Leonid Stein i ett nationellt lagmästerskap i Moskva i april 1973, hans sista turnering.
Han dog några månader senare.
JOHAN SIGEMAN:
På natten mot den 4 juli 1973 ringer den svarta bakelittelefonen på Viktor Kortjnojs hotellrum i Moskva. Viktor har suttit länge och analyserat sitt förlustparti som svart mot Josip Rukavina från den tolfte ronden i den nyligen avslutade interzonturneringen i Leningrad, och han har inte hunnit somna. Tankarna på partiet har hållit honom vaken. Om han bara inte hade satt bort sig med 36...Dd8?? och i stället spelat på remischackar med 36...Dd1 hade han vunnit ensam och sluppit dela med Karpov … Han muttrar irriterat och lyfter luren. ”Hallå”, säger Viktor. Inget svar. ”Vem är det som ringer?” Fortfarande inget svar. Han tycker sig höra en tung och ansträngd andhämtning i andra änden men det kommer inga ord. Till sist lägger Viktor på luren och vilar åter huvudet på kudden. Innan han somnar går hans tankar till resan till England nästa dag men också till det mystiska samtalet. Vem i all världen var det som ringde?
På morgonen samlas det sovjetiska laget som ska till lag-EM i Bath (Spasskij, Petrosian, Viktor själv, Karpov, Tal, Smyslov m.fl.) Men en av spelarna i laget kommer inte. Leonid Stein har hittats död på sitt hotellrum. I intervjuer har Kortjnoj sagt att han är säker på att det var Stein som ringde honom den natten.
Som jag i förbigående nämnde i min lilla betraktelse över Stockholm 1962 är Leonid Stein en spelare som utgör en relativt vit fläck i mitt schackliga vetande. Då Thomas Sandström, på vår promenad genom Bollnäs under junior-SM 1973, nämnde att den store angreppsspelaren Stein plötsligt hade dött visste jag inget om denne. Med åren har jag förstås läst en del om honom och spelat igenom ett och annat parti, men jag kan inte påstå att jag vet så mycket. Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer och det jag fann var intressant. Jag har använt olika källor, främst Gufeld och Lazarevs bok ”Leonid Stein Master of Risk Strategy” (2001), men även olika artiklar i tidskrifter.
Uppväxt och första kontakten med schack
Stein föddes den 12 november 1934 och avled den 4 juli 1973. De första åren tillbringade han i Kamenetz-Podolskij, som ligger i dagens västra Ukraina. Staden är gammal, fick stadsprivilegier 1432 och tillhörde länge Polen. Under första världskriget ockuperades staden av Österrike-Ungern. Det var och är en multietnisk stad. Befolkningen, som uppgår till cirka 100 000 invånare, består förutom av ukrainare till stor del av polska ättlingar, men det finns även stora judiska och armeniska minoriteter. I september 1939 intog den sovjetiska armén staden och i juli 1941 erövrades den av den tyska armén som en del av ”operation Barbarossa”. Familjen (sjuårige Leonid, hans fyra år äldre syster och föräldrarna) var en av de sista som lyckades fly. Man vandrade länge och hamnade till sist i nuvarande Uzbekistan, nära Tasjkent. Nazisterna genomförde snabbt en omfattande pogrom i Kamenetz-Podolsky där mer än 23 000 judar dödades sommaren 1941. Året efter avled fadern, bara 36 år gammal. Familjen Stein lämnade Uzbekistan efter kriget och flyttade till Lvov. Livet kan inte ha varit lätt för dem på den tiden.
Enligt olika källor började lille Leonid spela schack i tioårsåldern. I skolan utmärkte han sig inte. Han hade ett närmast fotografiskt minne men stod inte ut med att läsa böcker. Han fick inte någon högre utbildning som ung och arbetade på en metallindustri innan han på femtiotalet hamnade i armén. (Senare gick han en journalistutbildning.) Storasyster Frima utbildade sig däremot till läkare och arbetade som sådan i Moskva.
Åtminstone i början av karriären spelade Stein mycket snabbt. Han använde högst 15-20 minuters betänketid i partierna. Hans första tävling för vuxna var Lvovmästerskapet 1950 då han hamnade i mitten. Hans partier varade sällan längre än ett par timmar, varav alltså den unge Stein (16 år) bara använde en bråkdel. Han blev tidigt känd för att ”se allt” på ett ögonblick och att räkna snabbt och korrekt. Många år senare, 1969, kom en ung Anatolij Karpov att för första gången stifta bekantskap med Leonid Stein. Karpov hade precis vunnit JVM i Stockholm (med tre poängs marginal till tvåan!) och då han kom tillbaka till Moskva passade han på att följa Sovjetmästerskapet på plats. Karpovs mentor Furman deltog och självfallet höll Karpov på honom, dock slutade den då 49-årige Semen Abramovitj på näst sista plats. Den unge världsmästaren fick chansen att sitta med under efteranalyserna med alla stjärnor. Petrosian vann tävlingen tillsammans med Polugajevskij men Stein, som kom på sjätte plats, imponerade på Karpov, ”Stein was 'firing' variations like a machine-gun.”
Stein och Karpov i Caracas 1970.
Redan året efter (1970) skulle Karpov och Stein representera Sovjet tillsammans i Caracas. Stein slutade tvåa efter Kavalek, och Karpov kom på 4–6:e plats men klarade GM-normen. De analyserade mycket tillsammans under tävlingen och Karpov imponerades återigen av Steins anmärkningsvärda talang, men han gjorde samtidigt reflektionen att Stein aldrig skulle nå den absoluta toppen. Karpov bedömde att Stein arbetade alldeles för lite med schacket och att han hade en mycket begränsad öppningsrepertoar. Det var mestadels Kungsindiskt med både vit och svart samt Sicilianskt mot 1.e4.
Stein hade redan från början ett enormt självförtroende vid brädet. Han taktiska förmåga var mycket hög och han hade, återigen enligt Karpov, en osviklig instinkt i ställningar med ömsesidiga chanser.
Steins förste tränare var Aleksej Pavlovitj Sokolskij (ni vet han med 1.b4). Sokolskij, född 1908, var en spelare med i vart fall IM-styrka, som deltog i några Sovjetmästerskap med hyggligt resultat. Som kuriosa kan nämnas att han 1936 förlorade mot den sedermera ökände Baturinskij i Sovjetiska fackföreningsmästerskapet. Å andra sidan vann han mot många starka spelare genom åren, till exempel med Evansgambit i 27 drag mot Bronstein i Kiev 1944. Sokolskij blev för övrigt Sovjetunionens förste korrespondensschackmästare (dock knappast med 1.b4 som vapen …). Gufeld/Lazarov skriver att Stein suckade om han måste öppna en schackbok, men han satt som klistrad då Sokolskij visade partier på demobrädet och sög i sig all information han kunde. Idag hade man nog misstänkt att Stein led av dyslexi men det är ju bara en spekulation från min sida.
Hösten 1953 ryckte Stein in i armén där han stannade i fyra år. Tjänstgöringen var inledningsvis förlagd till Azerbajdzjan och senare till Bajkalregionen i Sibirien. Han gavs förhållandevis rika tillfällen att spela schack under denna tid.
En kort men framgångsrik karriär
Leonid Steins schackliga karriär blev ganska kort. Han avled vid knappt 39 års ålder och då var han rankad åtta i världen (enligt Jeff Sonas Chessmetrics). Det är som om exempelvis Levon Aronian skulle gå bort idag. För att fortsätta med Chessmetrics så hade Stein sin högsta rankning 2759 i september 1966. Han var som bäst rankad trea i världen (bästa perioden var våren 1966 – sommaren 1967). Inte mindre än tre gånger vann han Sovjetmästerskapen. Leonid Stein hade plus mot Tal, Spasskij och Keres och spelade jämnt mot Smyslov, Petrosian och Botvinnik.
Vasiljev mot Stein i armémästerskapet 1954.
Om man tittar lite närmare på Steins karriär finner man bland annat följande:
1956-1966
Leonids första större framgång var segern i 1956 års armémästerskap. Han gjorde sin internationella debut 1961 då han deltog i en match mot Jugoslavien i Belgrad. Samma år spelade han för Sovjet i student-VM i Helsingfors. Han tog brons i 1961 års Sovjetmästerskap (Moskva). Interzonturneringen i Stockholm 1962 måste sägas ha varit en fin turnering för Stein, han var ju snubblande nära att kvalificera sig till kandidatturneringen i Curacao men föll på den regel som Fide tillämpade, att endast tre spelare från samma land fick kvalificera sig. Detta kom med tiden att bli en lika svår förbannelse för Stein som för Paul Keres.
Stein mot Smyslov i interzonturneringen i Amsterdam 1964 med
Taimanov och Lilienthal som åskådare. Foto: gahetna.nl
År 1963 blev Stein för första gången Sovjetmästare (Leningrad). Detta innebar bland annat att han fick spela i interzonturneringen i Amsterdam 1964 men även där föll han på mållinjen. Han tog 16,5 av 23 men tyvärr tog Tal, Smyslov och Spasskij en halv poäng mer … Stein togs dock ut i det sovjetiska laget i OS 1964 (Tel Aviv) där han tog 10 av 13 och blev bäste förste reserv. Året därpå deltog han i Rio de Janeiro, Mar del Plata samt i lag-EM i Hamburg, men höjdpunkten var en ny seger i Sovjetmästerskapen som det året arrangerades i Tallinn. År 1966 representerade Stein Sovjet i OS i Havanna där han på fjärde bord tog 9 av 12 och fick en silvermedalj.
Stein och Botvinnik på utflykt under schack-OS i Tel Aviv 1964.
Bobby och Leonid – matchen som inte blev av
Det berättas att Bobby Fischer utmanade Stein på en match (inte blixt utan klassiska partier) då de båda deltog i OS i Havanna 1966. Enligt Kasparov i hans ”My Great Predecessors” volym IV, hade Stein vunnit ett vänskapsparti eller två mot Bobby (minns att de båda lärde känna varandra i Stockholm fyra år tidigare och då spelade mycket blixt) och Bobby utbrast då något i stil med att ”Du är sovjetmästare och jag är amerikansk mästare, låt oss spela en match!”
Stein och Fischer i Havanna 1966.
Bobby lär spontant ha rusat fram till Fidel Castro och frågat om detta inte vore en bra idé. Men Stein fick avböja erbjudandet på grund av att han måste förbereda sig för det kommande Sovjetmästerskapet (Tbilisi), en tävling som han för övrigt kom att vinna. Just Sovjetmästerskapen var otroligt viktiga tävlingar för de sovjetiska stjärnorna på den tiden eftersom de var det första steget mot VM.
För att kort återvända till just Stockholm 1962 berättar Gufeld/Lazarov om hur det gick till när Bobby och Stein lärde känna varandra. Det var kvällen efter den första ronden. Geller hade överraskande förlorat mot Cuellar och Stein hade kommit till Gellers hotellrum för att prata. Det knackade på dörren och Bobby tittade in (han hade inlett med en remi som svart mot Teschner). Ville Geller spela blixt? Jefim var absolut inte upplagd men föreslog att Bobby skulle spela mot hans gäst i stället. Som någon kanske minns hade Fischer försovit sig under invigningen och deltog inte i den. Stein hade haft frirond i första omgången så därför visste Bobby inte vem den mystiske gästen var. ”OK”, sa Bobby, ”låt oss spela om 10 kronor, bäst av fem partier, men du behöver bara ta två poäng för att vinna.” Det var 110 kronor i dagens penningvärde. Stein accepterade och det dröjde inte länge förrän det stod 2-0 till Stein … Geller skrattade så att han grät. Så började en tioårig vänskap mellan Leonid och Bobby. Dock ogillade Fischer starkt att Stein rökte så mycket. Det var en farlig och olämplig vana! Bobby berättade att han en gång tog tid på hur länge Stein drog in rök – rekordet var 31 sekunder(!!).
Fortsatta framgångar (och besvikelser)
Även 1966 tog Stein guld i Sovjetmästerskapet som det året gick av stapeln i Tbilisi. År 1967 blev det nya äventyr, Sarajevo (förstaplats), minnesturneringen i Moskva för oktoberrevolutionen (förstaplats och där Stein spelade sitt i eget tycke bästa parti, mot Keres i tolfte ronden) samt Hastings. I interzonturneringen i Sousse 1967 fortsatte dock förbannelsen. Stein fick i februari 1968 spela ett särspel mot Reshevsky och Hort om en plats.
Hort och Stein i särspel 1968 med Tarjan vid sidan om.
Stein ledde den dubbelrondiga turneringen ända till slutet då han i näst sista ronden förlorade som vit mot Hort och tvingades se Reshevsky gå vidare. Det märkliga var att Hort (i tidsnöd) bjöd remi i en fördelaktig ställning, trots att Hort låg sist och var piskad att vinna. Stein var säkert frestad att acceptera men så kom han att tänka på risken att Hort skulle förlora mot Reshevsky i sista ronden, vilket skulle innebära att den sistnämnde skulle vinna på särskiljning. Bättre att försöka avgöra själv, resonerade Stein, som fortsatte och förlorade partiet. Från Sousse 1967 har för övrigt Kasparov valt Steins förlustparti som svart i Spanskt mot Fischer (sid 325). Här kritiserar Kasparov Steins öppningsval. Det hade varit bättre att hålla fast vid Sicilianskt.
Bland stjärnorna i Los Angeles 1968
Averbach skriver i sin bok ”Centre-Stage and behind the scenes” att han i början av 1968 reste med Stein till Los Angeles för särspelet mot Reshevsky och Hort – se om detta ovan. På vägen stannade de till i New York där Stein gav en simultan på Manhattan Chess Club. Bland åskådarna upptäckte Averbach plötsligt Bobby Fischer. Men något var konstigt med Fischer. Han verkade avtrubbad. Averbach misstänker att amerikanen var medicinerad på något sätt. På ett annat ställe i boken blir det dock tokigt när Averbach minns vistelsen hos paret Piatigorsky i Los Angeles. På ett ställe skriver han att det var 1963, vilket inte stämmer (det var ju 1968). Dessutom att Gregor Piatigorsky en kväll frågade om Averbach ville vara med och spela poker med de världsberömda violinisterna Yasha Heifetz och Misha Elman. Men den senare avled redan 1967 … Hur som helst skriver Averbach att Stein missgynnades av de rådande Fide-reglerna, precis som Keres.
Fischer och Petrosian i blixtduell på Centrala Schackklubben i Moskva 1958.
Blixt på Centrala schackklubben i Moskva
Leonid Stein var en erkänt stark blixtspelare. Han gillade att spela mot Tal och de hade ibland långa blixtmatcher. Då kunde det hända att det så kallade Grandmaster Room på Centrala schackklubben i Moskva ceremoniellt öppnades för dessa båda giganter och att ett utvalt fåtal åskådare fick tillåtelse att följa partierna. Det var för övrigt sannolikt i samma rum som den 15-årige Bobby Fischer fick en lektion i blixt av Petrosian då Bobby var på besök i Moskva 1958. I ”Sjakkgenierne” av Grønn och Lahlum (2018) finns en festlig beskrivning av det mötet. Bobby lär ha försökt bortförklara förlusten med att Petrosian spelade så tråkigt att han höll på att dö av tristess. Fischer skrev under besöket även ett vykort hem där han nämnde att han inte gillade ryssarna och att det verkade vara ömsesidigt. Självfallet snappade den sovjetiska censuren upp detta kort och offentliggjorde det. Hemresan till New York tidigarelades … För den som vill läsa om den legendariska Centrala Schackklubben i Moskva, belägen på Gogol Boulevard nummer 14, kan denne med fördel skaffa Genna Sosonkos ”The Reliable Past” (2003) där han ägnar den ett helt kapitel.
Portisch mot Stein vid IBM-turneringen i Amsterdam 1969. Foto: gahetna.nl
Ytterligare stortävlingar de sista åren
År 1968 spelade Stein i Kecskemet i Ungern (förstaplats) samt Capablanca Memorial på Kuba. 1969 spelade han i IBM-turneringen i Amsterdam samt i Tallinn (förstaplats) och i Sovjetmästerskapen i Moskva. År 1970 innebar deltagande i Caracas, reserv i matchen Sovjet – Övriga Världen (där Stein fick hoppa in på första bord i sista ronden mot Bent Larsen), lag-EM i Kapfenberg samt Sovjetmästerskapet i Riga. År 1971 tog Stein en av sina största segrar genom att vinna den starka Aljechin Memorial (delat med Karpov). Han vann också i Pärnu och deltog i Gori (Sovjetunionen), Tallinn och Vrnjacka Banja samt Sovjetmästerskapen i Leningrad. Året därpå (1972) spelade Stein i sovjetiska lagmästerskapen i Moskva (där han i andra ronden för sitt Ukraina vann ett fantastiskt parti mot Smyslov), Reykjavik Open, (i boken ”Reykjavíkurskákmot í 150 ár” finns en del om det besöket, bland annat ett kort remiparti som svart mot Keene och en fin vinst som svart i Sicilianskt mot Sigurjonsson. I samma turnering vann för övrigt en ung Ulf Andersson ett fint parti mot Stein) Zagreb och Tjigorin Memorial. 1973 inleddes med ytterligare en seger (Las Palmas) och han deltog i april i en lagtävling i Moskva. Leonid Stein togs detta år ut att spela lag-EM i Bath för Sovjet (6-13 juli) och kort därefter skulle han resa till interzonturneringen i Petropolis (Brasilien, 23 juli – 17 augusti). Men så blev det inte.
Döden på Hotel Rossiya
Vad som hände på Hotel Rossiya i Moskva den 4 juli 1973 är väl inte alldeles klarlagt. (Jättehotellet invid Röda torget stod för övrigt färdigt 1967 och kunde hysa inte mindre än 4 000 gäster. Hotellet brann 1977 och cirka 100 personer dog eller skadades då. Hotellet stängde 2006.) Den officiella förklaringen till dödsfallet är att Stein drabbades av en hjärtattack. Kortjnoj var säker på att Stein kanske drabbats av en fatal komplikation till följd av de injektioner som han fått av läkaren med anledning av den förestående resan till Brasilien. (Detta är bakgrunden till mitt högst personliga och säkerligen inkorrekta försök till dramatisering i inledningen till denna artikel.) Bent Larsen lär i någon intervju lite elakt ha antytt att Stein den kvällen hade ”gone mad” och bjudit upp kvinnor på rummet och att något hände i samband med detta. Som så mycket annat kring Leonid Stein är omständigheterna kring hans död delvis höljda i dunkel.
Sovjets lag i Bath gick för övrigt inte av för hackor: Spasskij, Petrosian, Kortjnoj, Karpov, Tal och Smyslov etc. Att vara uttagen i ett sådant lag visar vilken världsspelare Leonid Stein var vid sin död.
I Steins frånvaro vann hemmafavoriten Mecking interzonturneringen i Petropolis före Geller, Polugajevskij och Petrosian. I det efterföljande särspelet slogs Geller ut.
Många stormästarkollegor hörde av sig efter beskedet om Steins död. Bobby Fischer sände ett telegram som löd: ”I am stunned by the premature death of Leonid Stein – the remarkable international grandmaster and good friend. I express my condolences to his family and to all the chess brotherhood.”
Fischer har i ”My 60 Memorable Games” med samma parti som Kasparov, alltså det mot Stein från Sousse 1967. Han inleder det med rubriken ”When champions meet”.
Avslutning
Fastän jag ganska tidigt började läsa om de stora schacklegenderna kände jag alltså i juli 1973 inte till Leonid Stein. Nu vet jag lite mer om denne spännande ukrainske/sovjetiske mästare. Trots en svår start i livet, tidigt faderlös och som sjuåring på flykt undan nazisterna, blev han en av Sovjetunionens starkaste spelare, trefaldig Sovjetmästare, under ett tiotal år snubblande nära gränsen till kandidatturneringen (vid mer än ett tillfälle stoppad av en orättvis Fide-regel), alltför tidigt död under delvis oklara omständigheter. Nu sitter Leonid nog någonstans i himlen och spelar ”bäst av fem” med Bobby och drar långa bloss på sin cigarett. Man undrar förstås lite om han, nu när han har verkligt gott om tid, börjat kolla lite på Berlinvarianten mot 1.e4 eller om han håller fast vid Sicilianskt. Jag vet vad jag tror.
Böcker om Leonid Stein: Postma "Leonid Stein" (1985), Keene ”Leonid Stein – Master of attack” (1989), Gufeld “Leonid Stein – Master of Risk Strategy” (2001), Crouch “Chess Secrets, Great Attackers, Learn from Kasparov, Tal and Stein” (2009), Engqvist "Stein move by move" (2015).
