Dramat har som synes redan avhandlats i twitterflödet. Magnus Carlsen menade att informationen om betänketiden hade varit dålig; han överskred alltså betänketiden i en vinstställning. Betänketiden är angiven i det kontrakt som spelarna signerade, men med tanke på att den var av ett slag som aldrig har praktiserats förut i en toppturnering (40 drag på två timmar, därefter en timme för resten av partiet plus 30 sekunder extra efter varje drag från och med 41:a draget) luftades åsikten att arrangörerna borde ha varit bättre på att informera om den. Den finns inte på turneringens webbplats, som för övrigt inte är särskilt innehållsrik. Den stora bilden som man först möts av där är från förra årets turnering. En uppdatering och komplettering skulle verkligen vara på sin plats.
Turneringsledaren informerade faktiskt spelarna om betänketiden före rondstarten, men Carlsen kom sent och missade detta. Han har naturligtvis sig själv att skylla, och på norska TV2 tog han på sig hela ansvaret för det hela. Veselin Topalov kunde bara rycka på axlarna. Maken till upptakt i en turnering av denna dignitet har väl sällan skådats. En världsmästare som förlorar på tid i en vinstställning.
Magnus Carlsen – Veselin Topalov
Slutställningen med vit vid draget
Carlsen trodde att han skulle få femton minuter extra efter drag 60. Vinsten väntade om hörnet med 61.Lc4+ varefter vit kan schacka fram en ställning där svarts kung står på e5 varpå vits dam kan schacka på e6 följt av Db6+ och Dxf2. Det är inte en enkel väg till målet men Carlsen hade nog funnit den, om han hade haft bättre kunskaper om betänketiden.
När Hikaru Nakamura skulle berätta om sitt vinstparti mot Jon Ludvig Hammer ombads han också kommentera detta att USA nu har tre spelare bland världens tio högst rankade. Svaret var kanske inte det som Dirk Jan hade förväntat sig. Nakamura tyckte att Caruana hade uppträtt illa mot de italienska schackvännerna, som stöttade Caruana helhjärtat medan han bodde i Lugano och Madrid (inte i Italien), och som sedan övergavs. Hm, hur blir det med harmonin i det amerikanska OS-laget i Baku?
Maxime Vachier-Lagrave förklarade att han hade sovit gott inför partiet mot Levon Aronian. Det blev en vass variant där Aronian hade glömt sina hemanalyser. Tiden när han ansågs vara den självklare VM-utmanaren känns väldigt avlägsen. Efter ett par mindre lyckade turneringar har MVL verkligen kommit i gång bra i Stavanger. Förstaplats i blixtturneringen och sedan en etta i första ronden.
Anish Giri fick spela mot något som han betecknade som Robin van Kampens variant, som de hade analyserat tillsammans. Giri har inte några höga tankar om svarts möjligheter i den varianten och Alexander Grisjtjuk fick honom inte att ändra uppfattning i frågan.
Vishy Anand och Fabiano Caruana svarade för rondens enda remiparti, och det var ännu ett intressant parti. En innehållsrik rond.
Rond 1
Anish Giri – Alexander Grisjtjuk 1-0
Vishy Anand – Fabiano Caruana remi
Magnus Carlsen – Veselin Topalov 0-1
Hikaru Nakamura – Jon Ludvig Hammer 1-0
Maxime Vachier-Lagrave – Levon Aronian 1-0
Rondreferat på Chess.com, TWIC och Chessbase.
Rond 2 (onsdag kl 16)
Alexander Grisjtjuk – Levon Aronian
Jon Ludvig Hammer – Maxime Vachier-Lagrave
Veselin Topalov – Hikaru Nakamura
Fabiano Caruana – Magnus Carlsen
Anish Giri – Vishy Anand
Så har vi då mötet mellan världstvåan och världsettan, Caruana mot Carlsen. Frågan är i vilken sinnesstämning världsmästaren då befinner sig.
* * * * *
Jag kompletterar gårdagens blixtkavalkad med Jon Ludvig Hammers äventyr i sjunde och åttonde ronden.
Maxime Vachier-Lagrave – Jon Ludvig Hammer
Vit drar
En snygg finess medförde en fullständig exponering av svarts inklämda kung.
31.Te7! Txf2
31...Txe7 lämnar ju plats för 32.Lf3 matt, och detsamma gäller förstås efter 31...Sde5 32.Txf7 Sxf7.
32.Lh3
Han tar bort kungens sista flyktfält.
32...h6 33.Th7 uppg.
Nästa rond kunde Jon Ludvig i alla fall glädja sig åt vinsten mot världstvåan Fabiano Caruana.
Jon Ludvig Hammer – Fabiano Caruana
Svart drar
Svart har vissa problem på åttonde raden. Det hade krävts mer tid än Caruana hade till sitt förfogande för att fina rätt väg och upprätthålla jämvikten. Det visar sig att det går att slå på c3, till exempel 41...Txc3 42.Td8 Txf6! (långpartidrag) 43.Dxf6 Tc1+ med remischackar. I stället följde:
41...Tee8?
En mänsklig reflex när det känns obehagligt på åttonde raden.
42.Td2
Med planen Th2. Fritz laborerar med samma idé, tryck på h-linjen, men föredrar 42.Kg2 följt av Th1.
42...Txc3
42...Tc6 med den där idén att offra på f6 är det segaste.
43.Th2 Dxh2+ 44.Kxh2 Tec8 45.Th3 Tc2+ 46.Kg3 h5 47.Dg5 Tg8 48.Kf4 Tc4+ 49.Ke3 Tc3+ 50.Kf2 Tc2+ 51.Ke1
51...uppg.
Txh5 är på gång.
* * * * *
När jag skrev ”En dag på dagis” skapade jag ett par roller till mig själv. Det är fördelen med att ha ansvaret för en text. Vi spelade pjäsen på Teater 23 i Malmö. På den tiden var jag medlem i Studioteatern och med ett par undantag var det därifrån amatörskådespelarna kom. Senare fick jag också chansen att arbeta med professionella skådespelare. Härliga tider som jag ibland saknar.
På bilden ovan är det Pia Bang och jag på scen. Till synes död på golvet iklädd brevbärarkavaj ligger Hans Olsson (pappa till Linus Olsson, Lunds ASK). På bilden nedan spelar jag ett planschstativ, en tacksam roll, medan Pia Bang redogör för blodomloppet. Foto: Jan Tidman.
Jag är osäker på årtalet men efter att ha läst intervjun med Pia Cramling på Cellavision Chess Cups sajt drar jag till med 1987. Pia berättar att hon bodde i Malmö det året och om jag inte minns fel fanns hon med i publiken på Teater 23.