måndag 31 augusti 2009

Bilden berättar - bild 9

TALKING PICTURES

Anatolij Karpov mot Tony Miles i Skara 1980. Foto: Lars Grahn ©

I sin schackspalt i New Statesman skrev Tony Miles att efter två drag mot dåvarande världsmästaren Anatolij Karpov började det bli pinsamt med publikens skratt. Den respektlösa komedin utspelades i Skara Idrottshall den 18 januari 1980. Jag var där och minns inga skratt. Det fanns inga demobräden under första ronden och endast de med kikare eller mycket god syn kan ha sett vad som försiggick på brädet. Jag såg det inte. Men den garneringen av historien i Fritiof Nilsson Piraten-anda skadar knappast någon. Partiet minns jag däremot mycket väl, det är klassiskt på grund av engelsmannens förstadrag.

Tony Miles, tillbaka på jobbet efter en skidsemester, skulle möta Anatolij Karpov i första ronden i Lag-EM. Karpov öppnade med 1.e4 och Miles hade en präktig överraskning i beredskap. Några år tidigare hade han lekt med tanken på ett universalsystem för svart i öppningen. Nu tyckte han att det var läge att pröva sin idé, han spelade 1…a6!?. En anekdot säger att när Karpov kom tillbaka till bordet och såg att bonden stod på a6, så trodde han att någon förbipasserande hade råkat stöta till den. Den tanken och publikens skratt har väl ungefär samma sanningshalt.

En säkert föga road världsmästare tog sig samman och spelade 2.d4 vilket besvarades med systemdraget 2…b5. Det som gör partiet klassiskt är till stor del att Miles vann. Karpov ville inte uppleva nesan att behöva signera protokollet och löste det problemet på ett sätt som ibland praktiserades på den tiden av känsliga stormästare: han lät partiet gå till avbrott i en förlorad ställning, och när det var dags att återuppta spelet dök han inte upp. Som framgår av Miles protokoll nedan saknas Karpovs namnteckning.

Som skribent var Miles inte så sällan skarp och humoristisk. Hans recension av Eric Schillers bok ”Unorthodox Chess Openings” (Cardoza Publishing 1997) är också klassisk. Den publicerades i satirtidskriften Kingpin Chess Magazine och består av två ord: “Utter crap.” I det sammanhanget kan jag redan nu röja att nästa nummer av Kingpin lovar att bli intressant. Från tidskriftens redaktör Jon Manley har jag fått veta att det blir en väldokumenterad artikel om Raymond Keenes agerande i BrainGames-affären. Jag rekommenderar också läsning av ”The Penguin Files”. Vad jag själv tycker om den skamlöse figuren i nämnda affär framgår här och här.




"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.

Google Translate

söndag 30 augusti 2009

Raketstart av Fier i Barcelona

Alexandet Fier startade som en brasiliansk Formula 1-förare i Barcelona med sju vinster i följd. Sedan kunde han säkra turneringssegern med tre remier. Följande parti är från femte ronden:

Alexander Fier
David Larino

Semi-Slaviskt (D 43)
1.d4 d5 2.c4 c6 3.Sf3 Sf6 4.Sc3 e6 5.Lg5 h6 6.Lh4 dxc4 7.e4 g5 8.Lg3 b5 9.Le2 Lb7 10.e5 Sh5 11.a4 b4 12.Se4 c5 13.Sf6+ Sxf6 14.exf6 Ld5 15.Dc2


15…Sd7
Efter 15…b3 16.Dc3 g4 är det risk för att vit har kommit i otakt.
16.Lxc4 Lxf3
Tanken var nog att mjuka upp d4-bonden men det slår inte väl ut.
17.gxf3 Dxf6?
Det vederläggs direkt. På 17…cxd4 följer 18.Lxe6!? varpå svart åtminstone inte kan slå tillbaka för matt på g6.
18.De4!
Poängen visar sig snart.
18…Td8 19.Le5 uppg.
Efter 19…Sxe5 20.dxe5 Df4 21.Lb5+ Ke7 22.Db7+ blir det matt.

Lars Karlsson spelade sin enda remi i sista ronden. I övrigt blev det sju vinster, två förluster och tionde plats.

lördag 29 augusti 2009

När Larry svindlade Alexander

Den som följer direktsändningen från Amsterdam får stormästarkommentarer under partierna på köpet. När Larry Christiansen stod för kommentarerna tillsammans med Mig Greengard, så berättade den amerikanske stormästaren historien om när han svindlade Alexander Beliavsky för ett tjugotal år sedan. Kommentaren kom i samband med ett av Beliavskys partier i Amsterdam.

Jag var tvungen att söka upp svindeln, och visst är det en roande avslutning på partiet Beliavsky-Christiansen från Reggio Emilia 1987:


Svart är vid draget och helt till råttorna. Dags för ett svindelförsök.
36…Dxf7!?
Han får åtminstone tillbaka den ena pjäsen, för efter 37.Dxf7? har ju svart evig schack på tredje raden.
37.Td7
Svart kan ju inte slå damen för matt på h7.
37…Dxf6!?
I tidsnöden tog Beliavsky det säkert som ett utslag av galghumor.
38.Dxf6?
Han går i fällan. Efter mellanschacken 38.Th7+! Kxh7 är det bara att inkassera på f6 och glädjas åt att vara torn över.


38…Th2+! remi
Efter 39.Kxh2 Tg2+ är det ju remischackar eller patt.

BREZOVA. Milko Popchev segrade på 7/9. Ralf Åkesson tog en poäng mindre och slutade på 15:e plats.

fredag 28 augusti 2009

Helgguiden

Den här veckoändan avslutas turneringarna i Barcelona (Lars Karlsson 6/7) och Brezova (Ralf Åkesson 5/7) samt matchen mellan de erfarna och stjärnskotten i Amsterdan. Till det senare evenemanget återkommer jag längre ner i den här helgguiden med ett bildreportage.

Med början på måndag klockan 15 ska det bli spännande att följa Ungdoms-EM i Fermo, Italien. Åtta svenska juniorer ställer upp: Inna Agrest (F18), Rasmus Janse (P18), Angelina Fransson (F16), Nils Grandelius (P16), Jessica Bengtsson (F 14), Louise Segerfelt (F14), Linus Johansson (P14) och Tom Rydström (P12). Grannen Stellan Brynell finns med som huvudcoach och drar i väg söderut söndag morgon.

Direktsändning är utlovad och förhoppningsvis får vi se Nils Grandelius partier på skärmen rond efter rond. Han är högst rankad i P16 och fältets ende IM. Det kommer säkert att bli tufft att leva upp till favoritskapet. Svenskt schack är inte precis bortskämt med internationella juniortitlar. Vi får se …

På hemmaplan blir det Lundinblixten i Stockholm i dag fredag samt Frans G Bengtsson minnesturnering i Lund och Stångåslaget i Linköping på söndag. Följ turneringarna på www.schack.se.


BILDREPORTAGE FRÅN AMSTERDAM
FOTO: CALLE ERLANDSSON


Ljubomir Ljubojevic var inte riktigt nöjd med belysningen inför första ronden på NH Grand Hotel Krasnapolsky, men huvuddomaren Geurt Gijssen hade en förklaring till hands: ”Det är samma ljus som förra året. Det är du som har blivit ett år äldre.”

Det är schackmecenaten Joop van Oosterom som betalar kalaset. Förra gången stod hans bekväma fåtölj vid ringside, men den här gången fanns den inte där. Det sades att han kanske skulle dyka upp till en senare rond. Han arrangerar matcher och turneringar mest för sitt nöjes skull och är inte ett dugg intresserad av att slå på trumman för sina tillställningar.


Peter Svidler mot Hou Yifan i första ronden. Svidler är matchens högst rankade spelare men ser nog evenemanget mer som en träff med kompisarna än som en strid på blodigt allvar. Kort sagt, han är mycket social.


Femtonåriga Hou Yifan är matchens yngsta spelare och den enda tjejen i sällskapet. Det är inte en alltför djärv gissning att det är hon som ska ta över som världens bästa kvinna efter Judit Polgar.


Peter Heine Nielsen är det nordiska inslaget i Amsterdam. Han var med även för tre år sedan, men då som sekundant åt Magnus Carlsen. Peter Heine har aldrig haft högre ratingtal än nu och man kan bara spekulera i hur mycket arbetet med Carlsen och Viswanathan Anand har betytt för hans spelstyrka.


För den bäste poängplockaren i ungdomslaget väntar en biljett till franska Rivieran nästa år och deltagande i Amberturneringen. Inför helgens avslutande ronder ligger Jan Smeets bäst till för den belöningen.


Hikaru Nakamura har varit på väg att slå sig in bland världens topp tjugo, men han mådde inte alls bra när han anlände till Amsterdam. Under partiet mot Alexander Beljavskij, som amerikanen vann efter vackra svängar, var han tvungen att gå ut på toaletten ett par gånger och spy. Men här fungerar det inte med sjukskrivning. Läs mer om Hikarus vedermödor på hans blogg.


John Nunn fick hjärtproblem förra gången han spelade i Amsterdam och bestämde sig då för att sluta spela tävlingsschack. Men han kommer gärna tillbaka som åskådare och fotograf. Jag påminde honom om att vi hade träffats en gång i Lübeck i samband med en dubbelrond i Bundesliga. Lübeck drog sig senare ur högsta divisionen när sponsormedlen sinade. Vad hände egentligen, ville sponsorn lägga sina pengar på andra projekt? Nunn gav en överraskande förklaring till uttåget: sponsorn hamnade i fängelse.


John Nunn och Peter Svidler. I vissa avseenden tycks Svidler vara lika engelsk som engelsmännen. Det handlar till exempel om hans enorma intresse för cricket.


Första gången jag träffade Genna Sosonko var i Malmö i december 1974. Vi stötte samman på Caroli City, men jag visste att han var i stan. Jag var då turneringsledare för Malmö Open, en turnering som jag tog initiativet till 1971, och han var en av deltagarna. Numera njuter jag i fulla drag av hans historiska artiklar i New In Chess Magazine. Genna är en stjärna. I Amsterdam uppträdde han i kommentatorrummet.


Vi kollade de två första ronderna på Krasnapolsky, men höjdpunkterna för min del var middagarna i goda vänners lag. Bilden är från ett av dessa tillfällen. Kring bordet sitter från vänster och hela varvet (en del är skymda): Jurgen Stigter, Gunnar Finnlaugsson, Calle Erlandsson, Lars Grahn, Yasser Seirawan, Yvette Seirawan-Nagel, Ian Rogers, Cathy Rogers, René Olthof, John Donaldson och Holly (Johns flickvän).

Ian och Cathy kommer från Australien men tillbringar en del av året i sin lägenhet i Amsterdam. De var fasta medarbetare i TfS under min tid som redaktör. Nu rapporterar de från matchen i Amsterdam bland annat till det amerikanska schackförbundets (USCF) hemsida. Under kvällen skulle Yasser briljera med sitt uttal av svenska räkneordet ”sju” och det lät ungefär lika fel som när han försökte första gången för trettio år sedan. Ian å sin sida satte det korrekta uttalet i första försöket. Imponerande. Efteråt kom jag att tänka på att han kanske hade tjuvtränat med sin vän Rolf Lundquist, som bodde i Australien under många år. Ian berättade för övrigt att han aldrig har lyckats besegra Rolf trots, om jag minns rätt, ett halvdussin försök.

Apropå USCF så berättade den amerikanske förbundskaptenen John att det inte är säkert att man har råd att skicka ett lag till Lag-VM i Turkiet i början på nästa år. Det är den rättsliga striden som jag redogjorde för här som håller på att ruinera USCF. I fjol uppgick förbundets advokatkostnader till cirka 400 000 dollar (om jag minns beloppet rätt). Vansinne.

Jag frågade René, redaktör för NIC Magazine, hur det går med Jan Timmans biografi. René kunde berätta att det inte är en självbiografi utan en biografi författad av den holländske journalisten John Kuipers. Och den ska vara på gång. Jag har för övrigt aldrig sett Timman på Krasnapolsky. För två år sedan flyttade han från Amsterdam till Arnhem, vilket kan vara en av anledningarna till att han inte dyker upp.


LG, Yasser och Yvette. Det är alltid en högtidsstund att träffa gamle vännen Yasser och stämma av i minnesbanken. I ”Bilden berättar” har jag visat fram flera bilder från Merano 1981, vilket nog är det mest fantastiska schackevenemang jag har upplevt. Yasser var då Viktor Kortchnois sekundant. Under kvällen var det mycket intressant att lyssna på Yassers och Ians recensioner av olika olympiader. Det kan finnas anledning att återkomma till de av deras historier som jag kan skriva om utan att bryta förtroenden.

De två sista bilderna är tagna av en kypare respektive Jurgen Stigter.

torsdag 27 augusti 2009

Bakgrunden till den danska superduellen

I Bilden berättar nr 4 lyfte jag fram matchen mellan Bent Larsen och Curt Hansen i Köpenhamn 1983. Det var ett enastående evenemang. I samband med det fick vi Per Andreasens historia om hans medverkan bakom scenen. Men vem var det egentligen som tog initiativet till matchen och som var huvudansvarig för genomförandet? Så här tjugosex år senare är det hög tid att lyfta på ridån och presentera de två personer som låg bakom arrangemanget. Jan Løfberg ger bakgrunden:

OLE GRÜNBAUM – PROVON BAKOM MATCHEN

Det är nog inte många svenskar som känner till Ole Grünbaum, men i Danmark var han världsberömd på 60-talet. Och Ole Grünbaum var alltså mannen bakom matchen mellan Bent Larsen och Curt Hansen på Det Ny Teater.

Vem är då denne man? Man kan söka upp honom på Wikipedia, och här kan man se att han numera bor i Los Angeles. Nu finns det många felaktiga fakta på Wikipedia, men om denna uppgift stämmer kan jag räkna ut att han lämnade Danmark någon gång under det senaste året.

Ole Grünbaum var den första provon i Danmark. I hans intressanta självbiografi "Bar røv i 60erne" - utgiven av People's Press 2005 - kan man läsa att han uppträdde som provo från 1967. Ole skapade happenings och kastade kläderna. Det var naturligtvis mycket provocerande att uppträda naken - även på 60-talet – och speciellt när man som Ole var son till en finansminister (Henry Grünbaum)! Observera att detta inträffade före det så kallade ungdomsupproret som startade 1968 ...

Jag minns tydligt - jag var bara sju åtta år – att jag såg bilderna på den märklige nakne mannen med glasögon och skägg. Under de följande åren var Ole ständigt i medierna som en provocerande provo. Han rökte hash och tog LSD. Det väckte stor förargelse.

Efter hand försvann han från rampljuset. Men i början av 1980-talet kontaktade Ole mig när han tänkte börja skriva om schack i Jyllands-Posten. Det var vid den tiden då Curt Hansen var på väg att slå igenom. Ole hade blick för schacktalang.

Det följde en period när Ole skrev helsidesartiklar om den tidens stora schackspelare. Jag hjälpte honom med research, anekdoter och annan information. Vid ett tillfälle fick han en genial idé: vad sägs om att göra en liten match mellan Bent Larsen och Curt Hansen?

Jag nappade direkt och erbjöd mig att hjälpa till. Ole fick Jyllands-Posten att satsa en stor säck pengar. Den jylländska tidningen var på väg att slå sig fram som en av landets största tidningar, och ville gärna synas i Köpenhamn. En schackmatch var en perfekt start.

"Det ska vara stort och annorlunda”, sa Ole i planeringsfasen. Idén att arrangera matchen på en teater var smart. Ole tog hand om de stora linjerna, medan jag skötte det praktiska och hade en nödtorftig kontakt med schackorganisatörer i Köpenhamn (vid tiden satt jag i styrelsen i Københavns Skak Union, och om jag minns rätt var KSU:s ordförande inne och såg matchen). Bland annat fick jag den goda idén att föreslå Jørgen Hvenekilde som konferencier.

Men annars ville Ole ha så lite inblandning från Dansk Skak Union som möjligt. Han ville genomföra arrangemanget och nöja sig med att ha mig som assistent. Jag tror inte att jag trampar någon på tårna när jag avslöjar att Ole därigenom försäkrade sig om att ingen kunde bli sur över att han lyfte ett rundligt honorar som arrangör.

Veckan före matchen besökte Ole och jag flera schackklubbar i Köpenhamn och delade ut biljetter. Det var ett gratisevenemang, det var alltså fri entré.

På den stora dagen den 30 oktober 1983 var Ole och jag ganska nervösa. Vi var mycket osäkra på hur många som skulle komma. Därför var vi mycket ihärdiga in i det sista och tog ut till Glostrup Bibliotek där det spelades serieschack och Vestvoldturnering för att dela ut de sista biljetterna. På väg in till teatern i Oles Citroën 2CV snackade vi om att det troligen inte skulle bli så många på plats utöver funktionärer och aktörerna på scenen ...

Medan vi gjorde de sista förberedelserna på teatern, fick vi en rapport: "Folk står i kö långt ner på Gammel Kongevej!"

Det var bakgrunden till det största danska schackevenemanget i modern tid.

Dansk Skak Union reagerade som om matchen aldrig hade ägt rum, trots att PR-värdet var enormt. Det var DSU:s sätt att ge igen: när Grünbaum inte vill leka med oss, så vill vi inte leka med honom.

Några månader senare försvann Ole Grünbaum från schacket lika plötsligt som han hade kommit några år tidigare. Han kastade sig in i datorvärlden. Som en av de allra första danska journalister - om inte den förste – började han skriva om IT i Politiken.

Mycket kan sägas om denna mångfasetterade person: han har aldrig varit rädd att pröva nya och oprövade vägar.

Jan Løfberg
”Bilden berättar” lyfter ibland fram schackhistoriska evenemang där jag med bloggbesökares hjälp kan reda ut vad som egentligen hände. Jag är mycket tacksam för Jans berättelse. Det känns som om pusselbitarna har fallit på plats. Jag är alltid intresserad av att komplettera mina berättelser på detta sätt.

BARCELONA. Lars Karlsson vann och har 5/6. Alexander Fier är fortfarande ensam i topp, nu på 6/6.
BREZOVA. Milko Popchev leder på 5,5/6. Ralf Åkesson spelade remi sjätte ronden och har en poäng mindre.

onsdag 26 augusti 2009

Det magnetiska tornet

Ralf Åkesson vann i femte ronden i Brezova och med 4/5 ligger han en halv poäng efter en ledartrio. Mikulas Manik finns med i klungan på 4 poäng efter följande uppvisning:

Peter Bombek–Mikulas Manik
Svart drar


41…Sxg3!? 42.Sf1??
Han försöker utnyttja bindningen av springaren på g3. Efter 42.hxg3 Txg3 43.Dc2 behåller vit jämvikten, t.ex. 43…Txe3 44.Dc7 Tg3 45.Dxd7+ Kh8 46.Tc8+ Txc8 47.Dxc8+ med remischackar.
42…Tb3!
Oooops. Springaren triumferar. 43.Dxb3 faller ju på 43…Se2+ med matt.
43.Da6 Tb2! 44.uppg.
Tornet är fortfarande magnetiskt. Det finns inte någon hållbar parad mot matthotet, t.ex. 44.Txb2 Sxf1+ 45.Kf2 De3+ eller 44.Se3 Se2+ 45.Kf1 Txg2 46.Sxg2 Df3+ 47.Ke1 Sc3 o.s.v.

BARCELONA. Brasilianaren Alexander Fier är ensam i topp på 5/5. Lars Karlsson vann i femte ronden och har tätkänning med 4/5.

tisdag 25 augusti 2009

Dagens Allehanda (tisdag)

Jag älskar Amsterdam. Det får bli ett bildreportage endera dagen. Som jag har påpekat förut åker jag inte i väg till schackevenemang i första hand för att se om någon föredrar Lf6 framför Sf6. Det finns så mycket annat som lockar. Återkommer om det.

Tillbaka vid köksdatorn ger jag mig ut i schackvärlden och upptäcker ett välkänt namn när jag landar i Brezova, Slovakien: Ralf Åkesson. Han finns med i tätstriden efter två vinster och två remier. Ralf är sjunderankad i den öppna turneringen och kommer förhoppningsvis att finnas med i direktsändningen rond efter rond. Länken finns förstås i vänsterspalten.

I BARCELONA har Lars Karlsson 3/4 efter en förlust i tredje ronden. Förstabordsuppgörelsen i fjärde ronden var minst sagt uppseendeväckande:

David Larino–Michal Krasenkow
Spanskt (C 67)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 Sf6 4.0-0 Sxe4 5.d4 Sd6 6.dxe5 Sxb5 7.a4 d6 8.e6 Lxe6 9.axb5 Se7?!
9…Se5 är bättre.
10.Te1 Sf5 11.Sg5 Df6?
Det hade varit bättre att lämna tillbaka bonden direkt med 11…Le7. Då kan vit spela 12.Sxe6 eller satsa mera ambitiöst med 12.Txe6!?.
12.Dd5 Le7


13.Txe6!?
Nackdelen med det här till synes utmärkta draget är att det tillåter en smart kontring, men eftersom båda parter förbisåg den så påverkade det inte utgången. Efter 13.Sxe6 fxe6 14.Txe6 Df7 15.Sc3 har vit klar fördel.
13…fxe6 14.Sxe6 Tc8??
Helt galet. Här fanns räddningsförsöket 14…De5! och vit tvingas ta hänsyn till matthotet, t.ex. 15.Dxe5 dxe5 16.Sxc7+ Kf7 17.Sxa8 Txa8 och svart kan kämpa vidare med bonde under.


15.Dxf5! uppg.
Stackars stormästaren.

DET ÄR ALLTID skoj att få publiceringsbara grejer med e-post. Som följande bidrag från Henning W. Hermansen, Oslo:

Damoffer i Olomouc

I 1642 beleiret svenskene Morava, herunder Olomouc, under ledelse av den eminente fältmarskalk Lennart Torstensson (eller Linnardt Torstensson som han kalte seg). 367 år senere var det imponerende å se de blågules triumfer på sjakkbrettet i samme by. Blant de få som ikke kom helt i toppen av resultatlistene var det til gjengjeld flere fine enkeltprestasjoner. Jeg har gleden av å overbringe et damoffer utført av astrofysikeren fra Uppsala, IM Jan Johanssons reisefelle.

Jiri Molnar, Tsjekkiet
Micael Fällman
Olomouc Open, 6. runde, 10.08.09
1.e4 c5 2.f4 Sc6 3.Sc3 e6 4.Sf3 Sge7 5.Lb5 a6 6.Lxc6 Sxc6 7.d3 Le7 8.0-0 b6 9.Se2 Lb7 10.Sg3 Dc7 11.a3 h5! 12.f5 h4 13.Se2 Ld6 14.Lg5 f6 15.Ld2 h3 16.g3 0-0-0 17.Sh4 Txh4! 18.gxh4 Lxh2+ 19.Kh1 Le5 20.Dc1 d5 21.Sf4 dxe4! 22.Sxe6


22…e3!! 23.Kg1 Lh2+ 24.uppg.

måndag 24 augusti 2009

Bilden berättar – bild 7

TALKING PICTURES

Hotel Palace i Merano 1981. Igor Ivanov spelar blixt med Miguel Najdorf medan Arnold Eikrem och Yasser Seirawan tittar på. Foto: Lars Grahn ©


Arnold Eikrem har betytt oändligt mycket för norskt schack både som organisatör och skribent. Det var mannen som andades schack och som sällan missade de stora evenemangen. Jag träffade honom på många större turneringar, olympiader och VM-matcher. Arnold ingick i den inre cirkeln. Han dog den 11 februari 1996. Här några stycken ur min minnesartikel i Sydsvenska Dagbladet den 17 februari 1996:
”I Eikrems schackvärld var han en charmerande värd. Man hade sällan tråkigt i hans sällskap. Rastlösheten kunde ta sig olika uttryck. Han kunde påbörja en utläggning om Kasparovs senaste bravader och plötsligt avbryta sig själv, stryka sig över mustaschen och gå upp i någonting annat. Efter en stunds frånvaro var han tillbaka och tog upp den tappade tråden.

Som schackjournalist var han alltid på jakt efter scoopet, och inte så sällan rycktes man med i hans fåfänga nyhetsjakt. Vi var båda i Merano 1981 för att följa VM-matchen mellan Karpov och Kortchnoi. Efteråt fick jag höra att denna stad i den italienska delen av Tyrolen var omgiven av ett sagolikt vackert alplandskap. Det hade helt undgått mig. Jag lockades med i Arnolds jakt och tillbringade i likhet med honom åtskilliga timmar i Hotel Palaces bar. Det var där Kortchnoi och hans medhjälpare höll hov varje kväll, och enligt Arnold kunde det vilken dag som helst komma ett högst sensationellt avslöjande. I likhet med Godot kom det aldrig. Men det var inte någon tråkig väntan.

Flera svenska elitspelare kan tacka Arnold för att de genom hans turneringar fått chansen att erövra internationella titlar. För dem har Arnold också varit en personlig vän. Det finns inte någon naturlig ersättare som turneringsarrangör i Gausdal och därmed försvinner sannolikt en tradition som har uppskattats i schackkretsar världen över.

I fjol våras besökte Arnold Malmö när det var dags för stormästarschack på Savoy. Han anlände i en elegant bredbrättad hatt och hade knappt hunnit innanför dörren förrän han hade berättat en pikant nyhet som han just snappat upp i Köpenhamn. Det var väl inte precis något scoop, det var det sällan, men hans sätt att framställa den lilla historien var värt en del. Han tvinnade mustaschen och skrattade hjärtligt. De som kände honom närmare kunde också vid andra tillfällen ta del av allvaret.

Arnold Eikrem hade in i det sista många nya projekt på gång, han hade inte avslutat sitt oförtröttliga arbete. Det gör saknaden så mycket större.”
Bland aktiviteterna på Hotel Palace minns jag också att jag spelade bordtennis med Petra Leeuwerijks (numera gift med Kortchnoi) son i en källarlokal. Vi hade ungefär samma bordtennisrating. Och apropå det: när Börje Jansson skulle plocka fram ett speciellt minne från Rilton Cup i Jesper Halls bok om turneringen, ”Tore och turneringen – Historien om Rilton Cup”, så blev det följande: ”När jag tänker så långt tillbaka är det lätt att man blandar ihop, men varje gång jag träffar Lars Grahn brukar han påminna mig om det år då schackspelarna som bodde ihop hade en kvällsturnering i pingis. Grahn kan fortfarande inte komma över att jag kvaddade honom. Troligen påminner han mig om det för att vara snäll, eftersom jag var en av de första toppspelarna som började skriva för hans tidskrift Schacknytt.” Börje: jag har kommit över det och du kommer alltid ha en hedersplats i mitt hjärta för att du ställde upp som skribent i den stencilerade blaskan när andra toppspelare nobbade.


Yasser Seirawan och Lars Grahn på det stora schackspelet bakom Hotel Palace i Merano 1981. Foto: Arnold Eikrem

"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.

Google Translate

onsdag 19 augusti 2009

Schackmuseum i Amsterdam

Utanför Jurgen Stigters hus i Amsterdam, från vänster: Jurgen Stigter, Calle Erlandsson, John Donaldson och Lars Grahn.

Att komma in i Jurgen Stigters hus i Amsterdam är att komma in i världens näst största schackmuseum. Lothar Schmids samling lär vara större. Här finns tonvis med böcker, tidskrifter och minnessaker. En naturlig träffpunkt för schacksamlare och jag hänger på.

I går kväll hade vi en underbar middag på balkongen och i kväll väntar nya kulinariska excesser. Då ansluter sig fler schackvänner. Och i morgon börjar matchen mellan de erfarna och stjärnskotten. Kanske blir det ändå tid till ett dagligt blogginlägg.

SANKT PETERSBURG. Pia Cramling förlorade mot Elisabeth Pähtz och ligger nu en halv poäng efter Ekaterina Atalik.
WIEN. Per Söderberg har 2,5 av 4.

tisdag 18 augusti 2009

En sorts humor

Ibland uppstår humor i schack på själva brädet, något som måste vara fullständigt ofattbart för någon som inte behärskar schackreglerna. Okej, rätt stillsam humor, men ändå. Jag har funnit ett par exempel från GP-turneringen i Jermuk, och förväntar inte att någon ska skratta ihjäl sig efter att ha sett dessa partislut. Men ändå.

Vasilij Ivantjuk–Gata Kamsky


114.Td4+!? remi!

Förlåt – en bortsättning och remi? Så här ligger det till: med sitt 114:e drag kunde Ivantjuk kräva remi med stöd av 50-dragsregeln. Hehe.

Det andra exemplet är hämtat från gårdagens rond. Dmitri Jakovenko hade merbonde mot Peter Leko och pressade och pressade. Till slut tvingades ryssen inse att det inte gick att undvika remin. Då blev det en av dessa sällsynta minorförvandlingar.

Peter Leko–Dmitri Jakovenko


121…d1S remi

Lägg märke till att båda partierna varade i över hundra drag. Det här är en kampturnering. Vasilij Ivantjuk gick upp i delad ledning med Leko genom att besegra Boris Gelfand. Det var slut efter knappt hundra drag. Leko och Ivantjuk leder på 5,5/8. Fem ronder återstår.

SANKT PETERSBURG. Pia Cramling och Ekaterina Atalik fortsätter att hålla jämna steg. De leder på 4,5/6. Tre ronder återstår. Partiet dem emellan spelas i sista ronden på torsdag.
WIEN. Per Söderberg vann i tredje ronden och står på 2 poäng.

måndag 17 augusti 2009

Bilden berättar - bild 6

TALKING PICTURES

Robert Hübner utan ögonbindel och glasögon i Skellefteå 1989. Foto: Lars Grahn ©

Inlottningen vid världscupturneringen i Skellefteå 1989 var spektakulär. In i lokalen på Expolaris Center rullade ett mobilt bord med sexton guldtackor till ett sammanlagt värde av tjugo miljoner kronor. I släptåg fanns två poliser och ett antal uniformerade vakter. Arrangörerna hade hemligstämplat det hela, så det kom som en överraskning för publiken när inlottningsförfarandet avslöjades. Man ville inte attrahera objudna gäster.

Under varje tacka fanns ett nummer från 1 till 16. Spelarna kom fram på scenen och vände på en tacka för att få sitt startnummer. Några spelare vände den tolv kilo tunga tackan med en hand, några med två, medan andra fick ta hjälp, som till exempel den då svårt sjuke Michail Tal.

Bilden togs när tackorna skulle blandas före själva lottdragningen. Spelarna ombads att använda ögonbindlar och publiken log. Vi ser Michail Tal och Jaan Ehlvest med ögonbindlar, medan en måttligt road Robert Hübner nöjde sig med att ta av glasögonen. Han menade väl att effekten var densamma.

Det är inte enda gången Hübner har demonstrerat sitt ointresse för lustigheter av det slaget. När hans kandidatmatch mot Vasilij Smyslov 1983 skulle avgöras vid ett roulettbord på kasinot i Velden, där matchen också hade spelats, så valde han att åka hem i stället för att vara med när kulan sattes i rörelse. I första försöket hamnade kulan på nollan. I andra försöket hamnade den på rött och Smyslov vann därigenom matchen. Smyslov fanns på plats när kulan la sig till rätta. Han gick därigenom vidare till den kandidatsemifinal som jag berättade om i förra avsnittet av ”Bilden berättar”.

Det har påståtts att Hübner är dödligt seriös i alla lägen och saknar humor. Här ett försök till vederläggning av den åsikten. När jag bad honom att medverka i en serie i Schacknytt under rubriken ”Mitt bästa parti” så ställde han upp, och artikelns inledning är i mitt tycke lustig:
”När jag först ombads av Lars Grahn att lämna ett bidrag till Schacknytt under rubriken ’Mitt bästa parti’ blev jag först glatt överraskad över uppgiftens lätthet. Jag tänkte nämligen som så: det bästa partiet är liktydigt med det felfriaste partiet – och det gjorde du den gången då du hade svart och motståndaren inte kom! Men då gick det upp för mig att många läsare antagligen kunde uppvisa en sådan prestation, och om alla publicerade denna skulle man i längden inte kunna undvika en viss monotoni.”
Han bjöd på ett parti och det står att finna i Schacknytt nr 8/1973.

"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.

Google Translate

söndag 16 augusti 2009

Dagens Allehanda (söndag)

Trettonårige amerikanen Ray Robson var en av tongivande spelarna i Arctic Chess Challenge. I går presenterades han i schackspalten i The Boston Globe. När det gäller reportage och analyser av den norska turneringen kan jag livligt rekommendera ett besök hos Sjakkfantomet.

Vasilij Ivantjuk gjorde ett mycket oklart damoffer mot Gata Kamsky i den pågående GP-turneringen i Jermuk. Dennis Monokroussos har kommenterat det fantastiska partiet på sin blogg, Chess Mind. Det hela avslutades med att Ivantjuk krävde remi med stöd av 50-dragsregeln.

Det är fridag för Pia Cramling i Sankt Petersburg och hon kan njuta av sin poängskörd: med 4/5 delar hon fortfarande ledningen med Ekaterina Atalik.

Per Söderberg inledde med att besegra en lågrankad spelare i Wien. Det blir helt andra bullar i dag: svart mot andrerankade GM David Shengelia. Direktsäningning klockan 15. Länken finns förstås i vänsterspalten.

De som inte var med på Texrays release party i Köpenhamn i går får skylla sig själva. Vi blev High on Hiatt. Søren, du får gärna skicka över bilder.

lördag 15 augusti 2009

Debatten är i full gång

I engelska schackkretsar fanns det ett uppdämt behov av att diskutera den långa räcka av fuffens som Raymond Keene har varit inblandad i under årens lopp. Min måndagsartikel ”Not so Keene on Copyright” blev startskottet för en het debatt på English Chess Forum. Vid det här laget finns det omkring hundra inlägg på tråden Raymondo. Jag är tacksam över att Ola Winfridsson gick in och förklarade att detta inte är en artikel som jag har filat på i ett tjugotal år, utan att den faktiskt ingår som en artikel bland andra i en måndagsserie. Den direkta anledningen att den blev till var att jag i en inventering av mitt mycket stora och inte särskilt välorganiserade arkiv fann Acorn-mappen. Den var bortglömd och väckte minnen. Historien har aldrig berättats förut, så jag tyckte det kunde vara passande att inlemma den som del 5 i ”Bilden berättar”.

Det har som tidigare nämnts varit mycket intressant att följa reaktionerna. I debattråden i fråga rekommenderar jag speciellt läsning av Justin Hortons inlägg. Han är mycket initierad och ställer de relevanta frågorna. Han har också skrivit om Keene (och Steve Giddins) under rubriken ”Giddins Gracious Me” på The Streatham & Brixton Chess Blog. Det inlägget slutar med en hänvisning till min artikel och dessutom har han funnit bilder på mig på internet. Till min stora förtjusning förklaras att jag är den bäst klädde av tre schackspelare på en av bilderna. Det var säkert slipsen som fällde avgörandet. Det finns en sådan i min garderob men den används mycket sällan. Jag delar i princip Bent Larsens åsikt att det är ett föremål som bara försvårar blodtillförseln till hjärnan. Till all lycka hade jag den på vid det där tillfället på en restaurang i Wijk aan Zee. Min far och farfar, båda skräddarmästare sedan länge döda och begravda, hade varit stolta över att se det omdömet. Faktum är att jag var ett modelejon i min ungdom och köpte mina kostymer på King’s Road i London, men så kom 68 och vände uppochner på allting. Mina kära döttrar kämpar tappert för att återställa något av mitt forna modejag. Jag beundrar deras kampvilja och tar tacksamt emot deras presenter.

Min inte alltför djärva profetia att Ulf här på förmiddagen skulle avsluta med en snabb remi mot sin kubanske vän i Zürich slog in. Andersson-Vera: 1.d4 d5 2.c4 c6 3.cxd5 cxd5 4.Sf3 Sf6 5.Sc3 Sc6 6.Lf4 Lf5 7.e3 e6 8.Ld3 Lxd3 9.Dxd3 Ld6 10.Lxd6 Dxd6 (Ulf hade samma ställning mot en annan kubansk stormästare i Havanna 2001. Här togs det partiet remi på Jesus Nogueiras förslag.) 11.0-0 remi. Samma slutställning som i partiet Andersson-Radjabov, Antalya 2004. Det finns några partier i Ulfs samling som varade ett par drag till. Ulf slutar på 6/9. Kampen om prispengarna pågår i skrivande stund för fullt – se direktsändningslänk i vänsterspalten.

Med små medel

Det är sällan spektakulärt när Ulf Andersson vinner sina partier. Ett vanligt scenario är att motståndaren begår ett positionellt misstag och när Ulf är på det humöret bestraffas det med några distinkta drag. Det kan se lätt ut, som i följande exempel från näst sista ronden i Zürich.

Jonathan Dourerassou
Ulf Andersson

Franskt (C 10)
1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 dxe4 4.Sxe4 Le7 5.Sf3 Sf6 6.Ld3 Sbd7 7.Sg3 c5 8.0-0 0-0 9.b3 b6 10.Lb2 Lb7 11.c4 Te8 12.De2 Dc7 13.Tad1 Tad8 14.Tfe1 cxd4 15.Sxd4 Lb4 16.Tf1 Lf8 17.Lb1 a6 18.Sh5 Sxh5 19.Dxh5 g6 20.Dh4 Lg7 21.Lc1 Lf6 22.Lg5 Lxg5 23.Dxg5 Kg7 24.Td3?!
Planen kan vara att kasta över tornet till h3 eller att dubblera. Det är här det börjar gå snett. Ställningen är inte mogen för den typen av angreppsidéer.
24…Sf6 25.Dh4 Le4


26.Td2?
Här hamnar tornet på mellanhand. Det hade varit bättre att backa hela vägen tillbaka, men det kändes väl som en alltför stor eftergift.
26…De5 27.Dg3
Det förlorar direkt men det var hur som helst svårt att finna något förnuftigt. Efter 27.Lxe4 Dxe4 28.Dxe4 Sxe4 29.Tdd1 Sc3 30.Tc1 Sxa2 31.Tcd1 Sc3 32.Tc1 Se4 har vit ingenting för bonden.
27…Dxg3 28.hxg3 Lxb1 29.Txb1 Se4 30.uppg.
Det var bara att ge upp inför 30.Tdd1 Sc3 eller 30.Td3 e5.

Ulf står på 5,5/8 inför dagens slutrond kl 9.30, där han möter sin gamle kubanske vän Reynaldo Vera. Min gissning: en snabb remi.

SANKT PETERSBURG. Pia Cramling och Ekaterina Atalik spelade båda remier och delar fortfarande ledningen, nu på 3/4.

fredag 14 augusti 2009

Helgguiden

Veckans stora händelse var Nils Grandelius GM-inteckning i Olomouc, hans lyckoarena. För egen del var det intressant att följa reaktionerna på mitt måndagsavsnitt i serien ”Bilden berättar”. Att kritisera Raymond Keene är som att hälla vatten på en gås, men jag lämnar gärna mitt bidrag till Raymondoforskningen. På den avdelningen finns belysande exempel här, här och här.

Som väntat fick artikeln internationellt genomslag i och med Ola Winfridssons utmärkta översättning. Den i mitt tycke geniala rubriken, ”Not so Keene on Copyright”, var Olas idé.

Det överraskade mig faktiskt att Raymond Keene gick i svaromål. Det gjorde han på Chessvibes. Sättet på vilket han formulerade svaret var däremot inte någon överraskning. Här är hans kommentar med felstavningar, versaler, usla ursäkter och malplacerad sarkasm:
"AS FOR THE COMMENTS BY AND ABOUT LARS GRAHN-THE KORCHNOI V KASPAROV AND RIBLI V SMYSLOV MATCHES WERE PLAYED 26 YEARS AGO AND I MUST SAY I HAVE NO RECOLLECTION AT ALL OF ANY CONTACT WITH LARS GRAHN AFTER THIS LENGTH OF TIME . I WAS NOT WRITING FOR THE TIMES THEN -AS SEEMS TO BE IMPLIED BY LARS GRAHN- AND I CERTAI- NLY WAS NOT THE PERSON RESPONSIBLE FOR WRITING OUT CHEQUES FOR FOTOGRAPHS.
I AM VERY SORRY IF IT TOOK HIM SOME TIME TO GET PAID FOR HIS WORK, IT MAY HAVE BEEN THAT SINCE HE WROTE THE COPYRIGHT CLAUSE ON THE BACK OF HIS FOTOS IT WAS OVERLOOKED- OR IT MAY HAVE BEEN THAT HE DID NOT FOLLOW THE USUAL COURSE OF SUBMITTING INVOICES TO THE RIGHT PEOPLE, OR IT MAY HAVE JUST BEEN A MISUNDERSTANDING-THESE THINGS DO OCCASIONALLY HAPPEN WITHOUT THERE NECESSARILY BEING A WORLD CONSPIRACY TO DEPRIVE DESERVING FOTOGRAPHERS OF THEIR WELL EARNED FEES!

SO IF LARS IS STILL MORTALLY OFFENDED AFTER THE PASAGE OF A QUARTER OF A CENTURY , PLEASE DO ACCEPT MY APOLOGIES FOR THE TARDINESS OF REMUNERATION. IF ANYONE OUT THERE KNOWS HIM, PLS CONVEY HIM MY BEST WISHES. WE ARE ALWAYS ON THE LOOK OUT FOR GOOD FOTOGRAPHERS, SO PERHAPS WE CAN MAKE IT UP TO HIM IN A COMING TOURNAMENT."
Jag ville inte låta honom sväva i okunnighet om att jag hade läst hans kommentar, så jag gav honom ett svar:
“Re. an earlier post by Raymond Keene. No Ray, I’m nowhere implying that you were writing for The Times at that time (1983). Besides, that fact has absolutely nothing to do with my copyright case. I'm merely stating that in my experience you're a man without shame.”
Raymond Keene skrev alltså att han inte kunde minnas den här affären, som pågick under nästan ett år. Det fick någon annan person att skriva följande kommentar på samma forum:
”It’s odd how often Ray invokes lapses of memory to explain what other people might see as lapses of ethics. Particularly odd, since by his own account Ray is a master of memory:
http://www.keeneonchess.com/index.asp?contiene=article&id=32
Raymond Keene är uppenbarligen en kluven person. Å ena sidan har vi den fantastiske minnesmästaren, å andra sidan han som inte minns något om vad som höll på att bli en rättssak. Vi får se om det blir fler kapitel i den här historien. I nästa vecka åker jag till Amsterdam och där kommer jag bland annat att träffa två personer, John Donaldson och Ian Rogers, som också fick anlita advokater i sina mellanhavanden med den ökände Keene. I det senare fallet var det Ians hustru Cathy som grep in. Jag har fått Ians tillåtelse att publicera mejlet i vilket han berättar om konfrontationen:
“I was very amused to read your blog entry on Raymond Keene. I had the same experience of being ripped off at the same match. I did four days of commentary at an agreed 50 pounds per day but when it came time to be paid Ray reluctantly offered me 5 pounds per day.
I also used a lawyer - in this case Cathy! (She had just left her solicitor's job to start travelling around the world with me.) Cathy confronted Ray in the middle of the press room in a loud voice ("Why are you trying to rip off a foreign IM?") and Ray was sufficiently embarrassed in front of the world's press to offer to settle matters quickly. (He paid 100 pounds.) A victory or a loss? - we were not sure.”
Bokomslaget på bilden ovan är typiskt Keene. Det talas om ”Acorn Computer World Chess Championship”. Visst får man intrycket att det handlar om en VM-match mellan Kasparov och Korchnoi? Det gällde alltså två semifinaler i London 1983.

Just det, och så spelas det schack här och var. Som framgår av förra Helgguiden rullar GP-turneringen i Jermuk på i ytterligare en vecka, medan jubileumsturneringen i Zürich slutar på lördag och Stockholm Open på söndag. Som framgår här slutar damturneringen i Sankt Petersburg på torsdag.

Svensk poängplockning:
OLOMOUC
Nils Grandelius 6,5/9 (GM A)
Daniel Semcesen 4/9 (GM B)
Jan Johansson 6,5/9 (IM A)
Jasmin Bejtovic 5,5/9 (IM A)
Hans Tikkanen 6,5/9 (open)
Micael Fällman 5/9 (open)
SANKT PETERSBURG
Pia Cramling delar förstaplatsen med Ekaterina Atalik på 2,5/3.
ZÜRICH
Ulf Andersson 4,5/7

I morgon lördag klockan 15 inleds det öppna mästerskapet i Wien där Per Söderberg finns med på deltagarlistan. Där finns också en kvintett danskar: Bjørn Brinck-Claussen, Carsten Erlandsen, Tim Jaksland, Lars Nilsson och Peter Svendsen.
Hemsida. Direktsändning.

På hemmaplan är det final i Kadettallsvenskan i Järfälla den här helgen. Sex lag deltar: Järfälla SS, Limhamns SK, SK Rockaden 1 och 2, Sollentuna SK och Växjö SK. Hemsida med direktsändningslänk.

Och apropå allsvenskan: ska Sollentuna SK ersättas av Viking Hlawatsch & Co i elitserien? Läs mer om det på www.lask.se.

torsdag 13 augusti 2009

Nils klarade biffen

Så föreligger slutresultat från Olomouc. Som framgår här delade Nils Grandelius förstaplatsen med Konstantin Maslak i GM-grupp A, men ännu viktigare: resultatet 6,5/9 räcker till en andra GM-inteckning. Nu ska det bli intressant att följa Nils i Ungdoms-EM. Som också framgår av resultatredovisningen vann Jan Johansson sin IM-grupp.

En halv poäng från succé

I dag gäller det för Nils Grandelius att ta en halv poäng i sista ronden i Olomouc. Det skulle ge honom hans andra GM-inteckning. Motståndare är en tjeckisk IM, Pavel Simacek. Han stod på 4 poäng efter fem ronder och måste också ha drömt om en GM-inteckning, men efter en remi och två förluster försvann den möjligheten. Det är möjligt att det är en desillusionerad tjeck som bara vill avsluta det hela med en snabb remi. Vi får se – dessvärre inte i direktsändning.

Poängställningen:
Nils Grandelius 6/8 (GM A)
Daniel Semcesen 3,5/8 (GM B)
Jan Johansson 5,5/8 (IM A)
Jasmin Bejtovic 4,5/8 (IM A)
Hans Tikkanen 5,5/8 (open)
Micael Fällman 4,5/8 (open)

SANKT PETERSBURG. Pia Cramling vann i andra ronden och delar ledningen på 1,5 poäng.

ZÜRICH. Efter en fin start med 3/4 tog Ulf Andersson ut en bye i femte ronden, vilket gav en halv poäng. Han fick en nolla i sjätte ronden utan spel, och är inlottad i sjunde ronden.

JERMUK. Efter tre inledande remier vann Vasilij Ivantjuk sitt första parti i GP-turneringen. Och det var en sevärd vinst.

Vasilij Ivantjuk
Jevgenij Aleksejev

Benoni i förhand (A 13)
1.c4 Sf6 2.Sf3 e6 3.g3 d5 4.Lg2 d4 5.0-0 c5 6.e3 Sc6 7.exd4 cxd4 8.d3 Le7 9.Te1 0-0 10.Sa3 Se8 11.Sc2 f6 12.Ld2 a5 13.a3 a4 14.Sb4 Sc7 15.Tb1
I partiet Kallio–Drenchev, Kavala 2005 följde 15.Lh3 Tf7 16.Sh4 g5 17.Sf3 e5 18.Lg2 Sa5 och svart övertog initiativet.
15…Ld7 16.Sh4 Sa5 17.f4 g6 18.f5!?
Inledningen på en djupt originell upprullningsplan.
18…gxf5 19.g4 f4 20.Lxf4 Sa6


21.Sd5!!? exd5
Det hade nog varit bättre att nobba offret med 21…Lc5.
22.Lxd5+ Kg7 23.Kh1
Han vill fortsätta upprullningen med g4-g5 och spel på g-linjen.
23…Te8 24.g5! Kh8 25.Dh5
Det hotar matt i två med Sg6+. Det finns inte något hållbart försvar.
25…Tg8 26.Lxg8 Kxg8 27.g6!
Vits murbräckor bryter ner allt motstånd.
27…Lc6+ 28.Te4 Lxe4+ 29.dxe4 hxg6 30.Dxg6+ Kh8 31.Dh5+ uppg.
På 31…Kg8 följer 32.Tg1+ Kf8 33.Lh6 matt.

onsdag 12 augusti 2009

Ulf Anderssons tornslutspel

Ulf Andersson är rikligt representerad i slutspelslitteraturen. Här ett klassiskt exempel från Hastings 1978/79.

Ulf Andersson–Larry Christiansen


Idealet är ju att ha tornet bakom fribonden, och det näst bästa är att gardera fribonden från sidan. Här går vits vinstplan ut på att låta kungen understödja fribonden.
41.Ke3 Tb2 42.Kd4! Txg2 43.b6 Tb2
Eller 43…Txh2 44.Kc3 Th1 45.Kc2 Th2+ 46.Td2.
44.Kc5 Tc2+ 45.Kb5 Txh2 46.Td4 Te2
Här leder 46…Tb2+ 47.Tb4 Te2 48.b7 Te8 49.Tc4 till partifortsättningen.
47.b7 Te8 48.Tc4 Kg7 49.Tc8 Te1 50.b8Q Tb1+ 51.Kc4 uppg.

Det fanns en anledning till att jag kom att tänka på detta trettio år gamla slutspel. Följande ställning uppstod nämligen i jubileumsturneringen i Zürich i förrgår.

Ulf Andersson–Thomas Michalczak


Här har vits kung en längre väg till fribonden. Ulfs första åtgärd blir att förbättra böndernas position på kungsflygeln.
40.h4 Ke6
Svarts kung söker sig mot a-bonden vilket gör att vits kung kan stanna kvar och bida sin tid på kungsflygeln.
41.Tb5 Kd6 42.h5 Kc6 43.Tf5 Kb7 44.Tc5 Ka6 45.Kh2 Kb7
Om han slår bonden så är det fritt fram för vits kung på andra flygeln.
46.f3 Ka6 47.Kh3 Ta4 48.Td5 Ta2 49.g4 Ta3 50.Kg3 Ta4 51.Td7 uppg.

Efter fyra ronder i Zürich står Ulf på 3 poäng. Alexander Aresjtjenko och Aleksej Drejev är ensamma om att ha tagit full pott. Topprankade Alexander Morozovitj har tappat en halva.

STOCKHOLM OPEN. Lägg märke till att det är en ny länk. Orsaken är att Stockholms Schackförbunds hemsida är hackad.
SANKT PETERSBURG. Pia Cramling inledde med remi mot Ketevan Arachamia-Grant.
OLOMOUC. Ny vinst för Nils Grandelius som håller GM-tempo. Det ser bra ut med två ronder kvar att spela.
Poängställningen:
Nils Grandelius 5/7 (GM A)
Daniel Semcesen 3/7 (GM B)
Jan Johansson 5/7 (IM A)
Jasmin Bejtovic 4/7 (IM A)
Hans Tikkanen 5/7 (open)
Micael Fällman 4/7 (open)

tisdag 11 augusti 2009

Pia Cramling i Sankt Petersburg

Snart startar första ronden i Baltic Queen International Tournament i Sankt Petersburg. Pia Cramling är topprankad och i första ronden klockan 13 spelar hon svart mot den näst högst rankade, Ketevan Arachamia-Grant. Här är hela startlistan i rankingordning:

Pia Cramling 2525
Ketevan Arachamia-Grant 2506
Elisabeth Pähtz 2474
Viktorija Cmilyte 2470
Natalia Zhukova 2465
Ekaterina Atalik 2434
Zhaoqin Peng 2418
Anastasia Bodnaruk 2388
Irina Turova 2387
Julia Demina 2378

Det är direktsändning.

Dagens Allehanda (tisdag)

Vinnarkvartetten i Tromsö: Monika Socko, Ray Robson, Marijan Petrov och Emanuel Berg. Foto: Erik Degerstedt


Av Kaj Engströms rapporter från Arctic Chess Challenge har framgått hur viktigt det kan vara med lyckade kringarrangemang. I Tromsö fanns uppenbarligen goda förutsättningar för oförglömliga naturupplevelser. Det är en bra förutsättning för en schackturnering.

PÅ LÖRDAG räknar jag med att få en bra musikupplevelse. Det är den danska rockgruppen Texray som släpper en ny cd med titeln ”High on Hiatt”, och det blir ett release party på Studenterhuset nära Rundetårn på Købmagergade. Det kan du läsa mer om här. Där kan du också få en liten musikalisk försmak. Finns det möjligen någon schackspelare i bandet? Jodå, sångaren i Texray heter Søren Bech Hansen (bilden till vänster) och var en gång i tiden ordförande i Dansk Skak Union. Vi ses kanske på Studenterhuset?

I OLOMOUC ligger Nils Grandelius bra till för en ny GM-inteckning med tre ronder kvar att spela. Han har redan betat av de elo-starkaste konkurrenterna. Nu krävs en hyfsad spurt.

Poängställningen:
Nils Grandelius 4/6 (GM A)
Daniel Semcesen 2,5/6 (GM B)
Jan Johansson 4,5/6 (IM A)
Jasmin Bejtovic 3,5/6 (IM A)
Hans Tikkanen 4/6 (open)
Micael Fällman 4/6 (open)

Jasmin hade en halv poäng efter tre ronder men tre vinster i följd har reparerat mycket av skadan.

Jasmin Bejtovic
Grigorly Oparin

Sicilianskt (B 86)
1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 e6 6.Lc4 Le7 7.Lb3 0-0 8.0-0 Sa6 9.f4 Sc5 10.e5 dxe5 11.fxe5 Sxb3 12.axb3 Lc5 13.Le3 Sd5 14.Lf2 Sxc3 15.bxc3 Dc7 16.Dh5 Ld7 17.Tae1 Lc6 18.Lh4 Tfe8 19.Te3 g6 20.Tg3 Lf8 21.Lf6 Le4 22.Tf4 Lf5


23.Dxh7+! Kxh7 24.Th4+ Lh6 25.Sxf5 Dc5+
Eller 25…exf5 26.Txh6+ Kxh6 27.Th3 matt.
26.Kh1 Df8 27.Sxh6 g5 28.Txg5 uppg.
På 28…Dxh6 följer ju 29.Tg7+ med matt.

måndag 10 augusti 2009

Not so Keene on Copyright

TALKING PICTURES

The AIPE AGM at Valletta, 1980 – from left to right: Raymond Keene, Svend Novrup and Lars Grahn. Photo: Hans Svedbark ©


For a time around 1980 I was Secretary of AIPE (Association Internationale de la Presse Echiquéenne), the international association of chess journalists. When Svend Novrup took over as President of AIPE in 1977, he asked me to become a member of the board. Kevin O’Connell assumed the role of Treasurer (he also edited AIPE Chess News). The photo was taken at the AGM of the association at Valletta in 1980, where Raymond Keene chaired the proceedings. Three years later I was to run into Raymond Keene again, but then in far less pleasant circumstances. A blatant disregard of copyright compelled me to engage the services of a London-based solicitor in order to come to terms with the organisers, headed by the one and only Raymond Keene, of the World Championship Candidate semi-finals in London 1983. Any illusions that I might have had in my previous dealings with him were quickly shattered. An Englishman, yes. A gentleman? Anything but.

The organisers contacted me and asked if they could buy some photos I’d taken of the four World Championship Candidates – Gary Kasparov, Viktor Kortchnoi, Zoltan Ribli and Vasily Smyslov – for the sole purpose of publishing them in the programme booklet. Naturally I agreed and posted the photos, clearly stamped with my copyright.

Imagine my surprise therefore when, on entering the press room at the Great Eastern Hotel in London, I realized that my pictures were handed out for free to all accredited journalists (some 200 people), with permission to use them as they saw fit! Of my copyright mark on the reverse of the photographs there was no trace; instead they had a notice to the effect that it was the match sponsor, Acorn Computers, who so generously provided the pictures. To add insult to injury, those four photographs had also been used in a full page advert for the forthcoming matches in The Times.

By the time I got hold of Raymond Keene, who was in charge of the matches, I was already fuming. His arrogant manner just made matters worse, and then he did something I’ll never forget. As Keene’s wife entered the press room, he caught sight of her over my shoulder, and in his supercilious accent he signalled that he was just going to ignore me: ‘Annette, let’s go to the bar.’ In that moment I showed a level of restraint I didn’t think myself capable of. I’m a peaceful man (I’ve never even been in a fight), but there and then I came as close as I’ll probably ever get to do what Sweden’s former world heavyweight champion Ingemar ‘Ingo’ Johansson did to Dick Richardson 2 minutes and 13 seconds into the eighth round in Gothenburg on 17 June 1962 to regain the European champion’s belt. Somehow I kept my pugilistic instincts in check, I didn’t punch Raymondo’s lights out. Instead I decided to look into the matter of whom I could demand payment from, since it was glaringly obvious that Keene had absolutely no intention of stumping up.

However, an initial exchange of letters with a representative of Acorn Computers proved futile and fruitless; it quickly descended into interminable waiting moves. They weren’t even prepared to pay the small fee that I’d originally demanded for the publication of the photos in the programme booklet. Clearly, stronger measures were called for. I turned to a solicitor.

It was a relief to hand over the stalemate to a second, as it were, who took the requisite steps. A letter dated 1 March 1984 from my solicitor to the counterpart explains the matter in legal terms.

‘Dear Mr Wood

Mr. Lars Grahn, Malmö, Sweden, has instructed me to answer your letter to him of February 20, 1984.

When Mr. Grahn originally delivered the photos to the British Chess Federation, they were marked “Copyright LARS GRAHN” on the back.

The unagreed use of Mr. Grahn’s photographs has been extensive. They have been generously handed out to journalists, they have appeared in magazines and in the press, for instance in a full-page advertisement for Acorn in the Times, November 21, 1983. Not in any of these instances did Mr. Grahn receive credit as the photographer. Mr Grahn’s letters in the matter, from December 4, 1983, has not been properly handled until your letter of February 20, 1984.

The copyright infringement in this case is extensive and serious. However, Mr. Grahn is still prepared to settle the matter amicably, provided he gets a reasonable remuneration. The GBP 600 must be considered as very reasonable for the extensive use and the non-crediting, wherefore Mr. Grahn cannot settle for less. It must also be understood, that such a remuneration does not include any further use of the photographs.’
This letter received no response, and on the 18 April 1984, my solicitor formulated a reminder. Still complete radio silence. A second, more strongly worded reminder was issued:

‘The situation is now becoming very serious indeed, especially in the light of you not answering my letters. Unless Mr. Grahn has received GBP 600 and a confirmation that his photos are no longer used in any way within seven days from today, Mr. Grahn will be forced to take legal action against you. Such action will be taken without further notice.’
This shot hit home. At long last things started moving. When they asked me to reduce my demand a little, I accepted. At that point, nearly a year after the original incident, I just wanted an end to it all.

Funnily enough, in February 1984 I received a letter from the BBC informing me that my photos had been used in one of their television programmes. In their letter they also asked me for details of my bank account in order to transfer the appropriate fee. A correct approach in every sense of the word, and a refreshing morale boost at a time when I was bogged down with the anything but correct Keene & Company.

This sorry saga, and other subsequent events, made me realize that Raymond Keene never takes responsibility for anything that he doesn’t want to know about – not even when he’s in charge.

Translation: Ola Winfridsson


Full page advert in The Times with my photos.

Talking Pictures – every Monday

Bilden berättar - bild 5

Se bilder ovan!

AIPE-möte i Valletta 1980 – från vänster Raymond Keene, Svend Novrup och Lars Grahn. Foto: Hans Svedbark ©


Under en period kring 1980 var jag sekreterare i schackjournalisternas internationella organisation AIPE (Association Internationale de la Presse Echiquéenne). När Svend Novrup tog över som AIPE:s president 1977 bad han mig att ta plats i styrelsen. Kevin O’Connell tog hand om kassörsposten och utgivningen av AIPE Chess News. Bilden är tagen från organisationens årsmöte i Valletta 1980. Raymond Keene var mötesordförande. Tre år senare fick jag anlita en Londonbaserad advokat för att komma till rätta med organisatörerna av kandidatsemifinalerna i London 1983, där samme Raymond Keene var huvudansvarig. Där hade jag att göra med en allt annat än gentlemannamässig engelsman.

Matcharrangören i London ville köpa bilder av mig på de fyra inblandade VM-kandidaterna Garri Kasparov, Viktor Kortchnoi, Zoltan Ribli och Vasilij Smyslov. De skulle publiceras i programhäftet och bara där. Jag skickade över bilderna tydligt copyright-stämplade.

Döm om min förvåning när jag anlände till pressrummet på Great Eastern Hotel i London och fann att mina bilder delades ut gratis till alla ackrediterade journalister, drygt tvåhundra, med uppgiften att de kunde användas efter behag. På baksidan av bilderna fanns inte min copyright-stämpel utan uppgiften att det var sponsorn Acorn Computer som var den generöse bildleverantören. Inte nog med det, mina fyra bilder hade dessutom använts i en helsidesannons i The Times.

Jag bubblade av ilska när jag fick tag på den huvudansvarige Raymond Keene. Hans arroganta bemötande gjorde bara saken värre. Så inträffade något som jag aldrig kommer att glömma. Keenes hustru kom in i pressrummet, han fick syn på henne över min ena axel och signalerade att han tänkte strunta i mig på sin stroppiga engelska: ”Annette, let’s go to the bar.” I det ögonblicket visade jag behärskning av ett slag som jag inte trodde mig vara mäktig. Jag har aldrig slagit en människa men då var jag närmare än någonsin att göra samma sak som Ingemar Johansson gjorde med Dick Richardson den 17 juni 1962 två minuter och tretton sekunder in i åttonde ronden. Men jag bet ihop. Sedan försökte jag reda ut vem jag skulle kräva på betalning. Det var helt uppenbart att Keene inte tänkte betala kalaset.

En brevväxling med en företrädare för Acorn Computer kändes efter hand meningslös, det var eviga väntedrag. Inte ens den mindre summa som jag ursprungligen krävt för publicering av bilderna i programhäftet betalades ut. Jag kontaktade en advokat.

Det var skönt att ha en sekundant som tog över partiet och gjorde de drag som var nödvändiga. Ett brev från advokaten till motparten den 1 mars 1984 förklarar vad det handlade om i juridiska termer.

”Dear Mr Wood

Mr. Lars Grahn, Malmö, Sweden, has instructed me to answer your letter to him of February 20, 1984.

When Mr. Grahn originally delivered the photos to the British Chess Federation, they were marked “Copyright LARS GRAHN” on the back.

The unagreed use of Mr. Grahn’s photographs has been extensive. They have been generously handed out to journalists, they have appeared in magazines and in the press, for instance in a full-page advertisement for for Acorn in the Times, November 21, 1983. Not in any of these instances did Mr. Grahn receive credit as the photographer. Mr Grahn’s letters in the matter, from December 4, 1983, has not been properly handled until your letter of February 20, 1984.

The copyright infringement in this case is extensive and serious. However, Mr. Grahn is still prepared to settle the matter amicably, provided he gets a reasonable remuneration. The GBP 600 must be considered as very reasonable for the extensive use and the non-crediting, wherefore Mr. Grahn cannot settle for less. It must also be understood, that such a remuneration does not include any further use of the photographs.”
Det kom inte någon reaktion och den 18 april 1984 formulerade min advokat en påminnelse. Motparten förblev tyst vilket ledde till en andra skarpare påminnelse:

”The situation is now becoming very serious indeed, especially in the light of you not answering my letters. Unless Mr. Grahn has received GBP 600 and a confirmation that his photos are no longer used in any way within seven days from today, Mr. Grahn will be forced to take legal action againt you. Such action will be taken without further notice.”
Det tog skruv. Äntligen började det hända saker. Det prutades på mitt krav och jag accepterade. Vid det laget, nästan ett år efter brottet, ville jag bara få ett avslut.

I februari 1984 hade för övrigt BBC hört av sig och meddelat att man använt mina bilder i ett tv-program och i brevet ställdes frågan till vilket konto de skulle betala ersättningen. Ett helt igenom korrekt bemötande, det kändes befriande i ett läge när jag upptagen med BBC:s motsats: Keene & Company.

Efter denna affär har jag förstått att Raymond Keene aldrig tar ansvar för något som han inte har lust att ta ansvar för, oavsett om han är huvudansvarig.

Bilden berättar återkommer varje måndag.

söndag 9 augusti 2009

Kaj Engström från Tromsö, del 9

Emanuel Berg mot Ray Robson på toppbordet. Foto: Erik Degerstedt


Emanuel Berg pressade länge den unge amerikanen Ray Robson i sista ronden i Tromsö. Det slutade med remi och delad förstaplats. Här är Kaj Engströms slutrapport:

”Slutsegraren i Arctic Chess Challange korades i samma ögonblick som Emanuel och Robson tog remi. Då hade Emanuel förgäves försökt vinna ett tornslutspel länge och hade bara 55 sekunder kvar på klockan. Hans f-bonde räckte inte då Robson hade kungen framför och en kvarts betänketid kvar. Nåväl, delad förstaplats för Emanuel med tre andra, fyra efter särskiljning. Det är inte fy skam! Segrade på 7/9 gjorde Monika Socko, före Robson och Petrov.

Peter, Tobias och jag vann i sista ronden och tog alla 5 poäng. Erik tog en snabbremi och slutade på 4 poäng. Tobias spelade sista partiet i spellokalen idag, och vi som skulle åka hem tidigt ...

Sammanfattningsvis var denna turnering med 118 spelare från 26 länder runt om i världen, varav 14 stormästare, 49 juniorer, 18 kvinnor och endast tre veteraner – ja, jag vet att några platsar i flera kategorier - mycket rolig att spela. Hit återkommer jag gärna.

Svenskgänget har hållit ihop i vått och torrt, sju soliga och två regniga dagar, och jag tror att jag har lärt mig en hel del schack. Inte minst av Emanuel.”


Från lördagskvällens grillfest hemma hos överledaren Jan Sigmund Berglund. Foto: Erik Degerstedt

OLOMOUC. Poängställningen:
Nils Grandelius 3/5 (GM A)
Daniel Semcesen 2,5/5 (GM B)
Jan Johansson 4/5 (IM A)
Jasmin Bejtovic 2,5/5 (IM A)
Hans Tikkanen 3,5/5 (open)
Micael Fällman 3/5 (open)

Mittspel, mattspel och ett slutspel

I onsdags i förra veckan försökte jag reda ut vad som hände i partiet Axel Smith-Vlastimil Jansa under rubriken ”Vlastimil Jansa nere för räkning”. Nu har Axel kommit till undsättning med en analys av ställningen efter 20.g6+.


I partiet följde 20…fxg6 och jag framkastade misstanken att 20…Kg8 möjligen skulle kunna leda till remischackar. Axel Smith har tittat närmare på saken och här är vad han har kommit fram till:

”Efter 20...Kg8 21.h6 hotar hxg7 med omedelbar vinst. Varken jag eller Jansa kunde se något försvar för svart, till exempel:
21...Lf6
21...fxg6 22.hxg7 Sxg7 23.Dh6 Lf8 24.Dh7+ Kf7 25.Thg1 och för den offrade pjäsen kommer vit endast att få en bonde men löparen på d4 kontrollerar centrum bra, och när tornet på d1 kommer med i spelet borde svarts kung inte överleva. Eller 21...Lc5 22.Lxg7 Sxg7 23.hxg7 som bl.a. hotar Dh2, och försöker svart få med en pjäs i försvaret med 23...Ld4 vinner vit direkt: 24.Th8+ Kxg7 25.Dh6+ Kf6 26.Dh4+. (Det tar bort kungens enda flyktfält på e7.) 26...Ke5 27.Txd4 Dxd4 28.Th5+ f5 29.Txf5+ exf5 30.De7+ och svart förlorar damen efter både 30...Le6 31.Dg7+ och 30...Kf4 31.Se2+.
22.hxg7
Det hotar Th8+ med matt.
22...Lxd4
22...Lxg7 23.gxf7+! Kxf7 24.Df4+ Kg8 25.Tdg1 De7 26.Dh2 med mattspel.


23.Df4!
23.Th8+ leder till remischackar. Efter 23.Df4! hotar både matt på f7 och att vinna löparen på d4 utan dambyte.
23...fxg6
Efter 23...Le3+ 24.Dxe3 Sxg7 25.Se4 kan svart inte tillåta att springaren kommer med i angreppet, men efter 25...dxe4 26.Txd7 slutar det med matt.
24.Txd4
Det är otroligt att vit inte mattar med 24.Th8+ Kxg7 25.Th7+ Kxh7 26.Df7+ Kh6 27.Th1+ Kg5 28.f4+ Kg4 29.Dxg6+ Kxf4 30.Tf1+ Lf2 31.Txf2+ Ke5 32.Dg3+ Kd4, men då verkar vit inte ha något bättre än att vinna damen och då står man inte bra.
24...Da3+ 25.Kb1
Det hotar Th8+ med matt.
25...Sxg7 26.Se4 e5!
Det stoppar vit från att ha en avdragare efter Sf6+.
27.Dxe5 Lf5 28.Txd5


Vit har nu samlat på sig två bönder för pjäsen och springaren hotar att fortsätta in i attacken. Bonden på a6 är svag och Dh2 hänger i luften. För att utnyttja sin merpjäs måste svart skapa motspel. Går det? På
28...Tb5
vill Rybka göra
29.Txb5 axb5 30.Dd5+ Le6 31.Dxb5
Vit är redo att byta dam med fördel, men svart kan nu äntligen själv skapa hot.
31...Ta8 32.Sc3
Här tror jag ändå på vit. Springaren på g7 har svårt att aktivera sig utan att ge vit tillgång till h8. Vits plan är inte mer sofistikerad än att byta dam, men det är kanske tillräckligt?”
Här kan jag rekommendera Axels sommarrapporter på www.schack.se.

I TORSDAGS VAR DET ett intressant slutspel i partiet Emanuel Berg–Monika Socko som kom i fokus. Bengt Hammar undrade om jag kände igen citatet "Han hade kvalitet, bonde och slutspelsbok över så jag var chanslös". Det fick inte några klockor att ringa. Axel Ornstein ger mig nu en vink om var jag kunde ha sökt: hans artikel om 6-nationers i Schacknytt nr 8/1977. Redaktör för den tidskriften: Lars Grahn. Mina minnesbilder av vad jag har låtit publicera genom fyrtio år är alltså inte heltäckande … Här ett annat citat från Axels SN-artikel:
”Så småningom uppstod ett slutspel med torn plus h-bonde mot löpare. Sedan jag missat en direkt vinst och en som Leif Ögaard bjöd på, kunde jag äntligen avbryta för tredje gången och ’läsa på’. Som det visade sig hade jag redan haft vinstställningen uppe två gånger, dragupprepning hotade. Lyckligtvis fanns en dragomkastning som ledde in på den rätta vägen.”
Vad det ofta handlade om på den tiden var alltså att spelarna kunde läsa på vid avbrotten. Den typen av inhämtning av kunskap är ju inte längre tillåten.