Vi hade bordat flygplanet som skulle ta oss från Frankfurt till Ljubljana. Jag växlade några ord med Per-Olof Gromark som satt snett bakom mig. Mannen sidan om mig frågade på engelska om vi möjligen talade svenska. En bror till honom hade studerat i Uppsala och dessutom liknade en del ord vi sa holländska. Mannen berättade att han var född i Nederländerna men att familjen flyttade till Brasilien när han var nio år gammal. Vi hade faktiskt samma slutmål för vår resa: veteran-VM i Bled.
Jag satt sidan om Herman van Riemsdijk, som jag kände till mycket väl men aldrig träffat förut. Han representerade Brasilien i många OS, och senast i Batumi var han kapten för Nya Zeelands damlag. Herman har spelat med i två interzonturneringar. I Riga 1979 blev det remier mot Michail Tal och Lev Polugajevskij, och i Manila 1990 slog han Vasilij Smyslov. Det visade sig att vi hade flera gemensamma vänner i schackvärlden.
Herman berättade att han kom till Brasilien sommaren 1958 och följde fotbolls-VM i radiosändningar med stort intresse. Det var den gången fotbolls-VM arrangerades i Sverige och Pele slog igenom. Vi diskuterade brasiliansk och holländsk fotboll, och han hade mycket att berätta om schack i Sydamerika, till exempel om Gideon Ståhlbergs och Bent Larsens år i Argentina. Vi fortsatte att utväxla information på transferbussen mellan Ljubljana och Bled. Ett mycket givande samtal.
Ankomsten till Hotel Savica halvtimmen före midnatt var inte lika upplyftande. Det fanns inte en endaste matbit. Idag berättade Nils-Åke Malmdin att när han och hans hustru kom till sitt rum på Grand Hotel Toplice stod två tallrikar med nylagad mat på bordet. Det enda i den vägen på mitt rum var en gammal påse med salta pinnar för cirka 36 kronor. Jag var inte så desperat. Den påsen har förmodligen stått på rummet ett par år och den kommer att stå kvar när jag lämnar rummet om knappt två veckor.
I rond 1 gör jag mitt förmodligen enda framträdande i direktsändningen: svart mot IM Nathan Birnboim. Håll tummarna, gott folk.
Resultatservice
