Efter att ha förlorat VM-titeln verkade det som om Vladimir Kramnik också förlorade mycket av spellusten. Han dalade på världsrankingen. Den pågående sexmannaturneringen i Dortmund framstår som en vändpunkt. Efter första hälftens fem ronder leder Kramnik på 4,5 poäng och har som framgår i högerspalten avancerat till fjärde plats på världsrankingen.
I femte ronden plockade Kramnik fram en nyhet i Grünfeldindiskt som han hade jobbat fram inför VM-mötet med Garri Kasparov i London 2000. Då fick han inte användning för den, men det fick han i partiet mot Anish Giri. Efter 1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 d5 4.cxd5 Sxd5 5.e4 Sxc3 6.bxc3 Lg7 7.Le3 c5 8.Dd2 Da5 9.Tc1 cxd4 10.cxd4 Dxd2+ 11.Lxd2 0–0 12.Sf3 e6 uppkom följande ställning:
Vladimir Kramnik – Anish Giri
Vit drar
Kramnik lät täckelset falla för 13.h4 och så småningom vann han partiet. Här är partiet genomspelbart. Du kan spela igenom samtliga partier från Dortmund, Biel och Lag-VM – länkarna finns under Aktuella partier i den oumbärliga högerspalten.
* * * * *
Det var en evighet sedan det var skoj att spela schack, närmare bestämt tre dagar sedan. Efter gårdagens parti i Pardubice vill jag mest av allt åka hem och förbereda det tal som jag ska hålla till min kära dotter Moa på hennes bröllop om ett par veckor. Det ska genomsyras av innerlig värme, vilket är en känsla som känns väldigt avlägsen efter gårdagens katastrof. Vad tjänar det till att studera partier, bygga öppningsrepertoar och träna kombinationer när det bara blir skit av alltihop? Under ett par timmar i den stora sporthallen tog jag ett halvdussin inteckningar i Klåpartiteln.
Jean-Louis Lalande - Lars Grahn
Vit drar
Fransmannens kroppsspråk antydde att han tänkte ge upp. Att mitt antagande var korrekt bekräftade han efteråt. Jag satt kvar vid bordet för att vara till hands när han ville skaka hand och signera protokollen. Jag började snegla åt partierna till vänster och höger för att sysselsätta mig med något medan jag väntade. När det hade gått tio minuter började jag tycka synd om honom; vilka helvetes kval han måste genomlida. Förlora pjäs efter 22 drag med vit.
Så plötsligt sträckte han fram näven – men inte för att ge upp. Han gjorde ett drag. Det gick snabbt upp för mig vad han hade i kikaren: en damfångst. Till att börja med noterade jag att jag skulle få minst två torn för damen, och snart förstod jag att det skulle bli mycket mer. Finurligt men otillräckligt.
24.Sd2 Dxa2 25.Sb3 Sxe4
Det går ju inte att slå springaren för gaffeln på e2. Läget under kontroll, det är en fortsatt vacker dag.
26.Dxc6
Här såg jag 26...Sxg3 27.fxg3 Se2+ 28.Kh1 Tac8 och min dam kommer ut i friska luften, men tyckte ”rent allmänt” att det var onödigt att öppna linjen mot f7. Att sluta räkna och gå på allmän känsla är något som jag kommit att ägna mig åt när jag redan har räknat in poängen. Det har blivit min lilla specialitet. Efter varianten i fråga är svart helt torn över och det finns inget motspel på f-linjen.
26...Sf6?
Idioten Grahn anmäler sig till tjänst. Men det är fortfarande vinst. Det krävs fler dumheter för att spoliera ställningen, men lagerhållningen på den avdelningen är garanterat god. Och lagerförmannen tycks inställd på att hyllorna ska tömmas.
27.Ta1
Min första tanke var att spela 27...Tad8 med indirekt matthot på första raden. 28.Dxa2 besvaras alltså med 28...Td1+ 29.Sf1 Se2+. Inga konstigheter. Men så tänkte jag att ”rent allmänt” måste det vara bättre med ytterligare en vit lätt pjäs på första raden när mitt torn ändå är på väg till d1. Efter 27...Tad8! är det lätt vinst, till exempel 28.h3 Db2 29.Lc1 Td1+ 30.Kh2 Txc1 eller 28.Lxf4 Dxa1+ 29.Sxa1 Td1+ 30.Sf1 exf4 31.Dxc7 Tee1.
27...Db2? 28.Lc1 Dxa1 29.Sxa1 Tad8 30.h3 Td1+ 31.Kh2
31...Txc1?
Huvudlöst. Det är viktigare att rädda den egna svartfältaren, till exempel 31...S4d5 32.Sb3 e4 med avgörande fördel.
32.Sb3
Det hade jag missat i mina synnerligen ytliga betraktelser. Han räddar springaren med dubbelhot.
32...Td1 33.Dxc7 S4d4?
Det var viktigt att återupprätta kontakten mellan tornen med 33...Tdd8. Svart bör ändå kunna hålla ställningen efter partidraget, men vid det här laget var jag ett ynkligt vrak på mardrömshavet och efter ytterligare ett tiotal drag var tragedin fullbordad.
Här har vi Täbysyndromet med oförmågan att vinna vinstställningar i renodlad form. Hur bär man sig åt för att befria sig från detta gissel? I nästa månad hade jag tänkt spela i Wien eller Riga. Det blir varken eller. Kan du förstå att jag känner mig väldigt ledsen och inte särskilt sugen på att spela schack?
