Jag reser alltid med lätt packning och kunde nu lämna det lilla paraplyet (180 gram) hemma. I väskan stoppade jag ett kollegieblock av storlek A5 (A4 väger för mycket och A6 är för litet). Jag tar för säkerhets skull alltid med en extra kulspetspenna (10 gram). Idag medföljde också Sydsvenskans C-del (60 gram) som jag inte hade hunnit läsa vid frukosten.
I Köpenhamn tog jag omvägen via Kultorvet bara för att konstatera att torget ännu ser ut som en ödetomt. Någon som vet när Kultorvet beräknas vara återställt? Sedan ner till Skuespilhuset via Gothersgade förbi Kongens Have, där det som på så många andra ställen pågick en jazzkonsert. Det är Copenhagen Jazz Festival 1-10 juli och det vimlar av utomhusscener.
Idag hade jag inte tid att slå mig ner i gröngräset och lyssna, för jag hade föresatt mig att skriva ett bröllopstal som jag ska hålla till en älskad dotter senare i sommar. Jag har i stort sett skrivit något om något varje dag sedan jag startade Schacknytt 1970, men att hålla tal är inte något som faller sig naturligt för mig. Det har jag nog bara gjort en gång tidigare i mitt liv och det var på min 60-årsfest. Men brudens far förväntas hålla ett tal och det är något som jag trots allt kommer att göra med stor glädje. Läste nånstans att det räcker med ett tal på cirka tre minuter. När jag var kåsör på det populära radioprogrammet Karlavagnen fick jag ämnet dagen innan och sedan skulle kåseriet vara på prick tre minuter, varken mer eller mindre. Då kunde det handla om exempelvis nickelallergi eller tandläkarskräck. Nu gäller det ett betydligt kärare ämne och skulle det råka dra iväg mot fyra minuter så finns det inte någon producent som börjar förtvivla.
För mig är det en himmelsvid skillnad mellan att läsa ett kåseri på riksradion för ett sexsiffrigt antal lyssnare och hålla ett festtal inför ett tvåsiffrigt antal festdeltagare. Det förra var betydligt enklare för då kände jag att det var en sak uteslutande mellan mig och mikrofonen – rätt avstånd till micken, grön lampa och inlevelse. I det senare fallet förväntas man tala utan manus och det ska låta som om allt sker spontant, som om talet föds i varje ögonblick. Då blir det svårare.
Jag var så inne i talskrivandet att jag glömde bort att kolla molnen och plötsligt började det droppa. Då var det redan för sent att fly. Det började regna ordentligt och det fanns inga gluggar i molntäcket. Nu är det inte så förtvivlat långt från Skuespilhuset till Metrostationen på Kongens Nytorv. Planen var att genskjuta Öresundståget i Örestad. Men den Metrolinjen visade sig vara inställd på grund av spårarbete. Det skulle bli ett besvärligt slutspel, en promenad till Hovedbanegården i hällande regn. Jag kom mig inte för att kolla busslinjer och paraplyförsäljare – det påminner om när jag missade vinstfortsättningar i Täby - och var dyblöt när jag steg ombord på Öresundståget. I ett liknande väderläge i framtiden kommer min packning att vara 180 gram tyngre. Mina preppar måste bli bättre.
* * * * *
Pontus Carlsson slapp möta en högre rankad spelare i sista ronden i Albena. Nu blev det sju vinster mot lägre rankade motståndare och två förluster mot högre rankade. Inte en enda remi. Åttonde plats. Och imorgon spelar Pontus första ronden i Barbera del Valles, Spanien. Det kommer att bli arton partier på arton dagar för Pontus del – här kan man tala om hårdkörning inför SM.
