I engelska schackkretsar fanns det ett uppdämt behov av att diskutera den långa räcka av fuffens som Raymond Keene har varit inblandad i under årens lopp. Min måndagsartikel ”Not so Keene on Copyright” blev startskottet för en het debatt på English Chess Forum. Vid det här laget finns det omkring hundra inlägg på tråden Raymondo. Jag är tacksam över att Ola Winfridsson gick in och förklarade att detta inte är en artikel som jag har filat på i ett tjugotal år, utan att den faktiskt ingår som en artikel bland andra i en måndagsserie. Den direkta anledningen att den blev till var att jag i en inventering av mitt mycket stora och inte särskilt välorganiserade arkiv fann Acorn-mappen. Den var bortglömd och väckte minnen. Historien har aldrig berättats förut, så jag tyckte det kunde vara passande att inlemma den som del 5 i ”Bilden berättar”.
Det har som tidigare nämnts varit mycket intressant att följa reaktionerna. I debattråden i fråga rekommenderar jag speciellt läsning av Justin Hortons inlägg. Han är mycket initierad och ställer de relevanta frågorna. Han har också skrivit om Keene (och Steve Giddins) under rubriken ”Giddins Gracious Me” på The Streatham & Brixton Chess Blog. Det inlägget slutar med en hänvisning till min artikel och dessutom har han funnit bilder på mig på internet. Till min stora förtjusning förklaras att jag är den bäst klädde av tre schackspelare på en av bilderna. Det var säkert slipsen som fällde avgörandet. Det finns en sådan i min garderob men den används mycket sällan. Jag delar i princip Bent Larsens åsikt att det är ett föremål som bara försvårar blodtillförseln till hjärnan. Till all lycka hade jag den på vid det där tillfället på en restaurang i Wijk aan Zee. Min far och farfar, båda skräddarmästare sedan länge döda och begravda, hade varit stolta över att se det omdömet. Faktum är att jag var ett modelejon i min ungdom och köpte mina kostymer på King’s Road i London, men så kom 68 och vände uppochner på allting. Mina kära döttrar kämpar tappert för att återställa något av mitt forna modejag. Jag beundrar deras kampvilja och tar tacksamt emot deras presenter.
Min inte alltför djärva profetia att Ulf här på förmiddagen skulle avsluta med en snabb remi mot sin kubanske vän i Zürich slog in. Andersson-Vera: 1.d4 d5 2.c4 c6 3.cxd5 cxd5 4.Sf3 Sf6 5.Sc3 Sc6 6.Lf4 Lf5 7.e3 e6 8.Ld3 Lxd3 9.Dxd3 Ld6 10.Lxd6 Dxd6 (Ulf hade samma ställning mot en annan kubansk stormästare i Havanna 2001. Här togs det partiet remi på Jesus Nogueiras förslag.) 11.0-0 remi. Samma slutställning som i partiet Andersson-Radjabov, Antalya 2004. Det finns några partier i Ulfs samling som varade ett par drag till. Ulf slutar på 6/9. Kampen om prispengarna pågår i skrivande stund för fullt – se direktsändningslänk i vänsterspalten.
