Robert Hübner utan ögonbindel och glasögon i Skellefteå 1989. Foto: Lars Grahn ©Inlottningen vid världscupturneringen i Skellefteå 1989 var spektakulär. In i lokalen på Expolaris Center rullade ett mobilt bord med sexton guldtackor till ett sammanlagt värde av tjugo miljoner kronor. I släptåg fanns två poliser och ett antal uniformerade vakter. Arrangörerna hade hemligstämplat det hela, så det kom som en överraskning för publiken när inlottningsförfarandet avslöjades. Man ville inte attrahera objudna gäster.
Under varje tacka fanns ett nummer från 1 till 16. Spelarna kom fram på scenen och vände på en tacka för att få sitt startnummer. Några spelare vände den tolv kilo tunga tackan med en hand, några med två, medan andra fick ta hjälp, som till exempel den då svårt sjuke Michail Tal.
Bilden togs när tackorna skulle blandas före själva lottdragningen. Spelarna ombads att använda ögonbindlar och publiken log. Vi ser Michail Tal och Jaan Ehlvest med ögonbindlar, medan en måttligt road Robert Hübner nöjde sig med att ta av glasögonen. Han menade väl att effekten var densamma.
Det är inte enda gången Hübner har demonstrerat sitt ointresse för lustigheter av det slaget. När hans kandidatmatch mot Vasilij Smyslov 1983 skulle avgöras vid ett roulettbord på kasinot i Velden, där matchen också hade spelats, så valde han att åka hem i stället för att vara med när kulan sattes i rörelse. I första försöket hamnade kulan på nollan. I andra försöket hamnade den på rött och Smyslov vann därigenom matchen. Smyslov fanns på plats när kulan la sig till rätta. Han gick därigenom vidare till den kandidatsemifinal som jag berättade om i förra avsnittet av ”Bilden berättar”.
Det har påståtts att Hübner är dödligt seriös i alla lägen och saknar humor. Här ett försök till vederläggning av den åsikten. När jag bad honom att medverka i en serie i Schacknytt under rubriken ”Mitt bästa parti” så ställde han upp, och artikelns inledning är i mitt tycke lustig:
”När jag först ombads av Lars Grahn att lämna ett bidrag till Schacknytt under rubriken ’Mitt bästa parti’ blev jag först glatt överraskad över uppgiftens lätthet. Jag tänkte nämligen som så: det bästa partiet är liktydigt med det felfriaste partiet – och det gjorde du den gången då du hade svart och motståndaren inte kom! Men då gick det upp för mig att många läsare antagligen kunde uppvisa en sådan prestation, och om alla publicerade denna skulle man i längden inte kunna undvika en viss monotoni.”Han bjöd på ett parti och det står att finna i Schacknytt nr 8/1973.
"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.
Google Translate
