Det räcker att studera listan över förstapristagare i Guernsey Open för att förstå att Tiger Hillarp Persson är stamgäst i den turneringen. Han gjorde sin första start på den brittiska kanalön 2001. Han har varit med fjorton gånger och inkasserat förstapriset hälften av gångerna.
Nu är Tiger inne på sin femtonde Guernsey Open. Han och fransmannen Jean-Pierre Le Roux står elo-mässigt i en klass för sig. I fjol kom de etta respektive tvåa, och nu står båda på 2 av 2. Brian Hewson kom trea i fjol och han fick chansen att briljera i dagens rond:
Fred Hemperl – Brian Hewson
Svart drar
11...d4! 12.Dg3
Det är förståeligt att Hemperl inte ville se 12.Dxd4 Sf3+ 13.Lxf3 Lh2+ 14.Kxh2 Dxd4 på brädet, men alternativen är lika hopplösa.
12...g5 13.f4 gxh4 14.Dg7 Th7
15.uppg.
Japp, damfångst.
Resultatservice
Partierna genomspelbara
* * * * *
Damoffret på Marshall Chess Club
NICLAS HEDIN:
På mitten av 1990-talet bodde jag i New York för att studera på universitet. Jag hade inte mycket tid att spela schack men ibland blev lusten för stor och jag sökte mig till Marshall Chess Club på 10:e gatan i The Village. I en av flera weekendturneringar fick jag upp en lovande angreppsställning. Plötsligt, som en blixt från klar himmel, såg jag ett damoffer med en elegant löparmatt efter fyra till synes forcerade drag. "Kan det vara sant?" frågade jag mig själv. Pulsen steg och jag tittade upp från brädet som en reflex för att väcka mig själv innan jag skulle räkna om varianten. Det var i det ögonblicket jag såg en ganska rund äldre herre med vattenkammat hår, som stod lutad mot en käpp snett bakom min motståndare, som också intensivt studerade ställningen på brädet.
Jag kollade varianten igen och efter ett par minuter spelade jag damoffret och vann partiet i stor stil. Jag och min motståndare satte oss i analysrummet för att gå igenom partiet och då dök den äldre gentlemannen upp igen och slog sig ner vid vårt bräde. Först sa han inget men nickade instämmande till våra analyser tills den avgörande ställningen innan damoffret uppstod. Då blev han väldigt engagerad och ville gå igenom alla tänkbara möjliga och omöjliga försvarsvarianter, den ena mer fantastisk än den andra. Hans entusiasm för ställning smittade av sig inte bara på mej och min motståndare, snart var ett tiotal spelare engagerade i att vederlägga damoffret. Efter tre kvart gav vi upp, offret var korrekt. Varje gång jag sedan besökte klubben och stötte på den äldre gentlemannen tilltalade han mig ”The Queensacker” och log stort. Jag lärde känna honom som en varm och trevlig person full av historier. Jag precis som alla andra kallade jag honom Bill och hans historier var från Island. RIP William ”Bill” Lombardy.
