Nils Grandelius får sannolikt chansen att vara med i VM-kvalet. Foto: Niki Riga
Den tidigare öppna turneringen på Isle of Man kommer att upphöjas till en nyinrättad kvalturnering till kandidatturneringen 2020. I stället för två spelare som kvalificerar sig till kandidatturneringen på grund av elotalet blir det nästa gång bara en spelare på den grundvalen och därtill vinnaren i kvalturneringen, FIDE Grand Swiss, på Isle of Man den 9–20 oktober. Nils Grandelius får med stor sannolikhet en plats på Isle of Man. Det kan bli en kvalturnering med 160 deltagare och prispotten är på lite drygt fyra miljoner kronor.
Kvalificerade till FIDE Grand Swiss:
A) Direktkvalificerade är topp 100 i världsrankningen utifrån snittet från tolv månadslistor, från 1 juli 2018 till och med 1 juni 2019 (där kommer Nils Grandelius in i bilden), samt världsmästarna den 1 juni 2019 i damklassen, U20, 50+ och 65+. Slutligen också den spelare som toppar ACP:s GP-serie den 1 juni 2019.
B) 12 spelare från kontinentala mästerskap: Europa 5; Amerika 3; Asien 3; Afrika 1 spelare. Europamästerskapet spelas i Skopje den 18–29 mars och Nils finns med i startfältet.
C) Fide-presidenten tillåts välja ut 3 spelare.
D) Turneringsarrangören kan bjuda in 40 spelare, där kvinnor, juniorer och lokala spelare ska prioriteras.
Bestämmelser för reserver finns här.
De åtta kvalificerade till kandidatturneringen 2020:
A) Senaste VM-utmanaren, det vill säga Fabiano Caruana.
B) Två spelare från världscupen.
C) En spelare från FIDE Grand Swiss.
D) Två spelare från Fides GP-serie.
E) Spelaren med högst snittrankning på listorna 1 februari 2019 till och med 1 januari 2020.
F) En spelare nominerad av arrangören.
* * * * *
Cannes Open – rond 2 och 3
Här serveras det gourmetburgare. Foto: Max Wahlund
MAX WAHLUND:
Frankrike vore inte Frankrike om man inte hade en särskild kedja för gourmethamburgare. Den heter Les Burgers de Papa. Efter dagens första parti (mer om det strax) begav jag mig dit och beställde en Grand Mamie: kött, reblochon (ett slags ost från alperna), grillad bacon, rissolerad lök (fråga mig inte), och bergsbo-sås (ja, jag pratar franska, men mattermer vet jag inte hur man översätter – ni får komma hit och pröva själva). Riktigt gott var det i alla fall.
Vad tror ni, skulle motsvarande kedja ha några förutsättningar i Sverige? I mitt adopterade hemland Östergötland pågår sedan ett halvår en väldig strid om Boxholmsosten, som Arla vill flytta till Östersund. Om någon skulle få för sig att flytta le reblochon från Thônes-trakten till, säg, staden Lorient (som också är en nattklubb i Linköping – men nu håller jag på att alldeles komma av spåret) så skulle det komma en reaktion som skulle få Gula västarna att framstå som ett gäng milda … schackspelare?! Fast är de så milda egentligen? Herre Gud vilket förvirrat inlägg, frågan är om man får förnyat förtroende efter detta … Hur som helst, vad jag försöker säga är att det vore härligt med en svensk gourmetburgarkedja, med Boxholmsost och lokalt kött. Så.
Detta är som sagt tredje året i Cannes, och då tycker man sig börja känna stan. Men saker händer på några år. Efter gourmetburgaren traskade jag iväg till Place Gambetta för att handla lite mat. Där matvaruaffären tidigare låg fanns nu istället en hälsokostaffär med hälsosamma och ekologiska varor från golv till tak på samma stora utrymme. Det säger kanske också något om Frankrike? En ökad längtan efter det naturliga? Ur högtalarna strömmade vad som först lät som vanlig muzak, men om man lyssnade på texten kunde man urskilja en engelsk text: ”I know, I know. He’s the rapper, he’s the rapper. Smokes so much marijuana.” Så låter det sällan i svenska hälsokostaffärer. Vi har mycket att lära av fransmännen.
Schacket då? Jo, jag fick en halv revansch mot min pyttelilla överman från i fjol: remi denna gång. Han slog ner mig igen men jag reste mig på nio:
Max Wahlund – Marc Andria Maurizzi
Svart drar
Jag har gjort allt för att täppa igen de luckor jag sett och spelat nästan hela partiet på försvar trots att jag har vit, men det räcker med ett ögonblicks ouppmärksamhet:
33...Sxh4!
Nu har svart vinstställning. Som tur är för mig finns det som bekant inget svårare i schack än att vinna en vunnen ställning.
34.gxh4 Dxh4+ 35.Kg1 g5 36.f5 Lxf5 37.Te2 g4 38.Th2 Dg5 39.Sc4 g3 40.Td2 Tf8 41.Sxd6
41...Dh4?
Detta visar sig vara ett avgörande misstag. Ett drag som 41...Ld7 vinner – hoten är för svåra. Jag trodde att jag ändå var förlorad eftersom svarts intrång med tornet på f2 ser hemskt ut. Men efter att ha tänkt upp 20 av mina 30 minuter efter tidskontrollen hittade jag det enda räddande:
42.Sxf5 Txf5 43.d6+ Kh7
43...Kh8 gör ingen skillnad.
44.De6 Tf2
45.Lh3!
Detta tornoffer var jag tvungen att se. Nu blir det remischackar, svart har inget bättre.
45...Txd2 46.Lf5+ Kh8 47.Dh6 Kg8 48.Le6+
Man kan alltid hoppas på 48...Kf8 49.Dh8+ med matt.
48...Tf7 49.Dg6+ Kh8 50.Dh6+ Kg8
Eller 50...Th7 51.Df8 matt.
Remi
I efteranalysen påpekade Marc Andrias pappa att vit kunde spela på vinst med 51.Lxf7+ Kxf7 52.Tf1+ Tf2 53.Txf2+ gxf2+ 54.Kf1. Jag var dock alldeles för nöjd med remi för att ens se denna möjlighet.
Efter denna pärs var det dags för dagens andra rond. För att använda dataspelstermer: efter minibossen var det dags för nästa, lite större boss. Istället för 11 år var nästa motståndare 15 år: Alexandre Bacrot. Just det, Bacrot som i Etienne Bacrot. Jag ska bespara er (och mig själv) partiet, det räcker att säga att Bacrot junior använde franska avbytesvarianten (!) för att mala ner mig till franskt gourmetmjöl på 30 drag. När vi tittade på partiet efteråt (man ska alltid analysera med starkare motståndare) sade Alexandre: ”Jag gjorde nog fel i början, pappa har lärt mig den här varianten men jag har glömt dragföljden”. Jaså? Jag tyckte den funkade bra som det blev.
Att möta alla dessa vansinnigt starka juniorer som coachas av sina ännu starkare pappor är som att vara hembjuden till Stålmannen på middag. Han och Lois lagar maten och frågar om du kan leka med deras bebis under tiden. Det är bara det att bebisen slänger dig stenhårt i väggen så att benen knäcks i hela kroppen. Blir det en trevlig middag? Jag vet inte, man måste nog vara masochist för att spela schack ...
0,5/3 alltså. För två år sedan gjorde jag min bästa turnering någonsin här och tog 50 procent i A-gruppen. Inte så sannolikt att det upprepas. Men det är många ronder kvar.
Milton och Isak har inte trampat gasen riktigt i botten ännu. Felix håller bra fart i B-turneringen. I morgon bara en rond, som börjar klockan 15.
Resultatservice
Partier
