Orest Gritsak, turneringsvinnare i Växjö. Foto: Lars O A Hedlund
I de tre sista ronderna kom Orest Gritsak med remianbud efter tolv, sexton respektive tre drag. Och anbuden accepterades. Det brukar krävas mer för att i likhet med den ukrainske stormästaren stå som turneringsvinnare efter åtta ronder. Gritsak fick ihop 6,5 poäng och han hade bättre särskiljning än Tiger Hillarp Persson, Christian Jepson och Jung Min Seo.
Det blir till att finna glansnumren på annat håll. Jonathan Westerberg – med sex vinster och två förluster – briljerade i sista ronden:
Jonathan Westerberg – Lars Wålinder
Vit drar
28.g6!
Fram med konservöppnaren!
28...f6
På 28...fxg6 följer 29.Sxg6!, till exempel 29...Kf7 30.Sxf8 d2
analys
31.Tg7+ Kxf8 32.Txb7 dxc1D+ 33.Kxc1 Sxb7 34.Dh8+ och svart är bankrutt.
29.gxh7+ Kxh7 30.f3 d2 31.Dxd2 Db5 32.Dh2
32...uppg.
Efter fem av de åtta GP-turneringar leder Jung Min Seo 2 poäng före Josef Ask och Bengt Lindberg. Det är tunnsått med stormästare i toppskiktet.
Resultatservice
Partier
* * * * *
Ulf Andersson i Teesside 1972. Från omslaget Schacknytt 4/1972.
Foto: Bo Teddy Ladberg
MATTI SVENN:
Apropå Johan Sigemans intressanta artikel om Leonid Stein härförleden kommer här Steins möte mot Ulf Andersson i Reykjavik 1972. Under turneringen fick Ulf beskedet att hans resultat i Göteborg 1971 och Palma de Mallorca 1971 räckte för att han skulle tilldelas stormästartiteln, men han klarade GM-normen även i Reykjavik.
Av Johans artikel framgår det tydligt att det inte var vem som helst som då 20-årige Ulf Andersson besegrade. Stein var bland annat trefaldig Sovjetmästare, uttagen i Sovjets OS-lag och snubblande nära att nå kandidatturneringen.
Ulf Andersson – Leonid Stein
Sicilianskt
I sin ungdom spelade Ulf ofta 1.e4, bland annat när han vann SM-titeln 1969. Tre år senare hade han gått över till lugnare spelöppningar, men i partiet mot Stein plockade han åter fram 1.e4.
1.e4 c5 2. Sf3Sc6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 d6 6.Lc4 Db6
Trots att Bent Larsen hade slagit Bobby Fischer som svart i ett mycket uppmärksammat parti i interzonturneringen i Palma de Mallorca 1970 med 6...e6 och tillåtit vits uppställning med 7.Le3, 8.De2, 9.0-0-0 var det populärt vid denna tidpunkt att störa vit med textdraget 6…Db6. Anledningen var att många fruktade Velimirovic-angreppet, namngivet efter den fruktade jugoslaviske angreppsspelaren Dragoljub Velimirovic. Han var den som utforskade långa och komplicerade varianter mot svarts uppställning. I Sverige hade Tom Wedberg och Lars-Åke Schneider flera duster i varianten under mitten av 1970 och hälften av 1980-talet. Numera anses svart klara sig bra, vilket Lars-Åke också visade.
7.Sb3
Det är inte bara att ta till reservdraget 6...Db6 hur som helst mot 6.Lc4. Svart bör ha klart för sig vad som händer efter t.ex. 7.Le3 Dxb2 8.Sdb5. Det är väldigt komplicerat efter t.ex. 8...Db4 9.De2. Ett alternativ till textdraget är också 7.Sdb5 a6 8.Le3 Da5 9.Sd4 e6 (9...Sxe4 10.Df3 är farligt) och vit lär ändå få rockera kort eftersom 10.Dd2 kan besvaras med 10...Sg4.
7...e6 8.0-0 Le7 9.Le3 Dc7 10.f4 a6 11.Ld3 b5 12.a4!?
Vit vill fastställa ordningen på damflygeln och vad som ska hända i centrum. Ett mer riskfyllt upplägg var: 12.Df3 Lb7 13.Dh3 0-0, t.ex. 14.g4!? b4 15.g5 Sd7 16.Sd5!
analys
med kända sicilianska svängar. Efter t.ex. 16...exd5 17.exd5 g6 anser datorn att vit står bättre. Diagonalen h1-a8 neutraliseras tydligen med 18.dxc6 Dxc6 19.Sa5! följt av 19...Dh1+ 20.Kf2 Dd5 21.Lc4. Det är väl bara att böja sig för maskinen, om än tveksamt.
12...b4 13.Sb1 a5 14.S1d2 0-0 15.De2
Stoppar avlastningsdraget La6. 15.De2 betraktades vid den tiden som en stark teoretisk nyhet. Vid Aljechins minnesturnering i Moskva 1971 spelade Stein samma variant mor Fridrik Olafsson och där kom 15.Kh1 osv.
15...e5
För att hålla springaren på b3 ifrån centrum.
16.f5 d5!
En given motstöt i centrum. Nu står vit vid ett vägval: säkra eller öppna ställningen.
17.g4!
Utropstecknet är för Ulfs djärvhet. Och extra intressant eftersom Stein var känd som en fruktad angreppsspelare. Vit uppnår inte mycket med att hålla emot i centrum med t.ex. 17.Kh1 Lb7 18.Tad1 Tfe8 eller 17.Lf2 Lb7.
17...dxe4 18.Sxe4 Sd5
En fin variant som påminner om partiet är 18...Sxe4 19.Lxe4 La6? 20.Df3 Lxf1 21.Txf1 Tac8 22.f6!
analys
t.ex. 22...Lxf6 23.Df5 g6 24.Dxf6.
19.f6!?
19...gxf6
Vit får spel för kvaliteten efter 19...Sxf6 (eller 19…Lxf6 20.Sxf6+ Sxf6 21.Txf6) 20.Sxf6+ Lxf6 21.Txf6 gxf6 22.Df2, t.ex. 22...f5 23.Lh6
analys
men svart ser är fortfarande med i partiet efter t.ex. 23...Td8 24.gxf5 f6 25.Kh1 Ta7.
20.Lh6 Td8
Och nu då? Hur kommer vit vidare?
21.Tf3!
I kommentatorns tycke det finaste draget i partiet. Mitt i hetluften där man räknar varianter och offer kommer ett stilla angreppsdrag. Tanken är lika genial som enkel: ta med så mycket material som möjligt i angreppet. I förbifarten innehåller draget dessutom fällan:
21...Sf4?
Ställningen är ytterst komplicerad. Om svart spelat 21...Le6 kunde t.ex. 22.Taf1 Tac8 23.g5!? följt, där vits angrepp ser ytterst lovande ut efter 23...fxg5 24.Sxg5 Lxg5 25.Lxg5 f6 26.Txf6. Efter textdraget rasar det fort och Ulf är obeveklig.
22.Txf4! Txd3
Ett försök att sätta käppar i det vita hjulet. Efter 22...exf4 23.Sxf6+ Lxf6 avgör 24.De4 till vits fördel. Inga pinnar hindrar dock vit i hans framfart nu.
23.cxd3 Le6
Efter 23...exf4 24.Sxf6+ blir det matt, antingen efter 24...Lxf6 25.De8 eller 24...Kh8 25.De4.
24.Sxf6+ Lxf6 25.Txf6 Lxb3 26.Tc1 Ld5 27.Df2 Te8 28.Tc5 Le6 29.Dh4 Kh8 30.Tf2 uppg.
Ett typiskt sicilianskt parti där Ulf Andersson fick visa upp sin taktiska förmåga – om den nu inte redan var känd.
* * * * *
Pjäsbetraktelser från Clas Rosvalls rimsmedja.
