JESPER HAMARK:
Kompisarna och jag värmer upp med indiskt och öl ett stenkast från Poseidon. Vi ska på turnépremiär i Lisebergshallen. Det finns bara en kung och han är i stan.
Klockan är sex, det tar högst tio minuter att gå och musiken drar i gång efter åtta. Vi har gott om tid. Mer prat om livet och kärleken och kroppar som börjat ta ålderstryk. I sällskapet är jag ensam om att inte ligga på Spotify. Vi snackar låtar. Vilka vi vill höra – Samarkanda, 800°, Centralmassivet, Rasera – och vilka han aldrig borde gjort. Ju fler öl, desto fler borde han aldrig gjort.
Lasse har sett kungen minst tusen gånger, John aldrig, Finn har spelat med honom. Själv har jag inte varit på Thåström sedan morsan släppte iväg mig till Scandinavium hösten -86.
Imperiet var på Synd-turné. Efter det har det liksom aldrig blivit av. Har nöjt mig med vinylplattorna, någon enstaka cd och på senare år telefonen.
Vi promenerar den korta biten. 15 år sedan sist i Lisebergshallen. Lundells Club Zebra var nysläppt och gänget jag var med blev på utmärkt humör efter att garderobskillen krävt mig på dubbel avgift: en för hooden, en för jeansjackan. Ikväll är det rock.
