Så bröts remiförbannelsen. Boris Gelfand vann ett långparti mot Vishy Anand för första gången på nitton år.
Efter Sigemanturneringen i Malmö tog sig Peter Leko direkt till Moskva där han idag uppträdde som expertkommentator. Det var intressant att höra hans förklaring till Gelfands 6.c5 (han spelade 6.b3 i andra och fjärde VM-partiet). Gelfand har haft framgång med 6.c5 förut och just därför förväntade han sig säkert att det har djupanalyserats av Anand och hans sekundanter. Därför avstod han sannolikt från att spela draget tidigare, enligt Leko. Men vad gör man när 6.b3 inte förmår bryta dödläget? Gelfand plockade upp det tidigare framgångsrika 6.c5 och tillsatte den nya kryddan 10.Tc1 (varpå 10...cxd4 överraskade Leko). Det blev en vällagad anrättning där Anand fick stora problem med sin vitfältslöpare. Det barkade utför och världsmästaren gav upp när han var på väg att bli mattsatt.
Det här förändrar matchstrategin i ett slag. Anand har fem partier (varav tre vita) på sig att utjämna och eventuellt åstadkomma något mer. Det krävs en världsmästare i god form och med rätt inställning för att klara den utmaningen. Vi får kanske börja oss vid tanken på att det kan bli en världsmästare som har nitton spelare framför sig på världsrankingen. Visst känns det lite konstigt?
* * * * *
I Stockholm Elo Challenge segrade Ralf Åkesson före Erik Blomqvist, båda på 7,5 poäng (av 9). Junioren Carl Cederstam-Barsk kom på tredje plats med 6,5 poäng.
I sista ronden i Odense var partilängden på de fem toppborden i genomsnitt på ungefär tio drag. Vladimir Georgiev och Henrik Danielsen delade förstapriset på 7 poäng (av 9).
* * * * *
Olle Häggström är schackspelare och professor i matematisk statistik. På sin blogg Häggström hävdar har han skrivit ett inlägg om just schack och matematik:
Om schack och matematik
En klassisk fråga om schack är huruvida det bör räknas som sport, konst eller vetenskap. Det kan väl för all del ha element av samtliga, men för mig, som spelat schack på tävlingsnivå i tre decennier, känns svaret ändå givet: schack är i första hand en sport. Det är tävlingsmomentet som mer än något annat gör spelet så nervkittlande, främst då man själv för pjäserna, men också vid ringside. Läs mer
