Från mitt kontorsfönster vid Triangeln ser jag de politiska kampanjmötena avlösa varandra. I går var det SPI som försökte övertala folk. När jag parkerade min cykel kom en av partifunktionärerna fram till mig och ville ge mig en broschyr. Jag kände mig utvald, det var förmodligen mitt gråa hår som gav henne förhoppningar. I samma ögonblick var det någon av hennes kolleger som satte i gång musikanläggningen och ut strömmade något som jag förmodar är SPI:s kampsång: Doris Day med Que Sera Sera. Jösses. Det är ju fatalistiska tongångar med budskapet: ”Vi ska inte försöka skåda in i framtiden, det som händer det händer.” Snacka om brist på visioner. Jag tackade nej till broschyren. Undrar om det partiet har ett ungdomsförbund som är mer framåt. Ett gäng medelålders som föredrar Sex Pistols. Tror inte det.
Uppe på kontoret blev det först fyra blixtpartier med Fredrik, som har rummet bredvid. Det här är mitt initiativ: max fyra blixtpartier om dan tills jag har lämnat in Korrschack nr 3 till tryckeriet. Sedan kan det åter vara läge för blixtfrossa. Är det någon som känner till socialstyrelsens rekommendation? Fyra blixtpartier om dan? Fem? Jag tror att vi håller oss inom gränsen. Fredrik hälsar att han vann den senast rapporterade matchen med 6-4. Hans avslutande kombination i tionde matchpartiet var faktisk så vacker att den platsar i Fredagsdraget i Sydsvenskan. Jag kan komplettera med att jag vann nästa match med 6-1. Kampen fortsätter.
Det är lördag och jag hade egentligen velat spela med i vänskapsmatchen mellan Limhamn och Öbro, men nu är det som sagt Korrschack som gäller, vardag som helg.
Återkommer dock senare idag med en eller två Wroclaw-rapporter. Länkar till direktsändning och turneringshemsidan finns självfallet i den oumbärliga högerspalten.
