Anna Zatonskih – Børge Svanholm
Svart drar
Här finns 47...Df1+ 48.Kh2 Sg4 matt, men Svanholm gjorde en olycksalig dragomkastning.
47...Sg4? 48.Dg8+! Kxg8
Eller 48...Kf6 49.Dh8+ Kf5 50.Dh7+ Ke5 51.Dh8+ och kungen kommer inte undan den oönskade uppvaktningen.
49.a8D+ Kg7 50.Dg8+ Kh6 51.Dh7+ Kxh7 patt
Temat ”tokiga tornet” har man ju hört talas om, men här fick vi ett exempel på ”tokiga damerna”.
Den fina ramen kring Politiken Cup är som vanligt på plats. Per äger kommentatorrummet och Jan Løfberg bjuder på underhållningen på turneringens utmärkta hemsida. Jag längtar till Helsingör. Det blev förresten deltagarrekord i år: 311 spelare.
* * * * *
Den här historien handlar om när preppen gick in och proppen gick ur. Det var en gudomlig upplevelse. Jag behövde det efter en jämmerlig turnering.
Jag fick in en prepp i sista ronden i Pardubice. När andra har berättat om sina lyckade preppar har jag alltid känt mig utanför. Varför kan inte jag också få uppleva något sådant? Och plötsligt händer det. Det var i partiet mot tysken Julius Bahner där jag hade vit.
Julius är inte representerad i mina partibaser, så jag fick använda all min list för att få ett hum om vad han spelar. Jag googlade och fann en bild på honom med en mycket intressant bildtext. Det stod något om att Julius satt med en vild holländsk uppställning.
Einen Krimi lieferte sich schließlich Martin mit Julius Bahner. Die Holländisch-Position sah aus wie beiderseitig zerpflückt, und es machte Spaß, Martin beim Spielen zu erleben.Jag noterade att Julius är medlem i SC Kreuzberg och upptäckte på Berlinklubbens hemsida att han är klubbkompis med Sebastian Schmidt-Schäffer, som för övrigt också spelade i Pardubice. När Sebastian deltog i Schackstudions GM-turnering i Lund fick jag veta att han spelar Holländskt som svart och 1.f4 som vit, den repertoar som jag har koncentrerat mig på. Jag la ihop ett plus ett och tappade lusten att spela 1.f4, vilket alla partibas-studenter nu vet att jag spelar. Det visste också Julius.
Så fick jag en idé: jag skulle spela 1.d4 med förhoppningen att han skulle svara med 1...f5 varpå jag skulle spela det mindre vanliga 2.Sc3, ett drag som Simon Williams talar gott om i sin bok ”Play the Classical Dutch”, den enda schackbok jag har med mig till Pardubice. Williams skriver inte så mycket om varianten så jag kompletterade på ett sätt som jag lärt mig av grannen Stellan. Man tar rygg på en stark spelare. Jag fann GM Vadim Malachatko (2617) och drog igenom ett halvdussin av hans partier för att se vilka idéer som gäller. Jag la inte något av partierna på minnet men snappade upp grundidéerna. Jag drog också igenom några partier med Sergej Volkov och ett par andra storheter med elo 2600+.
Hela preppen tog ungefär tre kvart. Så bar det i väg. Hade han spelat något annat än 1...f5 hade jag varit opreppad.
Lars Grahn – Julius Bahner
Holländskt (A 80)
1.d4 f5 2.Sc3 Sf6
I den trevliga efteranalysen berättade Bahner att Topalov hade spelat så, men Williams är skeptiskt till draget på grund av mitt svar. Williams föreslår 2...d5.
3.Lg5
Williams förser det draget med ett utropstecken men ger inte någon konkret fortsättning. Det är då partibaserna kommer in i bilden.
3...d5 4.Lxf6 exf6 5.e3 Le6 6.Df3 Dd7 7.Lb5!?
Ett sådant drag hade jag inte utfört utan att veta att så har mina förebilder i denna variant spelat. Tanken är att efter 7...c6 8.Ld3 kan springaren inte gå till c6.
7...Sc6 8.Sge2 0-0-0 9.Sf4 Lf7 10.a3 g6 11.Sd3 Kb8
Lyckligtvis hade jag inte memorerat stormästarnas partier drag för drag, för då hade det nog funnits en risk att jag automatiskt kopierat Malachatkos 12.b4 h5 13.Sc5, som han spelade mot Christoph Zill i Bayern 2006. Hör och häpna - jag spelade bättre än stormästaren! Min sekundant Fritz nickar instämmande.
12.Sb4!
Grundidén är 13.Lxc6 bxc6 14.Sa4 med klar fördel.
12...Lxb4 13.axb4 De6 14.Lxc6 Dxc6 15.0-0 g5 16.Ta3
Det är helt onödigt att slå f5-bonden och ge löparen chansen att komma i gång. Jag håller mig till min plan.
16...a6 17.Tfa1
Vit har vunnit spelöppningen, 18.b5 är på gång. Sedan gjorde jag det onödigt krångligt i mittspelet men vann i alla fall till slut. Det fick mig att glömma krämporna för ett ögonblick.
Efter de tre nollorna i rond 3-5 låg jag och lyssnade på The thrill is gone och undrade om jag någonsin skulle ställa upp i en turnering igen. Jag kan ju alltid återgå till att vara schackåskådare. Så lyckades jag ta 3,5 poäng på de fyra sista ronderna. Det blir fler turneringar, men då ska jag vara fit for fight när jag drar i väg.
Och idag åker jag hem. Ännu en gudomlig upplevelse. Don't cry for me Pardubice.
