till nästa parti …).
3...exd4 4.Lc4 Sf6 5.e5 d5 6.Lb5 Sd7
Detta hade jag tänkt pröva ett tag men inte fått chansen tidigare. Alltid något. Nu började min motståndare tänka länge.
7.0-0 Le7 8.Lxc6 bxc6 9.Sxd4 Sb8
Det är ju detta som är den lilla poängen. Nu kan svarts halta och lytta centrumbönder börja avancera.
10.Sb3 c5 11.c4 La6 12.Dg4 g6 13.Sa3 0-0 14.Td1 d4 15.Lh6 Te8
Ingen ställning som i vart fall jag har varje vecka. Tydligen inte monsieur Roussiere heller. Han stekte vidare och hamnade så småningom i en besvärande men inte desperat tidsnöd.
16.Sc1 Sc6 17.Sd3 Tb8 18.b3 Tb6 19.Sc2 Lc8 20.Df4 Lf5 21.Sce1
Vit hade bara cirka 15 minuter kvar till tidskontrollen. Jag beslöt mig för att det var dags att skärpa till det hela. Till en början gick det enligt planen
21...f6 22.exf6 Lxf6 23.f3 De7 24.g4 Lc8 25.Sg2 Se5 26.Sxe5 Lxe5 27.Dd2 Lb7 28.Tf1 Dd6 29.f4 Lh8 30.Tae1 Dd7 31.f5
Här var jag ganska optimistisk, inte minst med tanke på klockan. Själv hade jag en timme kvar.
31...Le5 32.fxg6
Den variant jag hade räknat på fortsatte med Txg6. Nu upptäckte jag en liten hake med detta …
32...hxg6
Kanske inte helt idealiskt, men kände fortfarande segervittring. Kruxet är att detta drag förlorar. Fast det såg varken jag eller min tidsnödsplågade motståndare som tur var. 32...Txg6 faller på 33.Txe5.
33.Dg5
Här vinner 33.Txe5! Txe5 34.Tf8+ Kh7 35.Df2.
33...Dc6 34.Te2?
34.Tf2 med ömsesidiga chanser.
34...d3! 35.Td2 Ld4+ 36.Kh1 Le3
Detta såg jag ganska snabbt efter hans 34.Te2. Draget vinner men det fanns ett flertal bättre, bland annat 36...Df6. Men varför krångla till det?
37.Dxe3 Txe3 38.Lxe3 De4 39.Lxc5 Te6 40.Tdf2 Tf6
41.uppg.
